anglavingarochappelskruttar

Idag var jag på sjukhuset för att göra en gastroskopi. Detta som en uppföljning av mitt gamla magsår som jag i somras hade stora problem med. All kortison och antibiotika jga sen fått ta för mina lungor är ju inget bra alls för magen. Så visst har jag känt av detta på sistone och också mycket pga all press med HONOM och rättegången.
Detta blev då gjort idag, avskyr det för det är verkligen en vidrig undersökning! Och det blev inget bra resultat, läkaren sa direkt att han ville ha upp mig på en magröntgen, då blev jag lite skraj då det ju inte var planerat, detta gjordes och så skulle jag även till labb för att ta prover, blodvärde och så. Sen tog de mitt bltr, skulle egentligen gjort det i fredags men ansåg inte mig ha tid till det så det var planerat idag iaf.
Trycket var 60/50 och mitt blodvärde hade sjunkt ännu mera (95) läkaren kom sen tillbaka och då sa han att hans misstankar från gastron var rätt, det är en av de patroner jag i somras opererade in som rubbats och som ligger och skaver så det blöder, därav det låga trycket och det sjunkade blodvärdet.
Detta är inget bra alls så den måste opereras ut, fick göra det ett par ggr i somras också då de av olika anledningar rubbats förr med.
De ville ha det gjort med en gång där idag men fanns ingen möjlighet till det, de pratade om en ev inläggning då de menade att jag måste va påverkad av alla detta. Visst men hem ville jag såklart :P
Så nu ska jag då göra den här operationen imorgon och det blir på det större sjukhuset för att jag ev behöver ha en ny sån där patron, det kan de inte göra på mitt hemmasjukhus.
Jag behöver väl inte ens nämna vad jag tycker om allt detta :s

Hatar ju allt vad sjukhus heter och det här är så typiskt för hur länge får det va bra liksom?! Fast visst hade det kunnat vara värre och jag ska verkligen inte gnälla då jag bara kan tänka på min kompis som ligger som han gör...Nu kan jag iaf hälsa på honom igen imorgon.

Varför denna nu har rubbats vet dem inte riktigt, det hela med såna här metoder är helt nytt och eftersom mina nervbanor är trasiga i magen är det lite lurigt, det sa dem redan i somras men hade inget val då magsåret inte läkte.

Är allmänt ur gängorna nu idag pga detta så ska ta och städa för att få undan min frustration, lär inte gå så bra sen då jag lär ha ont av snittet så ska passa på tänkte jag.
/Cornelia

Ett stort GRATTIS till min fina kompis Linda som nu fått sin lilla flicka. Är så glad för er skull vännen!
Även jag och Linda har lärt känna varandra genom våra bloggar, precis som med Terese jag skrev om för lite sen. Vi tre har sen kommit varann nära och vi lär ju bara se till att träffas allihopa irl inom en snar framtid :)
Linda är en toppenvän som jämt visar att hon finns för mig, du är helt underbar gumman.
Tack för du finns <3
/Cornelia

I fredags var det en lång och både jobbig och trevlig dag.
Jag var hos advokaten på morgonen och det gick bra. D var oxå där och han var såklart lika glad som mig över hur det vände för oss. Nu blir då allt inställt men min advokat ska försöka få genom ett skadestånd för min del, dock är det svårt när personen ifråga är avliden så får se hur det går med det där. Men hur som helst så har jag i tre års tid lidit lika mycket ju så visst hade det varit en skön upprättelse. Några advokatkostander får jag inte betala utan det är brottsofferjouren som går in och gör det.
Jag blev röd då D kom med ett stort paket till mig, det paket som kommit från Spanien och som då hans föräldrar köpt till mig, skrev om det här innan då detta skulle skickas till mig, nu åkte D;s morbror hem från Spanien för att kunna närvara på rättegången så nu fick jag det direkt. Var en superfin ängel, den är handgjord och detta betyder väldigt mycket för mig. Fint minne och jag vet att dem undrade varför HAN lade just halshuggna änglar till mig så sa då att jag ju samlar på det så var väl därför de köpte en ängel just för att de vet hur jobbigt det var för mig när han gav mig det.
Detta visar ju oxå att de faktiskt tyckte om mig ända till slutet, jag har ofta tänkt på hurvida de ogillade mig för att jag drog in dem som jag gjorde men D sa oxå att jag skulle veta att de sa att de inte ångrade nåt för de kunde iaf trösta sig med att de gjort vad de kunnat för att hjälpa en medmänniska. Är så tragiskt att de nu inte finns i livet, nu när vi äntligen kommit i mål...Jag kommer aldrig glömma detta fina par alltså!

Efter det åkte jag då vidare tio mil för att hälsa på min kompis G på sjukhuset. Det blev en tuff chock för jisses vad han är sjuk och ser dålig ut. Han har börjat med cellgifter och det tar ju nåt hemskt på hela kroppen, han är verkligen dödsjuk men han orkade med att jag hängde där ett par timmar och han ville tom väck från rummet lite så vi var nere i cafeterian dock var det inte länge han orkade det. I allt orkar han iaf fortfarande skoja för han dök mig om att jag nu fick skylla mig själv och hålla till godo med en halvtaskig sjukhusfika ist för den trerätters han velat bjuda ut mig på...Innan han blev sjuk har ju han länge velat gå ut med mig, han har ju gått och blivit kär i mig men jag envisas med att hävda att jag nu bara ska vara singel och sådär. Visst tycker jag hemskt mycket om G, vi har kommit varann nära den sista tiden och han har verkligen visat vad det vill säga att stötta mig i allt med HONOM. Så visst är då detta med hans sjukdom ett hårt slag...Fick idag reda på att han blivit ännu värre här under helgen, han orkade knappt prata så då är det illa. Lider så med honom och tycker det är så orättvist!
Men han sa åt mig att nu bara fira i helgen fastän att han inte kunde va med mig...Han är så glad för min skull och nu slipper han som han sa att oroa sig för hur jag klarar mig och hur det går med allt. Ja han är så himla omtänksam denna kille och en toppenkompis utan tvekan!

