Jag väntar och väntar...

Visst är det drygt att bara vänta o vänta?
Jag har fortfarande inte fått något beslut från FK, det ena efter det andra råkar jag ut för ang det där och allt gör i sin tur att det drar ut på tiden. Jag ska alltså ha en utbetalning om nio dagar, och vet inte ens om jag får nåt.
Detta är skitjobbigt och hänger liksom över mig hela tiden. Har man inte magsår får man då banne mej!
Och om det sen hade räckt med det, nej då massa annat strul också, såklart.
Mitt knä blir inte bättre, snarare tvärtom. Igår höll jag på att ramla, jag bara gick och det räckte för att det skulle va på väg ur led igen. Vet inte om jag vred till det på nåt vis där för jösses vad ont jag hade igårkväll/natt. Nästan lika ont som i början och hur länge ska det behöva va så?
Idag är det nog ännu mera snett plus att jag efter igår har himla ont i min fot med. Så himla trist och mitt tålamod med det här knät börjar tryta.
Ska till min sjukgymnast imorgon så får vi se vad hon säger om det hela, och så väntar jag fortfarande på röntgensvaren.
Jag har också fortafrande stora problem med svullnaden i det benet, fått skavsår av mina strumpor och av knäskyddet. Svider lagom gott när jag sen vräker på linement!
 
Ja, jag väntar alltså även på att mitt knä ska rätta till sig.
Nån gång ska det hela lösa sig och bli bra får jag hoppas.
 
 

Glad påsk!

Dagarna rullar på, jag är nästan helt klar i nya lyan och trivs redan bättre i den änden än förra så toppen :)
Jag drog på mig en dunderförkylning i helgen som sen satte sig rejält på mitt öra och min hals, kraxat som en kråka hela veckan. Jobbigt för en pratglad när rösten kärvar :P
Jag gick till min läkare i tisdags då jag var rädd för att jag hade fått en öroninfl igen men det hade klarat sig. Dock en infl på hörselgången och rejält exem så fick några starka kortsondroppar att droppa i. Känns redan lite bättre så mer krut i dem än den där salvan jag brukar få för samma problem.
Sen skulle jag öka upp mina astmamediciner och hostmedicinen då det var en hel del rossel på lungorna, blir lätt det på mig pga astman.
Fick jag sen feber skulle jag återkomma men jag mår lite bättre nu som sagt så ska nog bli bra.
Dock blev jag helt andfådd av att traska en sväng och baka lite bullar så bra är det då inte än.
 
Påsken är här och jag som köpt hem godis ifall det skulle komma några påskakärringar väntar förtvivlat :P
Imorgon ska jag till Carola, avnjuta en middag och massa babbel hela kvällen lång.
På lördag blir det påskmat här hemma med nära och kära och på söndag ska jag hem och få middag hos Christian. Ja, jag som inte äter vanlig middag längre blir bjuden hela tiden haha :P
Får göra lite undantag i helgen, är det påsk så är det ju liksom.
Dock skippar jag påskgodiset, så det mumsandet får va till jul istället.
 
Jag hoppas ni alla får en bra helg! :)
 
 
 

Flytt igen

I helgen har jag flyttat, ja igen fast det hela var ju planerat ända från början. Skulle bara in på andra sidan väggen så inte särskilt långt. Dock var jag ju övertygad om att jag skulle vara bra i mitt knä tills det var dax.
Men än en gång kunde jag förlita mig på de fina människor jag har bakom mig så det gick bra trots allt. Vi fick över alla grejer i fredags och igår städade jag och lämnade nyckeln dit.
Lägenheterna är likadana fast spegelvända men denna är faktiskt bättre, mer symmetrisk på nåt vis med möblerna och så.
Än är inte allt klart men det ser helt okej ut iaf så blir nog bra i slutänden :)
Och i fredagskväll tog vi en liten inflyttningsfest, ingen mening att spilla nån tid haha :P
Vi var ett trevligt gäng på si sådär sju åtta personer, hade det jätteskoj och det slank ner lite go dricka också. Evigheter sen  och efter en vecka med diet tyckte jag att jag var värd det haha ;P
 
Ja, diet går jag ju på nu som sagt.
Måste göra nåt drastiskt för att försöka gå ner i vikt. Jag äter Allevo, två mål om dagen och så ett mål med kött/fisk/kyckling och massor grönsaker till. Alltså ingen potatis, ris eller pasta. Inte heller något bröd eller mjöl.
På helgen unnar jag dock mig nåt mer men det har inte varit så mycket i helgen, ja skulle väl va cidern och det i fredags förstås :P
 
Det där med soppor funkar bra för mig för jag är ändå aldrig hungrig och jag har inte jättemycket sötsug eller, har även dragit ner på min frukt.
Sen får vi se om detta ger resultat.
 
