anglavingarochappelskruttar

Jag har haft en fin och trevlig helg, varit i mitt andra hem och bara varit och så umgåtts med trevligt folk, grillat och ja, lite av varje :)
Sov där även inatt för att ha nämre till tåget idag då det var dax för ett besök på sjukan. Jag var iväg för att ta en massa blodprover inför besöket på reumatologen på torsdag. Och såklart hade jag även planerat in att va hos G i fm oxå.
Men fick ge mig av tidigare och plötsligt imorse då de ringde från hans avd, han hade en grymt tuff natt och var jätte dålig imorse så de rådde mig att åka med en gång viilket jag såklart gjorde.
Jag gick upp till honom direkt och då hade det lugnat ner sig lite så då sov han. Han piggnade sen till sig endel och hans fysiska mående är nu stabilt.
Så när jag bara hade fått träffa honom och se så att det var rätt lugnt  fick jag smita ifrån för att gå till labbet men återvände sen till G och var där hela dagen.
Hans pappa, bror och en barndomskompis kom hit i helgen så dem träffade jag i lördags, de är hemskt trevliga allihopa och i eftermiddags när dem kom hade de paket med sig till mig visade det sig. G hade skickat bud då han vet att jag snart fyller år, han är rädd för att han inte ska klara sig så länge så jag fick detta redan idag.  Hans familj gick ner för att handla lite så vi skulle få egentid med öppningen och allt då...Herre gud vad sorgligt det blev! Var superfina saker och jag började storgråta, han såg att jag blev alldeles tårögd och sa åt mig att jag inte behövde försöka att förhindra tårarna...Och att han bara ens orkar tänka på presenter till mig när han ligger som han gör är ju bara så fint, han är verkligen en helt underbar människa!


Detta var vad jag fick och när jag öppnade ängeln så sa han att han ska bli min personliga skyddsängel sen...:(

Fick även ett fint kort och så lyckat att det var med den klassiska "Mirandanallen" då jag alltid älskat dem.



Det har då aldrig varit så sorgligt att ta emot presenter som idag :(

Jag önskar så att han bara kunde få må bra och få fortsätta att leva!
/Cornelia

Igår var jag i mitt andra hem då jag sovit där sen i onsdags, jag och H är ju tajta och måste bara umgås med jämna mellanrum då vi annars får en hemsk abstinens, hihi ;)
Men så var hon ju tvungen att jobba igår vilket innebar att jag va där ensam, men jag känner mig som hemma där, dock blir jag ju rätt lätt rastlös och sällskapssjuk.
Sen pratade jag då med min kompis G och han var då inget pigg alls och allmänt less så kände genast att jag bara lär ta mig dit. Jag måste ju passa på för vem vet när det blir för sent? Hemska tanke men ett faktum ju :(
Så jag traskade in till sta´n, funkar ju att bara gå in där när jag är hos H men är dock en bra bit, fast jag njuter ju av att bara gå och gå nu, bussarna går typ utanför hennes och där var en som passade (går inget tätt på landet direkt) men jag vågar bara inte åka bussen här hemma omkring, har efter allt med HONOM dragit på mig en bussfobi också, ja iaf, tog sen tåget då då och gick en bra bit som det är till sjukhuset från stationen men det var skönt ute fastän det blåste så min mössa flög av.

Tog sen en runda nerom sta´n för att köpa ett par dojjor och lite sånt. Hittade en supersöt nalle som jag gav G, jag vill gärna ha med mig nåt när jag hälsar på nån på sjukhuset men vad ger man en kille som är döende...svårt men detta var en sån där Miranda nalle som iaf jag alltid älskat och så stod det då till en speciell vän, den uppskattades då han genast satte den på plats (kanske för att glädja mig men ändå?)
Det var verkligen tufft hos honom för det är så uppenbart nu att han inte kommer klara sig, de ger honom bara en massa morfin och så är han då på vårt hemmasjukhus, där han bara inäväntar slutet, fy för att ligga sådär och veta detta! Jag lider så med honom och nu pratar han ju en hel del om just detta, allt han inte hinner göra, alla han inte hinner träffa osv...Vad svarar man liksom på sånt?
Han är lika pratglad som mig och givetvis måste han ventilera med nån så såklart lyssnar jag och försöker ändå se det positiva i det på nåt vis. Men bara på ett par dagar här har han förändrats mycket, såklart för vem skulle inte? I måndags kunde vi ju ändå klamra oss fast vid hoppet som vi gjort hela tiden men så kom då detta i tisdags och sen har jag inte varit hos honom förrens igår.

Det blev tårar för oss båda men vi fick också in lite skämt och skratt så visst kämpar han på och verkligen gör sitt bästa för att hålla modet uppe. Han peppade mig när jag behövde det som bäst och nu återgäldar jag det och han sa att jag iaf kan göra allt lite lättare så det känns skönt att veta.
Endel av hans familj kommer hit sent ikväll så han hinner träffa några av dem.
Jag var hos honom ett par timmar och när jag kom hem igårkväll var jag verkligen totalt slut, gick ju en massa som sagt men det värsta var ändå det mentala, hade migrän så fick ta ett nässpray. Och bara att gå ifrån honom och inte veta om jag kommer få se honom mera...Ja behöver nog inte ens försöka beskriva den känslan då det bara inte går!

Men jag kan ju bara försöka göra det bästa av situationen, igårkväll när han ringde för att säga godnatt lät han också lite piggare och han sa att det gjorde honom gott av att få träffa mig. Som sagt, han kämpar och är så himla stark så då får jag göra detsamma.