Så många timmar senare var jag sen då i mina hemtrakter igen men åkte inte hem utan direkt vidare till min bror och hans familj som hade ordnat en massa för min skull då vi skulle fira det hela. Var en trevlig kväll och firade gjorde vi :P Jag sov över, mitt gamla rum står fortfarande till mitt förfogande där då :)
Så kunde ju oxå passa på att bara mysa med mina goa brorsöner!

Var sen hemma och mer eller mindre bara vände igår för sen var det dax att fira igen och då hos min lillasyster där det var ett gäng av våra gemensamma kompisar. Hade superskoj!

Så tack till alla er som gjort min helg och som firat med mig! :)
/Cornelia

Jag går fortfarande runt som lite i en sorts dvala, är så lättad och glad men kan liksom knappt smälta det här slutet. Men vilket gott slut sen då, visst är det som en saga med lyckligt slut Linda H, känns bra att kunna relatera till det nu ist för en dålig skräckis som jag gjort innan.
Sa direkt efter samtalet imorse att jag blev så mycket lättare hela jag, helt fantastiskt! Och visst känns det allt som jag idag svävar fram :)
Hela dagen har min telefon gått varm, alla de som idag hade planerat att finnas för mig för att plocka upp mig efter en dag i rätten ville ju nu ist "fira" med mig, härlig vändning som alla med mig gillar!
Sen har det också varit ett långt samtal med kvinnojouren, är tacksam för min fina kontaktperson där som stöttat mig så mycket. Nu kan jag verkligen gå vidare med allt detta på ett helt annat sätt, ett bra sätt som kommer få mig att må så mycket bättre för nu kan det bara gå framåt. Ska fortsätta att ha kontakt med de på KJ ett bra tag till för 3 år med en psykopat i hasorna sätter helt klart sina spår.

Jag blev oxå extra glad imorse när jag fått det här samtalet för snabbt kom jag ju att tänka på att underätta min kompis G, han som ligger på sjukhuset. Kändes toppen att kunna ge honom en så här glad och bra nyhet för jag vet ju hur han grubblat på detta och hur orolig han varit för mig...Han blev så lättad och fann inga ord, precis så som alla andra runt mig idag reagerat :)
Kändes såklart extra bra som sagt att kunna säga detta till honom för han om nån behövde en bra nyhet och han var rejält involverad i själva rättegången också ju, jag vet att det hade stört honom så om jag nu blivit fälld för den där misshandeln nu när han inte kunde vittna. Han drömde tom mardrömmar om detta inatt den stackaren så ska bli skönt att få prata ut riktigt med honom imorgon, önskar bara också att han kunde fira mer i det hela men är ju bara till att acceptera ödet.

I alla känslor jag upplevt under hela dagen har jag också varit grymt trött, sov ju verkligen knappt nåt inatt så har ett par ggr under dagen lagt mig och försökt sova, endel ggr har jag gett upp just för att mina tankar varit ett enda virrvarr och dels har då som sagt min telefon gått varm, bara positivt förstås men det har ändå spräckt mina planer om den där sömnen jag behövde.
Satte mig sen vid kaminen där jag stortrivs och absolut idag då jag alltid är mer frusen när jag är trött och somnade alltså rätt upp o ner där på stolen...Haha, snacka om att va trött då då :P
Min mamma hade också en teori om att det nu lär ta ut sin rätt då mina spänningar av all psykisk press släpper mer och mer, ligger säkert nåt i det.

Så nu ska jag hålla mig vaken ett par timmar till sen är det jag som tar en sömntabl och jag misstänker att det sen inatt är en rätt klubbad Cornelia som kommer sova som aldrig förr :) Men måste ju tyvärr upp rätt tidigt imorgon, hade säkert sovit runt annars så kanske lika bra.

Jaja, nog med svammel nu!

Ska bara passa på att än en gång tacka alla de fina som stöttat mig i detta och som idag visat sin fina omtanke. Uatn er hade HAN verkligen knäckt mig helt så tack, ni är bäst <3
/Cornelia

Inatt och imorse höll jag verkligen på att tappa greppet ett tag, herre gud vad NERVÖS jag var, ja det var verkligen hemskt! Jag sov kanske högst två timmar inatt trots sömntabletten, mellan ett och tre eller nåt så satt här och drack kaffe i gryningen och bara grubblade och bävade...Jag har helt underbart stöd i denna röra så fick en massa "pep talk" inatt och imorse, den första kompisen ramlade in redan vid sex imorse.
Han har varit med länge och tagit del av mycket just med HONOM men kommenterade direkt hurdan jag var, inte många som sett mig sådär ur gängorna alltså. Så ringde då telefonen lite över sex, dolt nr (som alltid ger mig en klump i magen nuförtiden) det var då en polis som meddelade att rättegången var inställd, nu igen tänkte jag men så sa han i nästa andetag att HAN inte längre lever...Shit vilken chock jag fick...Blev så ställd och paff så kom av mig fullständigt och vågade knappt tro det var sant så ville bara få tag i min advokat (polisen står inte högt i mina ögon och kunde jag verkligen tro det var sant lixom?) Jo hon ringde upp mig direkt efter jag lagt på, polisen hade då fått tag i henne och jo, HAN har alltså tagit sitt liv där i häktet natten som gick.
Så visst blev allt himla konstigt men direkt blev jag bara så lätt alltså, fick en sån enorm känsla av FRIHET så det går knappt att beskriva med ord ens...Jag blev faktiskt alldeles mållös vilket aldrig inträffar :P

Jag får inte i nuläget ta del av några detaljer ang allt, hur det gick till osv men det kommer väl antar jag. Faktum är ju att hur tragiskt det än är så var detta det bästa som kunde hända för nu får jag FRID och min FRIHET tillbaka, ja jag kan LEVA igen!!!
Jag behöver aldrig mer vara livrädd för att möta på HONOM, för jag är övertygad om att HAN tyvärr skulle vara på fri fot alltför snabbt igen. Jag slipper de här båda bröderna på riktigt nu och för alltid!
Sen dyker det ju upp en massa frågetecken om allt, läggs ALLT bara ner nu? Vem betalar min advokat nu? Ja, finns en massa men ska imorgon till henne för ett möte, jag och D, för även han är full av grubbel såklart. Han var snabb med att ringa mig imorse och även han kan gå vidare på ett annat sätt nu, det är han verkligen värd!
Så synd bara att hans föräldrar inte finns i livet idag för även dem skulle ju få njuta av detta, vi stred så länge för just denna känsla av frihet ju.