Nu är jag rätt mör, blivit genomförkyld och kraxar som en kråka gör jag. För en som gillar att prata är det inget kul när inte rösten håller!
Har också rätt ont efter allt flyttstök nu så ska slänga mig i sängen med lite hästlinement och min sköna ärtkudde.
 
 
 

Ortopedbesök

Ja, i torsdags var jag på sjukhuset och då för att träffa den ortoped som från början behandlat mig och mitt knä.
Tyvärr blev det ingen kul dom för sannolikt krävs det en operation för att mitt knä ska få bättre vinkel, det är ju den där vinkeln som är det stora bekymret då det gör att det blir himla sårbart, svullet, gör ont och kuggar över.
Den "brännande" smärtan jag har i hela skenbenet efter jag ansträngt det pekar också tydligt på att det lär krävas en op sa han. Han ska skicka mig på fler röntgen men mest för att bekräfta det hela sa han.
Har bävat för en operation :S Hur ska jag veta att det liksom inte bara blir ännu sämre? Mitt edna riktiga ben ju, eller ja, var ju det iaf. Han sa också att han personligen hade velat ha på gipset längre, si sådär en vecka iaf. För då hade det inte kunnat "halka" ut igen plus att jag skulle haft knäskyddet med en gång så alltså har de gjort lite fel...Inte konstigt att jag är livrädd för en op!

Sen är det ett krux till och det är att jag måste gå ner i vikt innan, detta för att få så bra resultat som möjligt efter operationen. Visst är det ju så att övervikt påfrestar knäna så inte så konstigt egentligen.
Det konstiga är däremot att jag väger så pass mycket som jag gör för jag äter redan hyfsat bra. Äter regelbundet, husmanskost, grönsaker, glutenfritt (viljket gör att mycket onyttigt genast faller bort) sällan skräpmat och aldrig godis. Och jag äter "onormalt" små portioner enligt många så inte kan jag dra ner på mängden då.
Sen kan man ju såklart alltid äta bättre så nu lär jag gå in stenhårt för detta. Får nog också göra nåt mera drastiskt, som att äta soppor eller nåt. Jag är ju aldrig hungrig ändå så hade nog klarat av det.
Sen måste jag träna ännu mera, oavsett hur ont jag får.

Har jag sen tur kan det ju bli bättre utan op men min sjukgymnast sa även hon igår att det nog lär krävas ett ingrepp. Annars skulle det vara bättre idag än vad det är.
Hon skulle skicka en remiss till sjukhusets bassäng, jag tål ju inte klor men annars är ju all slags träning i vatten bra och jag vet sen tidigare att mina leder älskar det där varma vattnet för gick där regelbundet när jag satt i rullstol. Och där är det då klorfritt.
Sen skulle jag inte simma enl min sjukgymnast då det säkert hoppar ur led just i bentagen, men kan ju göra annan träning.

Ja, detta blir svårt och sen måste jag erkänna att jag inte blir särskilt motiverad att göra allt detta för att sen göra en op men dock är jag verkligen motiverad till att få knät bättre så nu jäklar!
Jag är envis som få så detta ska bara gå och då allra helst utan en op.

Sen frågade ortopeden om jag hade koll på min ämnesomsättning då han kände hur kall jag var. Även min sjukgymnast frågade detta så får ringa min dr på måndag och se vad det var för prover han tog på det.
Tror ju också att mina mediciner påverkar en hel del, all kortison för min astma och de andra tabletterna. När jag blev dålig då för alla år sen var jag nästan för smal...Hmm, skumma svängar egentligen.
 

Är man inte redan dålig så blir man...