Blev visst ett långt inlägg men jag lär skriva av mig och jag svamlar en hel del om detta nu men såklart så tänker jag en massa på honom
/Cornelia

Vaknade tidigt idag av att jag drömde en massa mindre trevliga saker och sen var det rent omöjligt att somna om så har varit upp sen lite över fem.
Och kl ett inatt låg jag och pratade i telefon så inte blev det många timmars sömn men ändå.
Har ett antal ggr sagt åt G att det bara är att ringa mig när som helst så inatt när han inte kunde sova passade vi på att slå ihjäl lite tid ihop.
Brukar alltid ha min mobil på ljudlös när jag sover men nu är den då på konstant just för att han ska kunna nå mig och ja, sjukhuset också då då.
Och det spelar ju absolut ingen roll om jag skulle sova för prata orkar jag ju i alla lägen :P
Och jag är ju rätt van vid lite sömn så klarar mig, bara bra att han tar mig på orden och det är ju det minsta jag kan göra.

Ser ut att bli en lika härlig dag idag, så skönt!
Tror jag ska ta och sparka igång dagen min nu med en morgonpromenix, ett härligt sätt att vakna till riktigt på :)
/Cornelia

Idag har det varit strålande solsken hela dagen och me love it! :P
Visst blir man genast gladare av den där gula fina saken?
Så i förmiddags gick jag en skön promenix vid havet mitt. Härligt och jag njuter så varje gång nu när jag är ute för att jag kan våga gå ensam och för att jag aldrig mer kan stöta på HONOM, så skönt! Dock går jag fortfarande och tittar mig bakom axeln hela tiden, de gamla takterna sitter i ännu. Och skulle jag få nån bakom mig saktar jag ner för att denna ska hinna förbi mig, ja jag lider alltså fortfarande av en hemsk förföljelsemani. Men det går ju iaf framåt med alla mina nojjor, tar lång tid att jobba bort men bort ska dem!

När jag sen kom hem var det dax för årets premiär, njuta av en kopp kaffe ute på trappen, det har jag längtat efter då det för mig innebär att våren är kommen. Satt i solen och bara njöt! :) Gott!
Hann jag före dig Linda H? Jag vet ju nämligen att du oxå gärna gör detta...:P
Jag hde sällskap av Bamsen och Holmfrid, även de ville ju njuta av solen :)




Snödroppar är ju också ett säkert vårtecken och dessa har nu tittat upp i rabatten, har alltid gillat dem.

Nu orkar jag inte skriva nåt mera, jobbigt med bara en hand ju.
/Cornelia

Idag fick min kompis G reda på att cancern har spridit sig, han har den galopperande sorten så därför har det inte hjälpt med cellgifter och allt han fått nu i en månads tid.
Läkaren sa att han kanske har en månad kvar, par mån, en vecka...Ja dem vet inte utan vet bara att det är kört och att han inte har en chans att klara sig ur detta. :( Shit vad jobbigt!
Han var såklart hemskt ledsen när han ringde mig och vad säger man lixom?! Jag lider så med honom och som jag sagt innan har vi båda blivit himla tajta den sista tiden, han är en helt underbar människa. Och man kan väl bara konstatera att cancer är en hemsk sjukdom som tar en massa fina liv. Jag har mist ett antal fina människor till denna sjukdom.
Ja jag gör såklart nu mitt bästa för att vara ett stöd till honom och jag måste vara stark för hans skull men det är inte det lättaste, absolut inte när jag träffar honom men jag fixar det på nåt vis och jag har ju tyvärr varit med om likn situation förr.
Men G har ju inte ens sin familj här, hans bror var ju tvungen att åka hem igen och hans föräldrar och släkt är ju i Turkiet så jag är den som står han närmast här i Sverige och jag vet ju också hur mycket jag betyder för honom. Han betyder en massa för mig också såklart!
 Ja jag kan bara finnas här och se på när han bli sjukare och sjukare. Världen är grym och orättvis!

Du är en toppenkompis G och du har varit et superfint stöd för mig i soppan med HONOM, du tevkade aldrig att hoppa in och försvara mig fastän du själv utsatte dig och sen fick en massa på dig med rättegången och allt. Jag vet att du drömmer om ett helt annat liv än detta och att jag ingår där men vet du? Jag kommer jämt finnas där för dig och jag lovar att jag jämt ställer upp för dig precis som du gjort på mig och fastän det nu lär sluta som vi bävade för så kommer vi ju alltid ha varandra ändå, på vårt egna lilla vis och sätt.
/Cornelia

Idag var det dax för ett besök på sjukhuset. Åkte redan vid lite över sju och var hemma nämre fyra så blev en lång dag vilket helt klart känns nu.
Var först på MR med kontrast för min mage, sen blev det gastroskopi och ett besök hos den dr som opererade mig nu sist.
Allt med magen ser okej ut, skönt! Så nu kan jag återgå helt till min normala kost och dra ner på mina mediciner.
Sen fick jag snittet omlagt, de tog ju stygnen förra veckan men då endel strulade lite så tejpade de lite. Lite av det är mer svårläkt än de andra så de tvättade det och sådär. Jag har alltid haft dåligt läkekött, nåt som tydligen är vanligt hos personer med struma.
Min dr lade märke till min lindade handled så ifrågsatte det där, jag sa att det bara var en stukning enl mig själv och då ville han ta en koll när jag ändå var där. När han sen fått bort mitt bandage ville han ha mig till röntgen igen då han misstänkte att det var värre än en stukning, antingen en spricka eller rentav ett brott.
Så fick traska neråt där igen och sen var det upp till läkaren igen. Det var en spricka, så min diagnos var tydligen lite fel :P
Detta skulle egentligen gipsas men är för sent, finns en risk att benet växer ihop fel när det gått så pass lång tid efter det hände.
Jag fick ist på ett rejält bandage och sen en skena som gör att jag inte kan vicka alls på handleden, får inte röra varken fingrarna eller själva underarmen, på minst två veckor. Jobbigt!