Ja det blev en dag jag aldrig kommer att glömma, som jag bävat och så tog det en sån här vändning, helt osannolikt. Sa det till min advokat imorse och hon sa att just OSANNOLIKT är ett klokcrent ord för hur mans ka beskriva hrud et är att leva med en (ja eller två) psykopater för det har ju varit helt osannolikt från början till slut de här tre åren.
Men nu är det SLUT!!!
Jag vann alltså även över denna man precis som med den förste och det känns UNDERBART!!!

Nu ska jag landa i detta och börja leva igen!
/Cornelia

Usch och fy så nervös jag är alltså! Jag är en människa som aldrig blir det annars, inte ens såna ggr människor i min omgivning säger att jag borde vara det men nu har väl alla de gångerna kommit igen mig för känns som jag är nervös för alla år jag levt eller nåt :S Herre gud!
Jag vill bara slippa allt vad morgondagen kommer innebära :S Men då jag vet att jag inte lär komma undan det vill jag bara få det hela överstökat.
Mitt hår är snart söndertvinnat, mina naglar är redan kortare och har typ konstant haft en kaffemugg i handen idag, mumsat äppel, tuggummi i munnen...Ja name it lixom :P

Jag kommer få åka redan vid sju imorgonbitti och har sen inte en aning om när jag kommer hem igen men ska såklart höra av mig så fort jag kan då jag vet att alla dem som inte kommer närvara där imorgon kommer vara med mig i deras tanke...Jag är verkligen så tacksam för att visat stöd, utan er alla fina hade jag bara inte orkat.

Jag vet ju att jag har makten, jag vet också att jag utan tvivel lär vinna hela skiten för har så mycket bevis på min sida, min advokat rabblade lite siffror innan idag då hon ju sammanställt allt, det var runt 100 st hotbrev, runt 500 foton på mig som HAN tagit på alla möjliga ställen, lite halshuggna änglar/dockor på det och så nersaggade klädesplagg som han snott av mig...Ja en hel del med andra ord, helt SJUKT!
Det är verkligen en PSYKOPAT jag haft att göra med!!!

Ska passa på att göra ett förtydligande också...Den G som jag de sista dagarna har skrivit om är inte den G jag varit tillsammans med nu i vinter. Denna G är en gammal skolkompis till mig och vi har aldrig varit tillsammans, dock vet jag ju att han är kär i mig och vi har kommit varandra hemskt nära den sista tiden men då bara som kompisar. Han är en hemskt fin människa och jag tycker det är så himla orättvist för cancer ska jämt drabba alla de där snälla människorna. Där lär jag också få stålsätta mig, alltså imorgon när jag ska träffa honom för jag får ju bara inte visa hur ledsen jag är...Måste ju vara stark för honom också men kommer väl vara helt utpumpad efter ha suttit i rätten hela dagen men iaf ska jag träffa honom då han ville jag skulle kika uppom plus att jag själv vill såklart.

Nähä nu har jag inte ro att sitta stilla mera, tog en mindre evighet att skriva detta inlägg då jag samtidigt vankat omkring lite men sätter punkt här nu då då.
/Cornelia

Ja, rättegången blir av som planerat imorgon. Skönt då jag som jag sagt innan bara vill få det ur världen men oj så nervös jag nu är alltså. Detta kommer bli en pärs utan dess like säger jag då bara! :S
Redan nu har jag sådär drygt ont i magen, mår illa, huvudvärk...ja hela kitet liksom och jag är rätt säker på att mycket av det beror just på den oro jag känner inför detta spektakel.
Det börjar kl 10 imorgon, jag ska vara där redan 8.30 så blir en tidig dag för mig då det är 10 mil att åka. Vet sen inte alls hur lång tid det tar eller hur många dagar det tar, vet bara att det med all säkerhet inte räcker med en dag. Jobbigt!
Jag kommer ha ett helt gäng med människor med mig så det är därför jag nånstans inom mig vet att jag faktiskt lär fixa det trots allt jobbiga i det.
HAN ska få igen nu och jag ska mer än gärna ge HONOM ett helvete, precis som han gett mig i många år. Jag har ju för en gång skull övertaget nu och det känns bra!
Sen måste jag verkligen stålsätta mig för att inte bryta ihop eller bli alltför arg där imorgon, ska helst inte ens gråta så att HAN ser det men har en känsla av att det är lättare sagt än gjort, ska dock göra mitt bästa iaf!

Nåt positivt i det hela är ju att mitt blodtryck kanske höjs lite dessa dagarna, haha ;) Var iväg imorse och det ligger fortfarande för lågt (60/50)
Annars spenderas dagen idag med min andra äkta hälft ;) Min kompis H så det är hon som får stå ut med mitt vankande, babblande och allt det nu blir då jag är nervös, tack för att du är sådär underbart toppen H!

Och så tänker jag en massa på min kompis G oxå i allt detta, han är så himla ledsen vilket jag helt klart förstår för han är obotligt sjuk i den grymma sjukdomen cancer...Åh som jag lider med honom!
Jag är sådär hemskt ARG på hela världen då jag bara tycker den hela tiden ska vara så orättvis!
G ligger på sjukhuset där rättegången ska hållas så ska hälsa på honom imorgon innan jag åker hem tänkte jag. Han har varit en fin klippa i min soppa så nu är det min tur att finnas där för honom men shit vad hjälplös jag känner mig.