Hela tiden ska det finns så många "om" och "men"...Jag har nu haft tillfällig ersättning i tre mån, pga strulet med den tillfälliga har jag fått flera tusen kronor mindre än vad jag ska ha.
Jag har genomgått en himla påfrestande utredning på 3 v, tog rejält på krafterna den, både fysiskt och psykiskt men mest fysiskt i mitt fall. Mitt knä fick nog lite av "dödstöten" där nån gång så tänk vilken tur att jag iaf sa stopp innan jul då utredningen skulle satts igång. Typ i samma veva som jag förstörde knät. Men med facit i hand finns det ingen som helst möjlighet att det hade gått att genomföra då så alltid nåt antar jag.
Alla funderingar jag ska ha i mitt huvud för vill ju bara ha ett beslut på att jag får fortsatt ersättning.
Men i denna väntan måste man såklart fungera och jag har gjort mitt bästa men det här hänger liksom alltid över mig. För ska jag ha pengar till min hyra i April? Rätt så avgörande och därför kan jag inte släppa det helt.

Nu ska jag då gå och vänta och vänta...Jag väntar på ett beslut så jag äntligen kan få reda på hur det blir, svart på vitt. Jag vet att de på "rehab centret" sa att det tar ca en till två veckor innan de lämnar sin bedömning till FK, jag vet att de fortfarande inte fått den och jag vet att halva månaden snart har gått...Jag väntar fortfarande på pengar jag ej fått från dem och jag har ett knä som inte gör annat än tickar just pengar, inte räcker det med att det liksom är förstört på nåt vis som jag inte vet hur de ska fixa.
 
Usch och fy alltså :S
Jag får såklart bara hoppas på det bästa och tro att allt löser sig.
Men jag kan då också säga att har man inte magsår så får man!
 
 

Full rulle

Igår kom Melwin, riktigt härligt att få honom här då det inte längre är alls ofta han är här. Nattiset är ju igång så nu har de det lättare med allt där.
Men nu var det dax och jag älskar ju verkligen att ha ungar runt mig, balsam för själen som jag brukar säg :)
Han och jag är rätt tajta och han ska göra som jag gör, hjälpa mig (han är så omsorgsfull) prata en massa och gärna hela tiden, såklart :P
Energi till tusen vilket ju hör till!
Han har sovit här inatt så tidigt imorse vaknade jag när han vaknade men då klockan bara var sex ville jag gärna sova lite mera så jag låg kvar och blundade. Han började prata tyst för sig själv och hade djupa små gulliga funderingar så inte kunde jag hålla msaken så värst länge :)
Vaknade till ordentligt gjorde vi med hjälp av tvmys och kaffe för mig då då.
Och efter alla diverse morgonbestyr fick vi främmat, Melissa och hennes lille Zeb kom redan i förmiddags för fika. Melwin gillade helt klart att få hit en liten kompis, de har aldrig träffats förut men han är himla söt emot de mindre barnen så sen blev det full rulle här hela förmiddagen.
En massa babblande och skratt, precis vad jag behövde!
 
Ska dock erkänna att när samtliga lämnat huset här var jag totalt slut och ont hade jag så tog en tablett och gick för att sova. Men det där sovandet är inte riktigt på min sida just nu. Värken ställer till det mycket och jag sover jätte oroligt och bara fyra fem timmar. Jag är så fruktansvärt trött och vill helst bara sova och sova...Gör verkligen allt jag kan för att få upp  mina prover men inte har det gett någon effekt ännu.
Sov dock igen si sådär en halvtimme innan idag och sen får jag hoppas på mer sömn inatt. När jag tar tabletterna brukar jag sova bättre så får hoppas på det. Ska ju dock egentligen inte ta några pga mina levervärden, ja tabl är ju inget bra i vilket fall men vad gör man? Blir så lätt en ond cirkel av alltihopa.
 
Nu blir det en lugn hemmakväll, ska ladda med kraft för att iväg på ett kalas imorgonkväll. Min "lilla" kusin är tio år fyllda så han ska firas :)