Sen när jag väl var klar med mitt gick jag upp till min kompis G. Hans mående går lite upp och ner men tyvärr mest ner nu, han har böjat få ont både här och där och även en stor påverkan på hans lungor, vad detta beror på får han reda på imorgon då han ska träffa en specialist och göra en massa undersökningar.
Vi kan bara fortsätta att HOPPAS! Men tyvärr har jag onda aningar...Jag hoppas jag har fel!
Alltid lika trevligt att träffa honom iaf trots dessa olyckliga omständigheter. Som tur är har han sitt glada humör i behåll och han är då lika pratglad som vanligt så vi babblade på :P
Han lade mer än en gång fram hur mycket jag betyder för honom och hur kär han är i mig, han är så söt så :)
Jag om nån vet ju hur illa det där sjukhuskaffet smakar och jag vet att oxå G tycker det, han är lika tossig i kaffe som jag så han brukar beklaga sig över detta, därför tog jag idag med en stor termos riktigt kaffe till honom, nåt som verkligen blev uppskattat :) Så vi passade på att sörpla i oss kaffet också såklart ;P
Och efter typ två timmar hos G var det åter igen dax att sätta sig på tåget.

Sen var det hem ljuva hem efter två timmar, man blir ju helt slut av sjukhusmiljön så var skönt att kunna landa hemma, lagom till nybakta bullar och kaffe :)
/Cornelia

Idag har jag sluppit det där urjobbiga kräkandet, gud så skönt och äntligen kan jag bara säg! :)
Min magvärk har också av detta faktum varit betydligt lättare att stå ut med vilket fört med sig att jag oxå varit mycket piggare. Och också rastlös...Ett friskhetstecken hos mig men dock jobbigt när man blir det. Har varit jätteskönt väder idag men har inte kunnat vara ute direkt då jag ju inte vetat om jag skulle kräkas eller inte.
Men när jag gick här och vankade omkring så kom min kära syster yster och ett par gemensamma kompisar, de ville att vi skulle scrappa så sagt och gjort :) Sen satt vi det mesta av eftermiddagen och kvällen, alltid lika skoj ju och trevligt med sällskap.

Sen kom min lille pluttefis här ikväll så nu ligger han och sussar för fullt på soffan, så sööt så <3
Och ikväll passade jag på att njuuuuta av en efterlängtad sak, en mugg kaffe! Gud så gott det var, äntligen fick jag mitt kaffe! Är över 3 veckor sen sist, om man bortser från den lilla kopp jag bara var tvungen till i lördags men det är en annan historia det då :P

Jag var då tvungen till denna kopp bara för att lugna mina nerver lite. Fick nämligen ett mindre kul telefonsamtal, av mitt ex, den kille jag för några veckor sen fick ställa emot väggen för alla rykten och skitsnack han spridit om mig och HONOM.
Hur han fått tag i mitt nr fattar jag verkligen inte för det är då inte särskilt många som har det plus att jag av säkerhetsskäl inte ens står på det själv. Så skumt och detta grubblar jag en massa på. Vad ville han då?
Ja han gaggade just en massa (var inte ens nykter och kl var över elva på kvällen!) och ville mest tala om hur glad han var över hur allt med HONOM slutade...Detta gjorde mig så arg för hur har han ens mage!? Han frågade mig då sist när jag pratade med honom om han kunde få mitt nr men jag gav inte det för varför skulle jag? Inte vill jag ha med honom att göra, var ju liksom därför jag gjorde slut med honom och flyttade från honom.
Jag fick alltså inte reda på hur han fått mitt nr och skällde ut honom till slut och lade sen bara på, efter det att jag talat om för honom att han inte ens ska tänka tanken på att ringa mig igen, för då vet jag inte vad jag tar mig till.
Vilket kräk alltså, jag var verkligen vansinnig efter detta och så uppretad så därför ansåg jag mig vara tvungen tilll lite kaffe.

Jag fick inte ondare i magen varken då eller nu ikväll så nu är jag back in buisness kan man väl säg :P
Men ska dock ta det lite lugnt med kaffet ändå, eller försöka iaf tänkte jag. Vet ju att det inte är det bästa med min mage.
Nu får jag varken dricka eller äta då jag ska vara fastande till imorgon. Ska till sjukhuset för att göra en MR av magen och så en gastroskopi...igen! :S
Hatar denna vidriga undersökning men är ju bara till att bita ihop. Jag ska till det störa sjukhuset för att göra detta så kan passa på att träffa min kompis då då, alltid nåt positivt i det där besöket.
/Cornelia

Är rastlös idag så dax för en sån här lista tänkte jag :)
Hittade en lång en så tveksamt om ni orkar plöja genom den men ändå ;P

SENASTE
Dryck: Té
Telefonsamtalet: Min storasyster
SMS: Min lillasyster
Sång du lyssnade på: Det här är ditt land (Artister mot nazister)
Gången du grät: Kommer jag inte ihåg

 HAR DU NÅGONSIN:
"Dejtat" någon två gånger: Japp
Har någon varit otrogen mot dig: Nej inte vad jag vet och jag har alltid litat på de jag varit tilllsammans med så knappast troligt.
Varit kär: Ja absolut!
Förlorat någon speciell person: Ja alltför många tyvärr.
Varit deprimerad: Visst har jag varit lite deppig men har aldrig varit "riktigt" deprimerad som tur är, tror inte man kan säga det iaf.
Varit så trött att du somnat sittandes: Japp 

DINA TRE FAVORITFÄRGER:
Färg 1: Rosa
Färg 2: Lila
Färg 3: Vit

 I ÅR HAR DU:
Lärt känna en ny vän: Nej men kommit en särskild vän hemskt nära den sista tiden.
Fått ditt hjärta krossat: Japp
Skrattat så att du har börjat gråta: Ja det har jag garanterat gjort :)
Träffat någon som förändrat ditt liv: Njaa
Insett vilka som är dina äkta vänner: Det vet jag ju sen innan.
Fått reda på att någon har pratat om dig: Japp
Kysst en kompis: En puss eller två har det säkert varit :P