Nog med babbel här för tillfället, sorry för ältandet...
/Cornelia

Igårkväll fick jag reda på att min kompis G (som jag skrev om här igår) är svårt sjuk och riktigt allvarligt sjuk. Jag tycker det är så himla grymt och orättvist för varför liksom? G är en superfin människa på alla sätt och vis så varför ska inte han kunna leva bra och bara få vara ifred för sånt här?! Jag tycker så synd om honom och önskar så att jag kunde hjälpa honom så som han hjälpt mig...Han ringde alltså igårkväll och han tänkte en massa på mig trots detta svåra han nu lär gå genom, han var orolig över rättegången men som jag sa till honom så löser det sig så inte ska han behöva tänka på det nu heller. Så sent som i helgen sa han att han och jag skulle börja leva livet när allt med rättegången är över för detta har varit jobbigt även för G och så får han då detta dråpslag ist, åh vad arg jag blir på världen!
Jag är så himla ledsen för din skull G och du finns i mina tankar, självklart ska jag nu göra mitt bästa för att stötta dig och finnas för dig. Jag önskar och HOPPAS att det inte är så illa som läkarna säger, de kan ju ha fel och alla vet vi ju att det faktiskt händer rätt ofta. I detta läget hade det varit bra!
/Cornelia

Idag skulle jag och D ha sista mötet med våran advokat innan rättegången på torsdag men så har advokaten gått och blivit magsjuk, likaså åklagaren så nu blir det inget av mötet idag. Jag HOPPAS verkligen att de är friska igen till på torsdag så det inte skjuts upp igen. Vill ju bara slippa eländet nu så jag kan gå vidare och börja leva!
Som om det inte vore nog fick jag imorse reda på att G (som är mitt huvudvittne till misshandeln jag är åtalad för) ligger på sjukhuset. Jag träffade honom i fredags och reagerade direkt på att han inte var sig lik, han såg riktigt sjuk ut och jag vet att han inte mått så bra den sista tiden så är orolig över honom. Och då inte bara för att han är mitt vittne såklart utan han är en riktigt fin vän till mig. Han är ett enormt stöd i allt detta med HONOM.
Nu hoppas jag verkligen att det inte är allvarligt och att han snart repar sig, dock låter det inget bra :( 
Håller tummen stenhårt för dig G och HOPPAS verkligen på bra resultat av allt som idag ska göras då. Du finns i mina tankar!

Så min dag blir inte som jag hade tänkt mig.
Och nyss fick jag göra en trist insats pga min katt. Holmfrid kom in på altanen med en fågel i munnen, en fågel som fortfarande levde. Fy så hemskt, jag fick ju döda den lille krabaten och på så vis bespara den mer lidande men gud så hemskt det var! Höll på att spy tror jag bestämt!
Holmfrid fick sig en känga, tycker inte om när de tar fåglar sådär! Så det fick han veta då jag gormade på honom!
Grannen klagade för lite sen på att pinglorna jag har på dem retar hennes hund men jag tycker minsann de ska ha pinglor just för att försöka undvika sånt här, hjälper ju dock inte alla ggr.
/Cornelia

*Detta är det andra inlägget från söndags, inte heller det gick att läsa så kopierar även detta då*

Ja, det är jag idag så tänkte jag skulle slå ihjäl lite tid med en sån här klassisk lista :)

Vad heter du: Cornelia
Ålder: 26
Vad gör du: Bloggar såklart :)
Vad längtar du till: Tills rättegången är över! 
Vad händer i helgen: Eftersom det nyss varit eller är helg så har jag inte tänkt på nästa ännu. 
Senaste hånglet: G
Hände nåt mer: Haha får väl iaf vara nån måtta på detaljer ;P
Vad har du på dig: Mjukisbyxor, en tröja och så en fleecejacka på det, ja underkläder oxå såklart.
Favoritöl: Hmm, dricker dem flesta där :)
Vad blir du glad av: Mycket men främst av alla de mina :) 
Vad blir du ledsen av: Ja, en hel del men just nu är det ju mycket av mitt ledsna som beror på en människa...HONOM!
Vad ska du göra idag: Snart äta middag och sen bara slappa framför teven tror jag. 
Favoritsnabbmatställe: Burger King men vet dock inte när jag åt där senast, bra länge sen var det iaf. 
Vilken låt lyssnar du på nu: Calle Kristiansson, To be with you.
Vad dansar du till: Det mesta :)
Vem saknar du: Många!
Bästa Hang-outet: Finns just inte så många bra här i närheten men har ett sommarfavvo som ligger precis vid havet där jag bor.
Nåt någon inte vet om dig: Ja, det finns det säkert ;P

HUR:
Svarar du i telefonen: Hej det är Cornelia.
Gör du när du är kär i fel person: Jadu vet faktiskt inte då jag inte är det.
Tycker du om gul-bil-leken: Haha, slutar ju jämt med att jag får blåmärken ;)
Mycket pengar har du i plånboken just nu: Vet faktiskt inte och orkar inte gå för att kolla, sådär serriös är jag inte med såna här listor ;P 
Mycket är klockan: 17.27
Hur många kontakter har du på msn: 51 st 
Spenderar du en regnig dag bäst: Inomhus med en bra bok eller bra sällskap :)

VEM:
Är ditt 10:e sms ifrån och vad står där? Jo jag har skoj men hade ju varit roligare om du oxå varit här, saknar dig ju. Var från min kompis N.
Pratar du med på msn just nu? Kristian som är en superfin kompis men som tyvärr bor alldeles för långt bort...
Ringde dig senast? Min mamma.
Pussade dig senast? Min lille pluttefis som gärna kör med den varianten där hela tungan ska va med ;P
Vill du kasta en sten i huvudet på? Ja, hade ju inte känts så dumt på HONOM!
Saknar du mest just nu? Många!
Ska du träffa imorgon? Återstår ju att se :)
Sov du med senast? Min pluttefis, ack så liten men en så fin sovkamrat :)
Festade du med senast? Min lillaysster, kusinbarn, H o hennes sambo, ett gäng andra vänner då vi hamnade hemma hos G förra helgen :)
Vem fick du senast sms av? Min gamla "svärmor", ja vi har fortfarande en kontakt trots att jag och G inte är tillsammans längre.