Mitt sneda, trista ben

Igår var jag hos min sjukgymnast, är där en gång i veckan och visst har det gått framåt med träningen och allt men fortfarande är det inte så bra. Det skulle varit bättre nu än vad det faktiskt är, min sjukgymnast sa redan för par veckor sen att jag skulle ta kontakt med ortopeden och nu har jag då fått göra det.
Ringde i Måndags och ska dit om en vecka.
Den där sneda vinkeln jag ännu har verkar de flesta reagera på, ska inte va så efter så pass lång tid. 
Det slår liksom nästintill ihop med mitt andra ben, detta gör det himla sårbart sa sjukgymnasten igår och det märks då. För det svullnar himla lätt, och då är det verkligen en stor svuullnad, blir som en extra knäskål och ner i hela benet så jag inte får på min sko.
Idag är det en sån dag, får inte ens på mitt knäskydd vilket ställer till det.
Det ger ju en bättre stabilitet för knät när jag går och bultandet minskar med det på. Jag ska ha det på så mycket som möjligt och absolut när jag ska gå, både vanligt promenerande och så i trappor.
Mitt knep med att typ dränka in benet med hudlotion innan jag sen ska dra på skyddet funkar inte ens idag.
Får testa med jämna mellanrum idag och sen får jag se om jag blir nåt klokare nästa vecka.

Trodde det skulle vara helt bra nu ju? Länge sen jag fördärvade det ju.
Trodde absolut jag skulle kunna gå helt utan kryckor? Måste ha de utomhus fortfarande.
Trodde inte att jag så länge skulle ha ont i det? Värken är så hemsk ibland så att jag bara måste ta smärtstillande just för knät.
Trodde det sneda skulle rättat till sig för länge sen? Där är nog det största problemet, enl min sjukgymnast, för vinkeln är enorm ännu som sagt.

Kanske det är vinkeln som då fortfarande sätter stopp för så mycket ännu?
Eller de där benfragmenten jag fick i samband med fallet?

Ja, många frågor finns och inte lika många svar tyvärr.
Jag får stå ut och hoppas på det bästa helt enkelt.
Min vänstra sida är ju mitt allt då det är min enda friska sida så det där fallet blev verkligen besvärligt, för mitt högerben reagerar mycket på att jag nu inte har nåt riktigt ben att stå på.




De fina mina

Jag brukar få frågan "hur orkar du med allt som du drabbas av"?
Svaret är enkelt, tack vare alla de mina fina. Det är verkligen så för vilka plockar upp mig varje gång jag ramlar och snubblar längs livets väg? Jo, de mina!
Jag har den enorma turen att ha fina människor bakom mig, jag har världens bästa föräldrar, och jag har tre fina syskon, fina släktingar och fina vänner <3
Att ha bra människor bakom sig är A och O, så där har jag en enorm tur, i den otur jag brukar drabbas av.

Det är också härligt hur man på olika sätt kan få in nya fina människor i sitt liv.
 
Tack vare att jag kom in på en blogg, av en slump fick jag inte bara en vän för livet utan två då jag genom den bloggen också fick kontakt med en annan tjej. Ja, det är såklart er Linda och Terese jag syftar på. Tre olika människor på olika ställen i landet som inte känner varann sen tidigare har nu fått en toppenfin kontakt. Och vi råkar tyvärr bo långt ifrån varandra men detta är då två tjejer jag ändå står nära. <3<3
 
Ja, det är ett exempel på hur man kan få nya kontakter och vänner för livet, genom kursen jag gick förra året har jag också fått många fina vänner.
Jag är en social och öppen person och då knyter man ju nya kontaker längs livets gång, gillar det skarpt och vänner får man då inte för mycket av.
 
Med detta inlägg vill jag just bara poängtera hur viktiga ni är för mig och hur tacksam jag är för att få ha alla er vid min sida, ingen nämd och ingen glömd <3
 
 

Äntligen är jag i mål

Idag var jag för sista gången på det sk Rehab centret, äntligen för det där blev då en pärs för mig ska jag då säga.
Idag var jag hos deras läkare, han skulle ha hela min berättelse och så undersökte han mig.
Fick väl egentligen inte reda på nåt jag inte redan visste, det gamla vanliga typ haha.
Han ville dock att jag skulle höra av mig till min ortoped igen ang knät för den där vinkeln är oroväckande, det är ju så snett så att det slår i det andra benet på mig :S
Nu ska de fyra jag träffat där göra en gemensam bedömning som de sen skickar till FK och därefter fattar de ett beslut på hurvida jag är berättigad till fortsatt ersättning, så bara att hoppas på det bästa nu.
 
Nu är jag totalt slut och helt mör i kroppen. Allt det där kännandet och klämmandet var inget skönt, mina ben värker som bara den.
Tack till alla er som ställt upp och kört mig under den här tiden, hade aldrig orkat med det annars.
 