 BLANDAT:
Hur många av dina msn-kompisar har du träffat: Alla utom en
Hur många barn vill du ha: Många! :)
Har du några husdjur: 2 underbara katter och en lika undrbar vovve :)
Vill du ändra ditt namn: Nix, vuille dock när jag var yngre då jag fick för mig att jag skulle ta ett av mina andranamn som tilltalsnamn men har sen jag blev vuxen kommit över det där :P
Vad gjorde du under din förra födelsedag: Blev firad här hemma och sen var jag på en fest hos min lillasyster där firandet fortsatte :)
Vilken tid vaknade du idag: Vid halv sjutiden
Vad gjorde du igår runt midnatt: Sov
Någonting som du längtar till: Våren och sommaren!!!
Senaste gången du träffade din pappa: Typ alldeles nyss :)
En sak du skulle vilja ändra om ditt liv: Jag vill få vara frisk!
Har du någonsin pratat med en person vid namn Jens: Ja, hade en i min klass på gymnasiet som hette det.
Vad gör dig irriterad just nu: Stör mig på att jag inte kan skriva riktigt med min vänsterhand, omständigt med bara en ju.

Vad är ditt namn: Cornelia
Singel/upptagen: Singel
Stjärntecken: Vädur
Kille eller tjej: Tjej, är ju rätt givet med tanke på mitt namn :P
Grundskola: Gick på två skolor då jag flyttade från sjätte klass.
Gymnasie: Barn och fritid
Högskola: Har tyvärr inte kommit så långt, planen var dock det från början.
Hårfärg: Brunt, rätt mörkt.
Långt eller kort: Långt
Längd: På håret? ;P Är i vilket fall 1,80 lång.
Vad gillar du gällande dig själv: Är mest nöjd med mina ögon.
Piercings: Ingen
Tattoos: Ingen men vill dock hemskt gärna ha en.
Höger eller vänsterhänt:  Höger från början men även vänster numera, skriver och så med båda.
Skriver: Japp en hel del.

 DIN FÖRSTA:
Operation: Gallstensoperationen 2000.
Bästa vän: Har många riktigt bra!
Husdjur: Katt
Vaccination du minns: Minns man såna? Inte jag iaf :P
Konsert: Per Gessle
Förälskelse: Grannpojken och min bästa barndomskompis
Alkohol du drack: Säkert nån form av cider :P 

JUST NU:
Äter du: Tuggummi
Dricker du: Vatten
Är du på väg att: Gå och kissa, kul och så himla intresant info va? ;)
Lyssnar du på: Celine Dions, Lets talk about love, älskar den!
Väntar du på: Att min kära lillaysyster och ett par kompisar ska komma.

 DIN FRAMTID:
Vill du ha barn: Jaa!
Vill du gifta dig: Ja det hade väl varit mysigt om man lyckas hitta drömprinsen med, fast det är klart, jag ska ju gå i kloster jag då...:P
Karriär i åtanke: Jobba med barn

 VAD ÄR BÄST MED MOTSATTA KÖNET?
Läppar eller ögon: Ögon helt klart :P
Kramar eller pussar: Både och men är helt klart den kramiga typen :)
Kortare eller längre: Längre såklart ;)
Romantisk eller spontan: Romantisk men man kan ju va spontan ändå ;)
Snygg mage eller snygga armar: Hmm, armar kanske :P
Tatueringar eller piercingar: Så länge det är i lagom mängd enl mig så spelar det ingen roll.
Känslig eller inte: Lagom är bäst!
Ragg eller förhållande: Förhållande
Bråkstake eller tveksam: Tveksam? Ja hellre det iaf än en bråkstake då.

 HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Ja, i min ungdom, ja det hörs ut som jag är riktigt gammal men är ju på god väg eller nåt, (OR NOT haha) :D
Tappat glasögon eller linser: Ja men har hittat dem direkt igen
Haft sex på första "dejten": Ja det har nog hänt, hihi ;P
Krossat någons hjärta: Ja men aldrig medvetet iaf.
Har du blivit arresterad: Nix
Dissat någon: Japp
Gillat din tjejkompis (mer än som vän): Nej

 TROR DU PÅ:
Dig själv: Japp!
Mirakel: Ja.
Kärlek vid första ögonkastet: Ja som den sanna romantiker jag är ;)
Himmeln: Ja jag tror inte man bara försvinner då man dör utan hamnar säkert i en fin himmel där man sen kan kika ner på alla andra.
Tomten: Ja självklart! :P
Att kyssas på första dejten: Ja vill man så varför inte ;)
Änglar: Japp!

 SVARA ÄRLIGT:
Haft mer än en flickvän/pojkvän på samma gång: Nej verkligen inte!
Tror du att det är möjligt att vara trogen hela livet ut: Ja absolut!
Vad kan du verkligen inte leva utan: Alla de mina!
/Cornelia

Idag mår jag betydligt bättre, min magvärk är lättare att uthärda och än har jag inte kräkts, mår inte ens illa så jag får verkligen hoppas att jag slipper det idag!
Om inte så lär det bära av till sjukhuset för jag kan ju inte hålla på att kräkas i såhär många dagar heller, är jag inte slut så blir jag ju av det.
Är helt matt i hela kroppen men ändå, skönt om det nu börjar gå på rätt håll iaf :)