JA- OCH NEJ-FRÅGOR
Cyklat utan händerna: Ja
Gråtit en hel natt: Ja
Druckit så du spytt: Nej
Åkt vattenskidor: Nej
Åkt rullstol: Ja tyvärr vet jag alltför mycket om hur det är.
Gjort en bakåtkullerbytta: Har himla lätt för det sålänge jag är i vatten, är nog värre på land skulle jag tro ;)
Köpt lösgodis för över 50 kr: Ja det har jag säkert gjort.
Haft träningsvärk: Ja
Önskat att du var det andra könet: Nej inte önskat så men visst ahde dte varit skoj att byta för en dag, just för att få känna på hur det känns ;P
Sett din kompis i rosa kanindräkt: Hehe nix.
/Cornelia

*Detta är det inlägg som man av nån konstig anledning inte kunnat läsa, det fån i söndags så därför det inte är helt aktuellt men kopierar bara det då jag vet att mina läsare velat läsa det*

Har varit lite småkass med att uppdatera här och kul att veta att mina inlägg varit saknade :) Jag har ju helt klart bara för söta läsare!

I fredags var jag då på sjukhuset, proverna fick jag inte svar på utan får det här i mitten av veckan. De tog mitt blodtryck och det visade sig vara 60/60, det är för lågt då mitt ska ligga på ca 120/70. De vet inte riktigt varför det nu strular sådär, kan bero på struman bl.a (det är just strumaproverna som är så dåliga nu, fick tom en spruta med just strumamedicin så dåliga är dem), att jag är lång, men det har ju liksom varit rätt länge och innan har det som sagt varit bra så den förklaringen kan jag ju inte köpa riktigt ;P
Iaf ska detta nu kollas ett par ggr i veckan och fortsätter det vara lågt får jag kanske börja med medicin för det för nu känner jag av det då jag blir himla lätt yr, har huvudvärk och så. Kan knappt gå direkt när jag rest mig upp utan får stå och "samla" mig lite först för så snurrar det, otäckt.
Så imorgon får jag väl iväg för att kolla det igen då då.

Efter sjukhusbesöket var det sen då dax för en tid hos min "häxa", detta var nåt jag velat om länge då det alltid finns en risk för att jag ska bli sämre innan det sen vänder, något som jag bara inte få nu inför rättegången men så kan jag ju också bli sämre just för att jag inte går dit...:S Så jag tog en tid där och hon behandlade inte så hårt utan vi försöker förebygga mitt mående lite och så fick jag ny och mer energi så jag orkar med den kommande veckan. Jag blev mer död än levande efter det som vanligt men kunde sova ett par timmar efteråt iaf.
Ägnade sen kvällen med att bara slappa och det med mina fina brorsöner som var här plus kuse min och hennes familj, alltså även min lillhöna så bara mådde trots min dag då då :)
Blev inte sådär jätte dålig som jag kan bli efter en behandling hos häxan, fick rätt mycket ondare så fick ta extra tabl men det var ändå lugnt vilket var otroligt skönt.

Igår var sen min huvudvärk och min yrsel bättre så tänkte att akupunkturen kanske även kan hjälpa lite mot trycket. Var en runda hos mina fina släktingar där det blev mycket kaffe och lika mycket kakor, de är ju som såna där klassiska mor/farföräldrar som bara ska göda en med en massa gottis ;P
Efter det åkte jag till min andra äkta hälft, min fina H ;) Tanken var att vi skulle scrappa och sen mysa till melodifestivalen...Vi hade inte ens scrappsakerna framme utan myste mest bara :) Vi såg två bra filmer, "Gullivers resor", en kul och lite udda film och så såg vi "I spit on your grave", den var en sån där film jag blir så förbannad över men den var bra.
Handlar om en tjej som blir våldtagen av ett gäng kräk men som sen tar hämd, en rejäl sådan så de får vad de förtjänar. H och jag kunde inte låta bli att flina då hennes sambos kompis som gjorde oss sällskap kommenterade mina reaktioner och att jag bara mådde när hon gav igen, ja sa han, precis som man ska göra och förtjänar  en karl stryk ska han få det, du tänker rätt när du vill slåss för din sak sa han, han skulle bara veta att jag står åtalad för just misshandel tänkte vi, haha ;P

Så det blev med andra ord en riktigt soft lördagskväll, skönt. Melodifestivalen såg vi också men kan bara än en gång konstatera att det var bättre förr. Jisses så dåligt det där jippot blivit!

Jag sov sen över där och sov som en klubbad säl hela natten, skönt!
Idag blev det heller inget scrappande då vi bara inte orkade. Mitt tryck spökar nog som bara den idag för jag mår då inget vidare, är grymt yr och har sån dryg huvudvärk, är likblek enl alla och är så himla matt och slö i kroppen. Så gör då inte många knop idag heller.

Ja det var en sammanfattning av min helg :)
Hoppas ni också haft en bra en.
/Cornelia

Idag har min kompis Terese fått sitt tredje barn, en liten pojke blev det :) Ett stort GRATTIS till dig gumman!
Är jätte glad för din/er skull och har verkligen tänkt på dig idag, har kikat in på FB titt som tätt just för att kolla läget :)
Jag och Terese har hittat varann tack vare våra bloggar och hon är verkligen en toppenvän som hela tiden visar att hon finns här för att stötta mig. Hon betyder jätte mycket för mig och jag är så glad för att vi hittade varann som vi gjorde. Ja jag hade egentligen kunnat skriva hur mycket som helst här men nöjer mig med detta och så att du helt enkelt bara är en helt underbar människa Terese! <3
/Cornelia

I förmiddags åkte jag till min optiker för att få mina glasögon förminskade, de har blivit för stora så gör inget annat än retar mig på dem då de bara kasar ner hela tiden. Kan ju inte sitta och pilla med det i rättegången för då om nåt ser jag väl nervös ut ;P
Efter det åkte jag till vårdcentralen för att få mitt blodtryck kollat, var ännu lägre idag då det bara ligger på 60/50 (i fredags var det 60/60) så fick en ny tid för att kolla det igen på onsdag. Fattar inte varför det börjat strula så hemskt nu då!?
Konstigt är det iaf och yr blir jag av det hela! :S

När jag sen hade landat lite här hemma så drog jag igång lite bak, kanelbullar och russinmuffins blev det. Gott! :)
Nu är jag precis klar med det där och blev rätt trött, är tydligen ett symton av det låga trycket sa sköterskan så inte konstigt att jag jämt är trött, mer eller mindre.