Nu blir det soffläge nästa, märks att jag inte hunnit sova något idag för jösses vad trött jag är nu.
Läkaren tyckte jag var himla blek och alldeles grågul under ögonen. Så mycket järn jag nu får i mig vore det konstigt om inte mina prover höjs. Det gula beror väl på mina dåliga levervärden skulle jag tro.
 
Avslutade en tuff em med tvättäkta bebisgos med lilla Olivia. Helen och Manne var snälla som hämtade mig så sen åt vi middag här hemma, deras lilla tös växer så det knakar! :)

Ha en fortsatt bra helg på er!
 

Provresultat och sjukgymnastik

Igår pratade jag med min nya dr och fick då svaren på de prover han tog förra veckan så här går det undan, till skillnad från min gamla haha :P
De var allmänt dåliga, järnet är nere på 4 (man ska ha minst 9) blodvärdet hade också sjunkt och är på 116, mina levervärden var förhöjda.
Han är övertygad om att min blod/järnbrist hänger ihop med gluten så lär få fortsätta med glutenfritt och ska alltså inte testa vanlig kost igen på ett tag, levervärderna beror alla ggr på mina mediciner sa han.
Så nu ska jag satsa ännu mera på järnrik kost, dubbla dosen av Blutsaft, och så testa en relativt ny järntabl som jag inte testat innan. Sen blir det nya prover om en månad.
Borreliaprovet visar som tur var inget och det prov om min ämnesomsättning glömde jag att fråga om men får väl anta att det var bra då.
Jag fick alltså en förklaring till min ständiga trötthet och huvudvärk, inte konstigt att jag då är så seg i kroppen.
Förra året fick jag ett X antal svängar med järninjektioner men han sa att det är en väldigt kraftig (för kroppen) procedur så han vill ogärna ge flera men hjälper inte detta så får det kanske bli det.
 
Och sen igår var jag hos min sjukgymnast, hon tyckte inte alls om hru mitt knä nu ser ut...Det har liksom alla ggr blivit för mycket för det på sistone.
Jag gjorde endel övningar och fick mycket massge av henne, gör ont som bara den men för att försöka få en bättre vinkel på knät brukar hon trycka och klämma på det.
Hon ville att jag skulle ha en ny läkarbedömning på knät men ska ju till rehabets dr på fredag så beroende på vad han säger får jag kanske sen ta kontakt med min ortopedläkare.
 
 
 
 
 

Snart i mål

Veckan som gick blev inte som planerad.
 
I måndags var jag och träffade min nya dr, han verkar bra och han var lätt att prata med. Min vc i Sbg hade inte skickat alla papper som jag bad om, såklart, så jag fick dra ett sammandrag av mina senaste 13 år. Inte jätte enkelt men han lyssnade och tog in allt.
Jag var där främst för att ta nya blodprover och då blodvärde och järnet.
Men han ville ha mera efter att ha träffat mig, ett nytt borreliaprov, leverprover, ämnesomsättningen (hans första fråga var om jag frös så han reagerade på hur kall jag var och ville därför ha det, min bristande aptit bidrog också till ett sånt prov sa han)
Han var rätt övertygad om att strulet med mitt blodvärde och järn beror på gluten.
Skulle ringa honom på måndag och få svaren så får vi se vad allt visar.
 
Efter det var det precis så jag hann med i svängarna för att ta mig till Kristianstad där mötet med psykologen väntade.
Han var bra att prata med och det hela gick betydligt snabbare än vad jag trodde det skulle göra. Han konstaterade rätt snabbt att felet i mig inte sitter i huvudet. Det är ju det fysiska som är värst på mig. Att jag var en öppen, social, förnuftig person, som gör mitt bästa i de situationer jag hamnar i. Så efter massa prat och sjutusen frågor senare var jag klar där :)
 
Tisdagen var det tänkt att jag skulle till min häxa men avbokade det. Ringde dit för att jag inte trodde till mig att orka det också, hon ville ändå inte ha dit mig när jag talade om att min nya dr tagit nytt borreliaprov, skulle jag fortfarande ha spår av den infektionen i mig kan inte hon behandla utan då måste jag ju ha antibiotika.
 