Idag lyser solen och det ser himla skönt ut ute men jag får hålla mig inne :S Ser ut som en riktigt skön vårdag fast det var fruset imorse och blåser gör det ju som vanligt men ändå, våren känns nämre. Vill bara ut och gå en lång runda och vill verkligen ha en skön och varm vår nu men den som väntar på nåt gott...:P
Nåt gott som jag mer väntar på är det där kaffet...Fick i måndags klartecken från min dr, att det var ok att börja med det så fort jag slutar att kräkas så får hoppas att det innebär typ imorgon eller nåt :)
Sätter punkt här då det är rätt jobbigt att skriva med bara en hand , tror jag ska ta och slänga mig på soffan med min bok nu.
/Cornelia

I söndags blev jag krasslig, började redan när jag var hos min andra äkta hälft H. Jag blev alldeles kallsvettig och illamående, inte nåt som är helt ovanligt då det ju hänger ihop med min mage.
Åkte hem därifrån tidigare än planerat just för detta och hann precis hem för att kräkas. Detta är nåt jag verkligen lider av då jag får så grymt ont i min mage pga nervsmärtorna så jag svimmade av med en gång, detta trots starka värktabl.
Så det var bara till att ramla i säng sen och jag fortsatte att kräkas, kände direkt att detta inte var en vanlig maginfluensa utan misstänkte att det var pga min mage då då.

På måndagen sen var det dax för att åka till sjukhuset för att röntga magen så det gjorde jag och de tog även stygnen fast fick tejpa endel då det blödde ganska så mycket från ett par.
Sen ringde då min dr senare under dagen och patronen hade fastnat, vilket jag blev så glad över att höra för var livrädd för att söndagens kräkande hade fått den att rubbas. Han sa att kräkandet och min svåra magvärk berodde på att patronen nu skulle expandera, man kan bli rätt dålig då så skulle avvakta och blev det för illa fick jag åka in akut.
Sen har det bara fortsatt och jag kräks ännu fast idag har det varit lite lugnare iaf.
Jag är alltså inne på sjätte dagen vilket märks för är helt slutkörd, orkar knappt vara uppe. Får behålla lite av maten men det går som sagt inget bra.
Jag ringde faktiskt sjukhuset imorse, på eget initiativ då jag bara inte orkar mera men såklart var inte min dr där.
Visst kan jag åka in ändå men då kommer jag väl till nån trög dönick som inte vet vad han ska göra, detta är rätt så komplicerat också ju med allt jag har bakom mig så sköterskan jag idag pratade med rådde mig till att vänta om jag ansåg mig orka. Sen ska min dr imorgon ha bakjouren på akuten så är jag inte bättre då kan jag åka in och få träffa honom den vägen. Jag satsar på detta sista tänkte jag.

Så mina dagar nu är inget kul alls, tur i oturen är jag nästan mer "borta" än vid medvetande nu för då slipper jag iaf känna nån smärta, vilket kan va himla skönt. Jag kräks flera ggr om dagen och efter varje gång är jag knappt kontaktbar på 1 till 2 timmar då det tar den tiden innan värktbaletterna hjälpt.
Fast idag har jag bara kräkt en gång vilket är en klar förbättring så jag hoppas verkligen det nu börjar ge sig.
Som om detta inte vore nog så sitter jag även med en rejält stukad handled, jag svimmade härmodagen när jag var upp och gick så föll pladask i golvet och fick min handled under mig på nåt vis så när jag sen vakande upp var den dubbelt så tjock än vad den ska vara. Men det går ju över likaså det andra så ska inte gnälla alltför mycket.

Nu blir det sängen nästa.
Ha en bra fredag på er :)
/Cornelia

Nätet där hemma funkar inte så därav orsaken till att jag inte varit så synlig här och där.
Passar på att slänga in lite rader nu då jag är hos min andra äkta hälft H :)
Vi ska på grillfest ikväll, skoj :) Får bli nyktert för mig pga alla mediciner för magen men jag har ju lika kul ändå så det stör mig inte.
Mitt mående går framåt hela tiden vilket är enormt skönt. Får fortfarande ta en hel del värktabl för ont har jag, den där patronen som expanderar får jag hoppas så den verkligen fastnat nu då. Ska till sjukhuset på måndag för att röntga magen och alltså kolla om den fastnat och sen ska jag ta bort stygnen.
Så det rullar på med andra ord :)

Nu ska jag ta och återgå till att va lite mer social :)
Önskar er alla en fortsatt fin och bra helg!
/Cornelia

Igår var det ett litet barn som förlorade livet i en hemsk olycka på dagis, bara 3 år gammal. Fy så hemskt säger jag då bara! :(
Läs mer här.
Detta hände på ett dagis i en liten by där min storasyster läne har bott. Det hade alltså lika gärna kunnat va det dagis där hennes lille son går. Tragiskt och man blir så berörd fastän att man inte känner de inblandade.
Mina tankar går till den lille gossens familj <3

Tänk så fort det kan ta slut alltså, man lär verkligen ta vara på livet säger jag då bara.
Menar tänk pojkens föräldrar, lämnar honom som vanligt och får sen reda på att han gått bort...Så hemskt!

Ska avsluta detta sorgliga inlägg med en glad nyhet, min kompis G gör då allt för att hänga kvar i livet, hans tumör har nu krymt en aning. Så himla glad för hans skull <3
/Cornelia

Jag blev kvar i mitt andra hem inatt också. Hade egentligen tänkt åka hem som igår men fick höra protester när jag framförde den tanken, de är så söta här så :)
Faktum är ju att jag sover lite bättre här än hemma med, mardrömmarna spökar inte lika bra här så skönt att passa på då då.
Men flög upp här imorse då det ringde på dörren, både H och M jobbar ju idag så bara jag som är hemma här. Jag flög upp som sagt, tittade först i köksfönstret och såg en svart golf där, går för att öppna dörren men såg då bara ryggen av en man. Klockan var inte ens sju så lite skumt och detta lilla räcker för att jag ska bli nojjig och orolig. Jag kan inte hjälpa det men det krävs då inte mycket för att jag ska reagera och genast tror jag ju att det är nån som är ute efter mig, det där är nåt jag verkligen måste jobba bort men tar nog sin lilla tid.
HAN kan ju inte längre komma åt mig så har ju inget att oroa mig för men ändå. Har ju blivit rädd för allt vad killar heter!
Jaja får försöka släppa det där.

Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för idag, är rastlös som vanligt. Håller på att sy en stor tavla till min lille pluttefis så får kanske sätta mig med det där så den blir klar nån gång :)
/Cornelia

Tänkte jag skulle uppdatera om hur det gick igår. Blev inte av igårkväll då jag åkte till mina kompisar.
Jag röntgade magen då då och blev skitskraj när jag låg där då sköterskan utbrister att hon lär kalla dit en läkare...Shit tänkte jag! Hon reagerade på hur min mage såg ut, alltså hur svullen den var så hon ville ha en dr som tittade på det. Nu har det ju ändå lagt sig en hel del.
Men läkaren kom och han sa att svullnaden beror på infektionen jag har inne i magen och så talade han om att patronen ännu inte fastnat, inte vad jag ville höra!
Det tar längre tid för den att fastna pga infektionen så får helt enkelt bara avakta och ta det lugnt med allt vad rörelser heter. Sen fick jag en spruta som ska motverka svullnaden, finns ju en risk för proppar och andra kompliktioner när det är så svullet. Och så fick jag en antibiotikaspruta för att skynda på effekten lite.

Sen var jag klar där och gick upp till G, gud vad sjuk han är den stackaren!
Men han har humöret kvar vilket jag tror påverkar utgången mycket och han vågar hoppas fortfarande men visst är han medveten om hur illa det är. Han är nu helt förlamad i ena sidan men som han sa, hellre ett liv i rullstol än inget liv alls...Ja vi får helt enkelt fortsätta att HOPPAS för hans skull!
Han hade frågat om han inte kunde komma till vårt hemmasjukhus ist så det hade varit nämre för mig och hans bror att hälsa på (hans bror bor dock på patienthotellet så han slipper ligga ensam) men det gick inte. Detta kan jag se som ett gott tecken då jag vet att de hade lagt honom där om det absolut inte funnits nån chans, lika att de fortsätter ge honom cellgifter är ju ett gott tecken. Och visst är han en kämpe så jag hoppas som sagt!

Jag åkte som sagt till mina kompisar igår, min kära H och hennes sambo. Vi bara softade igår vilket alltid är lika mysigt :) Idag skulle H varit ledig men hon fick hoppa in extra så får snällt klara mig själv här till middagstid, tror nog det ska gå vägen :p
/Cornelia

Igårkväll kom min pluttefis hit för att vara här över natten, gud vad jag trivs med ungar runt mig alltså :)
Jag satt och åt blåbär när han kom och direkt ville han upp i mitt knä för att få smaka, han älskar ju allt vad bär och frukt heter så är väl nåt som ligger i släkten :P
Sen blev det soffmys och han satt intill mig och kurade, är jobbigt för mig nu när jag inte kan kånka på honom, han är ju en stor kille så vågar inte bära på honom.
Efter en stund var det sen en slagen hjälte som låg jämte mig :)

Har inatt sovit hyfsat men vaknade tidigt av en mardröm och kunde bara inte somna om igen så har varit vaken sen lite över fem. Nu när jag äter så starka värktabl tar jag inte sömntabl så sover rätt oroligt igen men hur som helst hade jag ju tänkt att sluta med sömntabletterna så måste helt enkelt bara vänja mig. Tar sin lilla tid innan psyket hänger med säger jag då bara.

Skulle ändå upp tidigt idag för att äta, ja jag vet att det låter lite skumt men ska iväg på en röntgen i em och läkaren ville inte jag skulle vara fastande så länge så skulle äta en tidig frukost, dock hade jag ju inte riktigt tänkt mig en sån här tidig start men iaf.

Jag ska alltså på magröntgen i em, hoppas patronen har fastnat!
Skulle egentligen till mitt hemmasjukhus för att göra detta men så gick det att lösa på det stora ist då jag vill passa på att träffa G, min kusin ska ändå till det sjukhuset så tänkte det vore ett bra tillfälle att åka med. Är ju inte det lättaste för mig att ta tåget dit nu när jag knappt får röra mig.
Jag hoppas jag inte får alltför stor chock när jag idag ser honom, är medveten om att han lär ha tacklat av en hel del på en vecka. Men iaf är det alltid lika trevligt att träffa honom.
Så blir att ägna hela eftermiddagen åt sjukhuset idag, kommer antagligen va helt slut sen med tanke på hur trött jag fortfarande är men det tar jag.
/Cornelia

Idag är jag feberfri, så skönt så. Sen läkaren ändrade min strumamedicin har jag sluppit de där jobbiga febertopparna jag alltid haft innan då min feber skulle vända. Så alla ggr innan måste detta alltså berott på just struman.
Dock ligger jag trots medicinen väldigt lågt i medeltemp, hade bara 34.3 imorse, brukar ligga på det så inte konstigt att jag jämt är så kall och frusen.
I förmiddags var jag iväg på VC och kollade mitt hb och bltr, det hade gått upp, hb är 98 och mitt bltr 80/60 så det går framåt med alltihopa. Väntar nu på att min dr ska ringa ang en tid för röntgen och lite sånt, vet ju ännu inte om patronen fastnat så kan fortfarande inte röra mig så värst mycket. Har fortfarande ont och magen är lika uppsvullen som igår men det tar väl sin lilla tid antar jag.
Jag blir iaf piggare och piggare och även mer rastlös, inte lika kul men det är ju bara till att gilla läget :P