Ja detta var min dag. Nu blir det bara en lugn hemmakväll, misstänker att jag senare får sällskap till kaffet och det nybakta :)
/Cornelia


*Har förstått att mina tidigare två inlägg varit hemskt knepiga att läsa då de sista bara flutit ihop, ser också det när jag kollar men kan tyvärr inte göra nåt åt det, konstigt och trist! *

Idag ska jag åka till sjukhuset för att ta prover och så kolla upp mitt bltr.
Pga proverna lär jag vara fastande vilket innebär att jag varken får dricka kaffe eller äta mitt äppel, inget bra alls :S Såklart är jag mer sugen på detta än nånsin, just bara för jag inte får. Visst är det så att när man bara inte kan eller får så blir man grymt sugen på det, typiskt!
Min dr ringde igår ang proverna som togs i fredags, de var inget bra alls så därför vill dem ta om dem idag då då, får hoppas på bättre resultat idag! Jag är också fortfarande hemskt yr emellanåt så måste kolla mitt blodtryck vilket jag tror är lågt ännu.
Men yrseln och huvudvärken kan ju även bero på de där dåliga proverna sa läkaren, jaja får se vad det blir av det hela idag.
Jag vet iaf så pass mycket att jag idag verkligen hade behövt en stor mugg kaffe för jisses vilken huvudvärk jag vaknade med.
Hmm den som väntar på nåt gott...haha ;P
/Cornelia

Det är titeln på den senaste boken jag läst. Den är verklighetsbaserad och skriven av Nuala Gardner som då är mamma till en svårt autistisk pojke, Dale.
Nuala anar redan från början att det är något fel på Dale men hon och henens man får verkligen slåss med allt vad myndigheter för att till slut få en diagnos på Dale, de har ett så tufft liv bara genom att kunna leva drägligt tillsammans som familj.
De kommer så smånginom på att det kanske vore nåt att skaffa en hund som då ska blir Dales. Detta visar sig bli deras räddning på många fronter för nu blommar verkligen Dale upp och allt blir så mycket lättare. Hunden som han döper till Henry förändrar en hel familjs liv men framförallt hjälper han en mycket vilsen pojke att få ro och kunna leva bra och balanserat.
Man får då följa denna familj och man får ta del av en väldigt gripande historia. Den är jätte fin!
Det har också kommit en film baserad på boken, "After Thomas", vill få tag i den så jag kan se den. Är alltid kul att jämföra böckerna och filmerna tycker jag.


Ja det där med att hunden är människans bästa vän är verkligen sant alltså. Tänk vad en hund kan göra, helt otroligt egentligen!
Jag kan inte låta bli att tänka på våran hund här, vår underbara Bamse. Jag är övertygad om att han hade kunnat bli den perfekta ledarhunden, om man tränat honom som valp. För han anar sig till mycket när det gäller sjuka människor. Han känner direkt av mitt mående och de dagar jag är riktigt dålig lämnar han inte min sida, han är då så "på" så att det nästan blir ännu värre för mig men han vill ju bara hjälpa mig och visa sin omtanke. Det uppskattas, gud vad han är fin han <3


Han har räddat mig mer än en gång men jag kommer aldrig glömma en dag för många år sen. Jag satt i rullstol och satt och åt, svimamde plötsligt av och satte då maten i halsen. Alla i huset var ute men Bamsen var inne, han började vrålskälla och gnälla för att försöka få någons uppmärksamhet, han sprang fram till fönstert där pappa stod utanför och pappa såg honom och gick in. Då satt jag fortfarande avsvimmad och var nästan blå i ansiktet, pappa fick upp maten på mig och detta tack vara Bamse ju. Ett minne för livet det ska jag då säga!

Nu är det tyvärr ett faktum att våran Bamsen börjar tackla av, han är snart 12 år gammal och det märks. Bävar så för den dagen då han inte längre orkar!

/Cornelia

De sista veckorna har mitt blodtryck varit för lågt när jag varit inne på sjukhuset. Lite konstigt då det för det första brukar vara bra (120/70) och för det andra så har medicinerna jag tagit för lunginfl oftast en förhöjande effekt så visst är det allt lite skumt.
Det har legat på typ samma hela tiden, 80/60. Jag har väl inte direkt mått dåligt utav detta men känt av lite yrsel då o då, särskilt när jag rest mig upp och sådär.
Men idag märker jag då av det för hela världen har en stor tendens till att snurra och då rätt rejält ibland. Jag fick alltså sätta mig ner i sängen igen imorse för så snurrade det när jag reste mig upp. Otäckt!

Jag skulle idag ägnat dagen tillsammans med min kompis H, vi skulle scrappa lite och så men orkar bara inte så valde att stanna hemma istället. Min mage bråkar också idag, har haft ondare nu hela dagen men är väl det gamla magsåret som spökar där skulle jag tro.

Så idag är jag allmänt seg och ja, gnällig som ni hör...;P
Nu får jag väl gå och fixa lite lunch eller nåt.
/Cornelia

Det är dagen då rättegången är spikad, får bara hoppas det blir av denna gången så jag nån gång blir av med eländet.
Det blir alltså på torsdag nästa vecka så inte sådär värst länge till :S
Och direkt när jag hörde detta blev jag sådär nervös igen, inte för att jag kunnat låta bli att grubbla på det nu sen jag fick veta att det blev uppskjutet men ändå. Men jag vill ändå får det ur världen så jag liksom bara kan gå vidare sen, blir ju inte av med det i vilket fall så lika bra att då få det ur världen.
Får dåligt samvete över min kompis som avbokade en vecka utomlands som denna veckan just för att kunna närvara (han som är mitt vittne till den där misshandeln) med facit ihand hade han ju kunnat åka men inte lätt att veta ju och han sa innan att det är lugnt. Han är verkligen en klippa i denna soppan!
Han är också nervös för det hela vilket såklart inte är så konstigt, han har ju heller aldrig suttit i en rättegång men vilken tur jag har som ändå har honom. Tänk om han inte velat liksom, jag har inte ens behövt be honom för det var självklart för honom och det var ju också han som såg till att HAN väl lämnade mig ifred den där dagen.
Jag har dig att tacka för mycket och rätt om jag nu blir fälld för detta så har du verkligen gjort allt du kunnat, jag är så tacksam vet du!
Du är toppen G! :)

Jag är taggad över att få ge igen nu så fastän att jag bävar så fruktansvärt mycket för hela alltet så ska jag bara ge mig tusan på att klara det hela och att äntligen få upprättelse! Att kunna börja leva igen! Ska bli UNDERBART!
Det är då verkligen på tiden och HAN får vad han förtjänar, det är jag övertygad om och det är inte mer än rätt!