Likaså fick jag avboka onsdagens tid, då skulle jag till min sjukgymnast men efter att ha pratat med henne ändrade vi den tiden. Hon är inte så glad i att de nu ska greja en massa med mig och mitt knä. Hon tyckte heller inte om att  det blivit så dåligt igen, säkert en rejäl överansträngning men så sa hon att det kanske vore dax för en ny ortopedundersökning utav det.
Jag kan ju ha fördärvat det mer då när jag ramlade för två v sen sa hon. Trappor skulle jag försöka undvika, inte gå så mycket och inte ta så många av de övningar jag annars ska göra dagligen.
 
I torsdags sen då, ja då var det dax för rehabcentret igen och deras sjukgymnast där. Du milde tid säger jag då bara!
Hon såg rätt fort på mig att jag inte kunde göra allt de ville, mitt knä är ju så fruktansvärt snett.
Men det var hur mycket som helst man skulle göra och fastän jag fick endel dispans för mitt knä var det mycket annat. Händerna och armarna fick mycket stryk och mina ben också såklart för det var endel där trots allt.
Bara att ta sig upp dit innebär ett halvt gympapass ju. Och då ett pass på si sådär 45 minuter, behöver jag tala om hur slut jag sen var?
Hennes bedömning var att jag trots mina hinder verkligen försökte, att jag var härligt envis och att jag blivit stark i min vä sida med åren. Jag ser ju mig själv som lika mycket vä hänt som höger idag. Högersidan är det rätt stor skillnad på då den överlag är betydligt svagare än vänstran.
 
Ja, efter att då tänkt om och lagt ner all min kraft på rehabcentret har jag kommit genom veckan.
Jag fick ordna skjuts fram o tillbaka dit och jag har haft långa samtal med fk kring allt det där, min handläggare tog åt sig av mina synpunkter och förstod mig himla väl. Det får inte va sådär, inte meningen att de ska fördärva en ännu mera ju. Så jag hoppas det blir en förändring på det hela, så det iaf kan hjälpa andra människor sen.

Jag har bara ett besök kvar och det är till deras dr, ska dit på fredag så sen är jag i mål med det hela där.
Sjukgymnasten jag träffade där sa att deras dr då kunde titta på mitt knä också för vinkeln är som sagt lite oroväckande.
 
Jag har så himla ont i det nu igen och svullet är det.
Ska till min sjukgymnast på måndag och då får hon titta på det, hon vet ju hur mycket det då har ändrats eftersom jag  träffat henne mycket.
 
 
 

Usel helg

I torsdags var det som sagt dax för första besöket på det sk "Rehabcentret", träffade en arbetsterapuet. Hon var trevlig och vi pratade mycket om hur min vardag fungerar. Jag skulle sen göra två vardagliga aktiviteter, hon skulle titta på och sen komma med sina synpunkter om hur det funkade.
Jag tog av skorna, strumporna och på med det igen. 
Genom detta kunde hon konstatera att mina ben inte fungerar så bra, böjer på ryggen ist för att ta upp dem, mina fötter var hemskt svullna, och att jag var lite långsam.
 
Sen fick jag gå in i deras kök där jag skulle känna mig som hemma och göra en fruktsallad.
Jag skulla plocka fram grejer, skära fyra frukter och diska undan.
Av detta kunde hon hon se att jag inte kan gå nåt vidare utan att ta stöd, jag felbelastar, är sned i hela kroppen, efter första äpplet gick det långsammare, apelsinen hade jag svårt för att skala, jag har svårare för finmotoriken, ser farligt ut när jag skär, tappar lättare greppet i min högerhand, använder inte lill och ringfinger på någon av händerna.
 
Ja, jag tror det var det hela. Hon skrev ner allt och sen gick vi genom det hela och om jag tyckte det stämde.
Mina händer har tagit väldigt mycket stryk av kryckorna denna omgången och på min vänstrahand sover just lill och ringfinger mest hela tiden nu. Är den handleden jag har opererat så därför antar jag. Sen att jag inte använder högran "normalt" visste jag ju redan.
Så visst stämmer hennes bedömning,
 
(Jag fick iaf äta upp frukten, så plus där haha)
 
Detta var då första träffen utav fyra, imorgon är det dax igen och då ska jag träffa en psykolog. På torsdag en sjukgymnast och nästa vecka en dr.
Sen gör var och en egen bedömning som dem sen slår ihop och skickar till fk.
 