Nu fick jag ett samtal som gjorde mig himla glad, min kompis G ringde :) Har känts konstigt nu när jag inte kunnat prata med honom på ett par dagar. Man vänjer sig snabbt alltså då vi pratat varje dag ett bra tag nu.
Han är alltså vid fullt medvetande nu (ja väldigt omtöcknad av alla mediciner såklart) och hjärnblödningen han fick tog rätt hårt men efter efter en stor operation och koma ett par dagar vaknar han alltså, han är stark!
Han kan inte röra sin vänstersida och hans tal är märkbart påverkat men trots detta lär han hyfsat pigg vilket gör mig så glad. Det var inte länge han orkade prata men som sagt, blev glad av att höra hans röst. Innan här nu har jag ju bara pratat med hans bror och med sköterskorna. Att han ens vaknade ur koman (och så pass snabbt) får mig att våga hoppas lite mera igen. Ett gott tecken helt klart!
/Cornelia

Mitt mående går sakta men säkert framåt, har jätteont ännu emellanåt och magen är fortfarande som en stor ballong på mig men det börjar lägga sig så hoppas det är är ett tecken på att antibiotikan börjar ta nu då då. Har dock fortfarande hög feber men det tar ju sin lilla tid. Jag orkar iaf vara uppe mer och mer och är grymt rastlös, ett friskhetstecken på mig det där :P Får fortfarande inte röra mig direkt då jag misstänker att patronen ännu inte fastnat, vågar iaf inte riskera nåt utan får se vad röntgen i veckan visar. Vill ju bara ut och gå en lång runda nu när det är så fina soliga dagar, mitt hav kallar...:P

Imorse fick jag ett positivt samtal. De ringde från sjukhuset då G vaknat ur koman. Blev så glad för jag vågade knappt hoppas på att han skulle det då de var en en rejäl blödning han fick, sen en stor hjärntumör på det. Men han är en kämpe! Jag har dock inte kunnat prata med honom själv än och jag vet inte hur det hela tagit mer än att han ligger kvar på IVA så visst har det tagit en hel del.
Min mamma har från början här sagt att hon har en stark känsla av att han klarar sig och att det sen blir han och jag...Hoppas så på att hon har rätt, ja ang det första för jag ska va singel i alla evighet jag ;)

Idag har jag suttit i solen och bara njutit, ja på altanen då då. Härligt! Kurade ihop i en filt, tog en mugg varm choklad och en bra bok på det :) Sånt blir man då piggare av!
Och nu väntar jag på att min kära syster yster och ett par kompisar ska komma då vi ska ut på våran baksida och grilla. Årets första och ME LIKE! Dock lär väl jag hoppa över korven för jag håller mig till "magsårsdiet" ännu men ett bröd lär bara slinka ner då jag älskar korvbröd, jag äter mest korven bara för jag "måste" annars, haha :) Jag får väl kurera mig med lite filtar för jackan kan jag fortfarande inte knäppa, blir fort kallt när man bara sitter stilla ju men jag behöver lite frisk luft.
/Cornelia

Som jag skrev om innan så drömde jag om min kompis G inatt och har sen haft en stark olustkänsla av att han blivit sämre, testade att ringa honom direkt då efter åtta då de öppnar telefonerna på sjukhuset men fick inget svar. Och har inte fått under hela förmiddagen sen. Vi pratar rätt ofta om dagarna så anade genast oråd här då då.
Sen ringde en sköterska upp mig här innan, G har lämnat mitt nummer då vi är väldigt nära vänner och då han inte har så många runt sig som står honom så nära som jag här i Sverige. Hans bror som är här nu kan ingen svenska så jag får agera lite tolk här emellan.
Sköterskan sa att han tidigt imorse hade fått en rejäl hjärnblödning och att han nu ligger i koma på intensiven.
Han tumör blir inte mindre av cellgifterna så tyvärr finns det inte så mycket att göra :( Gud vad jag lider med honom och det är så orättvist!
Jag bara önskar så att det skedde ett mirakel så han kan få leva!

Och det där med att jag hade rätt är lite kusligt, detta har hänt ett antal ggr innan. Konstigt hur jag kan känna på mig saker, saker som jag verkligen inte vill ska inträffa.

Kan bara säga att du finns i mina tankar G och jag önskar jag kunde göra nåt för dig!
Du är en toppenvän som jag bara inte vill förlora redan!
/Cornelia

Ja ni vet nog alla hur mycket jag hatar allt vad sjukhus heter. Jag jobbar för fullt på att repa mig från operationen och grej och det går väl si sådär. I torsdagskväll lade mamma märke till att jag såg febrig ut så fick snällt kolla och visst hade hon rätt, som vanligt, visade en bra bit över 39 och då med Alvedon i mig.
Fick ringa sjukhuset då jag skulle det om jag fick feber. Skulle åka in akut direkt så var bara att åter igen ge sig av.
Jag kom in med en gång och de var där snabbt för att ta bltr (som faktiskt gått upp en aning) likaså mitt blodvärde och sen kollade de mitt snitt men det såg fint ut och febern berodde alltså inte på nån infektion därifrån. Fick upp på magröntgen där de kunde se att patronen ännu inta fastnat men nåt mer såg dem egentligen inte där utan började prata om att det måste va infekterat inne i magen, där det blött nu av den patron som rubbades. Detta kan de bara se med hjälp av en gastroskopi vilket de inte kan göra på mitt hemmasjukhus på kvällstid så läkaren ringde jouren på det stora sjukhuset och rådfrågade...Så sa han då att jag skulle börja med en antibiotika kur då han antar att febern beror på detta. Sen skulle den dr som opererade mig ringa som igår.