Nu blir det soffläge för mig, är helt slut då jag innan idag låg i migrän, blir som klubbad av de där migränsprayen men det känns bättre nu. Blir dock sådär drygt tung i huvudet och allmänt slut som människa.
/Cornelia

Jag har under en lång tid med HONOM vissa dagar kunnat "känna" på mig att det hänt nåt, att jag fått nytt brev eller sådär. Jag blir ibland sådär grymt rastlös, har inte ro till nåt, kan inte fokusera riktigt, biter på naglarna, tvinnar mitt hår..Ja, jag bara vankar omkring. Och jag vet att ett det säkert låter skumt men många av de här gångerna har jag sen fått rätt. Lite konstigt!
Igår var det en sån här dag och utan att jag ens sagt nåt fick jag kommentarer om vad det var med mig, det syns alltså rätt väl antar jag. Nu är det ju inte så att jag liksom bara kan gå och vänta på att det ska hända något men det är en jobbig känsla för jag kan verkligen inte bara släppa det och får ändå inte ro till att ta tag i nåt o göra.
Märkligt är det och nu vet jag ju svart på vitt att HAN bara inte kan göra mig något så det är väl de gamla takterna som sitter i kanske, det och så den här dryga väntan och oron för rättegången antar jag.

Men jag är likadan idag och min natt var rätt tuff då jag drömde i en enda röra. Har inatt varit allt från mardrömmar till att jag och en kompis satt och drack té...Hihi kanske ett tecken på att jag lär dra ner på mitt kaffesörplande, jag försöker ju men går då inget vidare direkt :P
Så jag har också idag fått en tidig dag då jag vaknade redan vid sex utan att sen kunna somna om. Drygt! Men jag sover ändå betydligt bättre nu så.

Tror jag ska ta och scrappa lite så jag får nåt annat att tänka på :)
/Cornelia

Alla hjärtans dag idag blev inte som jag räknat med. Jag var så laddad för att börja rättegången idag och fastän det är nåt jag bävar för rejält vill jag bara få det ur världen, slipper ju inte det så varför bara vänta då...Men nu är det som det är och jag kan just inte göra annat än avakta. Som min advokat säger så får vi genom det senaste gynnar detta mig mycket så jag hoppas på det!

Jag brukar säga att jag aldrig hade klarat allt jag ska gå genom utan de mina och det är så sant för hade jag inte haft så många bakom mig som gång på gång får plocka upp mig när jag snubblar längs vägen vet jag verkligen inte vad jag skulle gjort. Allt med HONOM hade jag bara inte klarat av annars och jag är så tacksam för att jag har så mycket tur i all otur jag har.
Nu i samband med rättegången har alla verkligen visat sitt stöd och när det drar igång vet jag att jag kommer fixa det just för alla jag då har med mig och bakom mig.

Min familj är helt fantastisk, jag har underbara föräldrar som jämt finns för mig lika att jag har tre otroliga syskon som stöttar mig utan dess like. Jag älskar er så otroligt mycket, nu och för alltid!
<3<3<3<3<3

Jag har också helt underbara vänner, runt om i hela landet. Vänner som jag haft med mig mer än halva livet, vänner som jag känt och haft sen skoltiden, vänner som jag aldrig ens träffat irl men som är riktiga vänner ändå...Ja ni förstår säkert min poäng här :)

En dag som denna vill jag bara passa på att tala om hur mycket ni alla betyder för mig, ni är så himla bra!
Önskar er alla en riktigt fin alla hjärtans dag!
<3
/Cornelia

Om du vill ha någon som äter all mat du lagar till honom och aldrig säger att det inte är gott...
skaffa dig en hund!

 Om du vill ha någon som går ut med dig när du vill, när som helst och så länge du önskar ..........skaffa dig en hund.

 Om du vill ha någon som aldrig rör fjärrkontrollen, inte bryr sig om engelsk fotboll och gärna vill sitta hos dig och se romantiska filmer ...

 ......skaffa dig en hund.

 Om du vill ha någon som kan tänka sig stanna i sängen för att värma dina fötter, och som du kan putta ner på golvet om han snarkar ....

 ......skaffa dig en hund.

 Om du vill ha någon som aldrig kritiserar dej, inte bryr sig om hur du ser ut, hur fet du är, om du är gammal eller ung, och lyssnar med full uppmärksamhet och intresse på vartenda ord du säger; och älskar dig utan förbehåll ...

 ......skaffa dig en hund.

 Däremot!!! Om du vill ha någon som aldrig lyssnar, knappt lägger märke till dig när du kommer hem, lämnar efter sig skräp och skit överalllt, är ute tills långt fram på natten, kommer hem mest för att äta och sova, och är helt överbevisad om att du bara finns för att göra honom tillfreds ...

.......

.......

.......

 ...... DÅ ska du skaffa dig en katt!

 Jag vet att du trodde jag skulle skriva en ÄKTA MAKE

Jag vet att det skulle passa, men iaf....:P

Snodde denna av en kompis på FB, helt klockren enligt mig, haha :D
/Cornelia

Ja som jag skrev igår så gav jag med mig ang det där med att äta sömntabl så fick en paket på sjukan i fredags. Dock tog jag då ingen till natten där för jag och ett gäng tog en spontan fest ist.
Men så tog jag en igårkväll och jisses vad trött jag blev efter bara en timme eller så. Kunde knappt hålla ögonen öppna genom hela Melodifestivalen. Så vid tiotiden ramlade jag i säng, somnade så fort jag lade mig och sov sen som en stock hela natten lång och ända till nio imorse. Svepte alltså 11 timmar, helt otroligt! Lite skillnad emot de där 4-5 timmarna som jag haft i snitt nu hur länge som helst.
Låg tom så länge så min nacke och rygg var helt mör imorse,  har väl legat för stilla också på nåt vis men det tar jag med glädje för idag känner man ju sig som en riktig människa. Sömnen är verkligen viktig!
Sen är det väl visserligen "tillgjord" sömn jag nu får eftersom det lär va av tabl men ändå, jag måste ju verkligen ha sömnen så mår bra av det trots att det är med hjälp. Så med facit i hand skulle jag antagligen gett mig ang det här tidigare men bättre sent än aldrig ju :)
Jag är ju väldigt anti allt vad tabl heter och tycker verkligen att jag redan äter på tok för många men ibland har man ju just inget val så. Nu kommer jag garanterat orka med rättegången och den där röran bättre, när det nu väl blir av. (Gillar inte att det blev uppskjutet!)