Jag fick till besked att det skulle va ca 150- max 200 m till deras ställe ifrån stationen.
Tåg tåget dit men jösses vad jag fick gå, gick förvisso en omväg dit då jag inte hittade på rak arm. Men med rätt väg är det 800 meters körväg så kanske lite mindre gångvägen men iaf, slår på rätt mycket alltså.
Och sen fick jag ju ta den beryktade trappen.
 
När jag sen väl var hemma igen var jag totalt slut i mina ben och detta har jag fått sota för hela helgen sen.
Mitt knä är så svullet och jösses vilken helg jag haft. Orkar knappt stå på mina ben och jag har fått avboka hela helgens planer för att kraften ej finns. Ska det verkligen va såhär?!
Jag har fortfarande restruktioner på mitt knä och tänk om dem nu drar ner allt som min sjukgymnast byggt upp?
Med kryckor blir det en hel del att gå sammanlagt och jag kan inte smälta hur dåligt det är att handikappsanpassning helt saknas på ett ställe där det är ett rehabcenter.
 
Denna veckan blir tuff för mig, imorgon ska jag börja med att ta blodprover, på min nya läkarmottagning så nu får jag kanske resultatet innan två mån, sen blir det då åter igen en träff i Kristianstad.
Tisdag ska jag till min häxa, onsdag ska jag till min sjukgymnast och på torsdag ska jag då åter igen till Kristianstad och deras sjukgymnast.
 
Hur ska jag orka? Jag har liksom inte orkat utanför tomtgränsen på hela helgen.
Jaja, har just inget val så vad ska jag göra?

Försäkringskassan

Jag har aktivitetsersättning ifrån FK och den skulle omprövas vid årsskiftet.
Jag skickade in min nya ansökan i väldigt god tid just för att jag vet de har lång handläggningstid.
Efter ca 2 mån fick jag reda på att de ville göra en utredning på mig, träffa ett team med bl.a läkare, psykolog m.fl.
Detta skulle då göras innan de kunde ta ett nytt beslut. Visst sa jag och väntade sen på att höra av min handläggare ang det hela.
Innan jag gjorde det förstörde jag då mitt knä. När de skrev ut mig ifrån sjukhuset fick jag "order" om att hem och ligga med knät i högläge, ingen som helst belastning på minst 4 veckor.
Jag ringde därför min handläggare och frågade hur vi skulle göra, ja vi fick ju avvakta.
Men så började jag känna av pressen på att min ersättning faktiskt bara varade till årets slut...menade på att de nu måste ta hänsyn till min skada och fatta ett beslut på de grunder som redan finns. Men nej så funkar det inte, såklart.
Efter många om och men fick jag fram att de tagit ett provisoriskt beslut på att jag får ersättning Jan, Feb och Mars.
Kunde andas ut en hel del!
 
När jag sen hade gjort samtliga röntgenundersökningar av mitt knä och fick klartecken på att jag kunde börja belasta det lite hörde jag av mig till min handläggare. Ja, då skulle hon meddela och jag skulle få papper om det hem.
 
I måndagsmorse ringde det en man från det här stället där utredningen görs, de hade skickat papper till mig som jag skulle haft senast torsdag men som jag inte hade fått. De hade även ringt mig flera ggr men haft fel nummer...I vilket fall fick han till slut tag på mig och då visade det sig att jag hade tid senare samma dag.
Vad ska man säg?
 
Jag sa att jag har rätt svårt för att ta mig så pass långt utan framförhållning och även att jag samma dag hade fått avboka min tandläkartid då krafterna inte fanns. Han frågade då om jag hade fått flunsan, nej mitt liv är ju liksom så bara.
 
Ja, vi struntade alltså i den tiden vilket han förstod eftersom det blivit knas.
Sen har jag då en tid imorgon plus tre ggr till.
Först igår fick jag de där pappren!?
 
Sen fick jag igår en länk skickad via FB, om en tjej som också blivit skickad på den här utredningen. Hon sitter i rullstol och kom inte ens in där då det bara finns en stor trappa. ILLA!
Här är länken till hennes blogg där hon skriver om det hela.
http://malinsormlind.se/blogg/2013/02/forsta-besoket-pa-det-inte-sa-handikappanpassade-rehabcentret/
Vad ska man säg?!