Så efter ett par timmar fick jag komma hem igen. Helt slut av allt och lagom till att ramla i säng, sov hyfsat bra på alla mediciner jag fick där på sjukan, alltid nåt ju iaf.

Sen ringde den andre läkaren igårmorse och han gick på samma linje, att det lär va infekterat inne i magen men han vill helst inte göra nån gastro i nuläget då min hals är helt sönderskavd sen 3 såna i veckan och ingreppet med ny patron så jag ska nu äta antibiotika i 10 dagar och sen ska jag iväg nästa vecka för att röntga magen för att se om patronen fastnat, ta nya prover och nytt tryck.

Jag har fortfarande hög feber och himla ont i magen, av snittet men mest av det här med patronen och sen ser det fortfarande ut som jag vore gravid då min mage är stenhård och rejält uppsvälld, detta beror mycket pga infektionen.
Så inte är det mycket jag orkar vara uppe, känns skönast att bara ligga ner dock börjar jag bli riktigt less och utråkad av detta. Men är rädd för att patronen ska rubbas så ligger snällt då då.

Sov hyfsat inatt oxå men får upp minst en gång om natten för att ta smärtstillande och febernedsättande. Är också avigt att ligga då jag inte kan ligga på min vanliga sida pga snittet.
Vaknade sen tidigt imorse av en hemsk dröm och nu sitter jag med en sån där dryg olustkänsla i mig, drömde om min kompis G förlorade sin kamp mot cancern och jag kan bara HOPPAS det bara var en mardröm, kan ju inte ringa honom ännu heller. Hoppet är ju det sista som lämnar en så jag fortsätter att HOPPAS och jag vet han är en kämpe vilket man kommer långt på. Mirakel kan ju ske så vem vet?
/Cornelia

Roten till allt mitt onda sitter i magen där det hela började då för många år sen så jag är verkligen van vid att ha ont i min mage för den där op 2000 gick ju inte som planerat, har sen dess konstant haft ont, mer eller mindre.
Det är nog även här man kan hitta roten till min enorma sjukhusrädsla och avsky för allt vad läkare heter.

Men det var bara till att ge sig iväg i tisdags och det gick bra, läkaren som jag fick opererade mig en gång i somras också och han tycker jag om. Det blev ett snitt på runt 35 stygn då den där patronen svällt en hel del, precis som den ju ska. De fick samtidigt som de opererade göra en gastroskopi på mig för att se hur dem låg till inne i magen och för att se om jag nu behövde en ny patron. Det såg bra ut så vi skulle avvakta med en ny.
Sen fick jag ligga en timme på uppvaket, var dock inte nedsövd för det vägrar jag bara!
Där lyckades jag tjata (sköterskan visste ju att det var en magsårshistorik som var problemet på mig) till mig en kopp kaffe och oj vad gott det var! Jag var ju fastande sen åtta på måndagskvällen och op var klar vid kanske halv tolv så gissa att mitt kaffesug var enormt då då. På vägen dit (åkte tåg dit då det är långt att ha skjuts dit) höll jag på att bli smått galen på tanten jämte för hon gjorde inget annat än sörpla kaffe :P

Sen blev jag då fri igen efter en timme och då traskade jag upp till min kompis G, har aldrig känmts så långt att gå på ett sjukhus alltså för var inte dne piggaste men självklart ville jag passa på att träffa honom då det är tio mil hemifrån så inte så ofta jag ändå är där. Han mår verkligen inget bra och det tar i mig över att se honom så svårt sjuk, lider så med honom! Fick igår reda på att cellgifterna inte tagit nåt alls på tumören så inte är läkarna positiva heller. Fick även träffa hans bror som nu kommit från Turkiet (G är därfirån så har sin familj där då) så jag vet iaf att han nu har mycket sällskap, vet oxå hur mycket hans bror ebtyder för honom så dte känns skönt.

Sen gav jag då mig hem och gisssa att jag var mer död än levande. Blev ju en lång dag och ont hade jag som tusan där på eftermiddagen. All bedövning började ju gå ur då då men jag hade ändå ondare än vad jag brukar ha.
Jag gjorde tre likn operationer i somras/höstas så är van och som sagt van vid magvärk också men på kvällen blev det nästan för mycket alltså. Jisses vad ont jag hade och inte bara i snittet utan hela magen. Var tom nära att åka iväg akut men stod ut hela natten, inte blevd et nån sömn att skryta med och igår var det ännu värre så ringde sjukhuset. Min mage var så uppsvälld så kunde inte ens knäppa jackan!

De ville då ha in mig akut så var bara att ge sig av, de röntgade, gav mig smärtstillande med en gång och så togs det prover, tryck och annat. Det var inga bra resultat och de kom fram till att jag behövde en ny patron, det hade blivit för mycket för magen då den andre togs ut så allt hade typ knutit sig. Eftersom mina nervbanor är trasiga  så kom reaktionen så snabbt. Jag fick höra att jag egentligen skulle åkt in redan på natten men så är det ju det där med min envishet...
Ja i vilket fall så fick jag då genomgå detta hemska ingrepp igår, de gick in genom halsen (som redan var sönderskavd av all gastro) och så kom den nya på plats. Jag fick komma hem igen men med stränga order, får inte dricka kaffe (TUFFT!!!) ska oxå bara hålla mig till "magsårsdiet" alltså kokt och mild mat,  i 2 veckor.
Detta för att undvika att såret brister igen.
Får heller inte röra mig direkt nu i 2 dygn då patronen lätt kan rubbas de första dygnen. Men har så ont å orkar ändå knappt stå på benen. Jag fick starkare smärtstillande så tar morfin var fjärde timme nu och visst hjälper det men är ändå allmänt påverkad av det hela.

Men det går framåt för idag ser det ut som att jag bara är i femte månaden ist för nionde som igår :P
Nu får det bli sängen igen.
/Cornelia