Jag ska även i detta inlägg lägga till att det här strulet med fk drar med en hel del, det är så hopplöst och drygt.
Eftersom jag då får min ersättning ifrån fk har jag varit berättigad till bostadstillägg, detta skulle också omprövas vid årets slut. Nu blir det ju en helt ny bedöming eftersom jag flyttat. Men så har jag ju inte kunnat skicka in det här i god tid då jag inte vetat hur det blir med min ersättning. Tog låång tid innan jag väl fick fram ett besked om det här tillfälliga beslutet. Därför har detta också dragit ut på tiden och jag ligger flera tusen kr back, kul nu när jag har en hyra att betala.

Kan man bli annat än trött alltså?!
Allt detta strul sätter sina spår och jag vet inte ens om jag har några pengar i April månad :S

Denna sjukvård...

Den 14 Dec var jag på vårdcentralen och tog prover, prover som min gamle dr (han har slutat) såg till skulle tas för att hålla koll på mitt blodvärde.
Jag pratade sen med en sköterska där inne, om att få recept förnyat, för flera veckor sen och frågade då om proverna, fick veta att blodvärdet var lite på gränsen. Så jag antog de andra då var okej.
Sen ringde en sköterska upp och ville boka en telefontid med min nya dr ang provsvaren.
Så imorse ringde då han.
Och mycket riktigt så ligger mitt blodvärde på gränsen medans mitt järnvärde är för lågt igen. Jag ifrågsatte om det verkligen skulle ta två mån innan jag får veta det och han kontrade med att det faktiskt bara är den tofte idag...pucko!
Jag ska hålla koll så det inte sjunker mera men vem vet vad det idag ligger på? Jag är ju konstant supertrött så kanske det är ännu lägre nu?
Och vad beror det på? Jag har inte rikliga menstruationer (som puckot bara antog jag hade) eller långvariga, dock kom det imorse så nu blir det väl sämre också förstår jag.
Vad ska man säg?
Allt strul med blod och järnvärdet kom i samband med den där jäkla fästingen och jag hade ju behövt få ett aktuellt värde men det är ingen mening att åka till vc utan får nog gå och kolla upp det hos min nya dr här i Mörrum då.
Jag hoppas den läkaren är bättre!
 

Totalt slut som artist!

I torsdags var jag hos min "häxa", var evigheter sen sist och som jag anade var mina värden nere i botten. Varit mycket efter vurpan och så, så inte så konstigt.
Jag fick en rätt rejäl behandling och behöver en tid till. Efter det har jag sen varit helt slut och är fortfarande. Känns som om allt kommer ikapp mig nu :S
Jag orkar knappt hänga ihop och fick t.o.m avboka barndopet för Olivia jag igår var bjuden på. Ledsamt!
Fick så även avboka den tandläkartid jag imorse hade, så det funkar just inget vidare nu alltså.
Jag gjorde ju ännu en vurpa i helgen, dock betydligt mildare än sist men fastän jag verkligen gjorde mitt bästa för att rädda knät fick det en smäll, även ryggen och hela sidan på mig som nu är rätt färgglad.
Knät kuggar över en hel del ännu och därför går jag med kryckorna ute, dock hjälpte inte det denna gången för kom precis innanför dörren och samtidigt som det kuggade halkade jag så föll som en fura. Och genast så svullnade mitt ben mer, idag som först kan jag få på skon, om jag "kränger" på den.
Är totalt slut i både kropp och själ, min vanliga värk har tagit hemskt mycket stryk nu, händerna av kryckorna osv...Ja, kul värre haha! Så nog behöver jag ännu en behandling.
 
Softar hela dagen lång är vad jag gör, samlar kraft till morgondagen då jag ska till sjukhuset i Karlskrona. Ska prova ut ett knäskydd, äntligen säger jag då bara för tror jag är i stort behov av ett sånt. Skulle nog egentligen haft det för länge sen, min dr i Karlshamn trodde min dr i Karlskrona skrev ut en remiss på ett sånt i samband med när jag blev utskriven från lasarettet. Därför har det då dröjt, hela benet är fortfarande så väldigt snett :S Är rädd för att det liksom kommer fastna i det läget men får hoppas på det bästa. Ser liksom fortfarande ut som att knäskålen sitter fel, ger förhoppningsvis sig med tiden.
 
 
 
 
 

RSS 2.0