Jag var rädd för det där att många säger de blir som bakis dagen efter då de sovit på tabl men jag känner inget av det. Blir ju heller aldrig bakis så vet kanske inte hur det känns, hehe :P Nej, jag mår allstå betydligt bättre efter en sån här natt ist så vilken tur att jag gav med mig ang det här! :)
/Cornelia

Gårdagen gick bra, över förväntan på båda mina grejer.
Min lunginfl är över så ska inom en snar framtid göra en ny röntgen och sådär för att utesluta nya ärrbildningar. Fick även sömntabl utskrivna så ska se om de kan hjälpa mig genom nätterna, mitt bltr är fortfarande lågt, 80/60 och så ska jag ta en omgång med lite förebyggande tabl mot det gamla magsåret.

Sen var det då dax för ännu ett advokatmöte där jag för första gången träffade D, som var en himla trevlig och sympatisk man. Visst var det jobbigt för oss båda men han klandrar iaf inte mig på något vis vilket såklart känns skönt. Han var såklart himla ledsen över sina föräldrars bortgång, har inga syskon heller så är just ensam kvar i familjen då.
D ska nu också in till rättegången med allt vad det innebär och jag hoppas vi kan trycka åt HONOM ännu mera tillsammans. Det blir alltså en och samma rättegång då det värvs ihop alltsammans eftersom hans föräldrar blev indragna i det hela pga mig.
Vi pratade en massa, mycket för att ge D mer kött på benen då då.

Idag fick jag dock en tråkig nyhet då rättegången tills vidare är uppskjuten, på HANS sidas begäran och då pga de här nya åtalspunkterna. Jobbigt då jag nu ställt mig in på just måndag, G har stannat hemma från resan och många har tagit ledigt för att kunna vara där med mig. nu vet vi inte när det blir av men förhoppningsvis kan detta i slutändan gynna mig för får vi HONOM fälld på fler punkter blir det ju också längre straff.

Nu är det alltså bara till att avakta, och ännu mera tid för en massa grubbel. Vill ju bara få det ur världen!
/Cornelia

Min urusla sömn bara fortsätter och jag blir bara tröttare och tröttare.
Jag gick igårkväll och lade mig tidigt då jag fick migrän, tog ett nässpary och trodde jag kanske iaf skulle sova endel på det då det är rätt starka mediciner men icke. Hela natten har sen varit avig, jag kunde inte somna, har drömt i ett och haft ont i magen.
Klockan var inte ens fem när jag hade gett upp det hela och ist då satt och drack kaffe :s

Idag blir det åter igen en jobbig dag så hade ju inte skadat om jag haft lite stabilare grund att utgå ifrån men får som vanligt ta och koppla in reservbatteriet eller nåt.
Klockan tio ska jag vara på sjukhuset och kvart över elva ska jag sen vara hos advokaten.
Får även idag räkna med ett par timmar hos henne och där ska jag då som jag skrev om igår även träffa D, blir jobbigt för hur knepig relation har inte vi till varandra då?
Jag försöker tänka som en kompis sa igår, att om det varit ombytta roller hade jag aldrig skyllt på honom och jag tror nog inte att han gör det heller men ändå liksom...Jag tycker så synd om honom!
Visst verkade han igår bra att prata med så det ska säkert gå bra. Och jag kan ju trösta mig med det hela att även han nu får en riktigt bra advokat som förhoppningsvis med oss kan trycka dit HONOM så det bara ryker om det!
HAN ska minsann få vad han förtjänar denna vidriga karl!
/Cornelia

Imorse blev jag uppringd av S;s bror, han och det här fina parets son hade kommit fram till att de också ska kasta sig in i rättegången. Deras fall går då in i samma som mitt så även dessa har min advokat, det värvs ju liksom ihop och nu kan då de här båda försöka få lite upprättelse för S och B.
Hennes bror frågade mig om deras son kunde få ringa mig då han hade en massa funderingar så han ringde mig senare idag och det var jobbigt att prata med honom så blev mycket känslor som kom upp där då...Jag är ju verkligen jätte ledsen över hur hans föräldrar fick det. Så grymt orättvist!
Han sa dock att B, alltså hans pappa sagt att han iaf kunde gå bort med rent samvete över att han gjort allt han kunnat för att hjälpa en medmänniska, alltså mig då då. Sen att nu D, som deras pojk kan heta, har en massa frågor är ju inget konstigt alls så givetvis får han fråga på.

Sen blev det också innan idag bestämt att även D ska till advokaten imorgon, vi ska dit samtidigt så då får jag för första gången träffa honom. Kommer bli lite tufft men får ju hoppas han inte skyller allt på mig...Så nu kommer alltså även D vara med i rättegången så jag hoppas HAN kan åka dit ännu mera nu då då!
För indirekt kan man ju faktiskt säga att det var HAN som tog livet av både B och S...Inte klokt!

Idag har jag varit hos min moster och hälsat på, hon opererade höften för lite sen så fick upp och titta om henne lite :)
När jag sen var där fick jag för mig att jag skulle traska bort till kyrkogården för att tända ett ljus för O, min systers sambo som jag skrivit endel om här.
När jag satt där för att tända ljuset så märkte jag att det kom nån bakom mig och ser sen att det var han som jag bodde ihop med, alltså han som jag i helgen här fick ställa emot väggen för alla falska rykten.
Att vi var där just samtidigt då...Han och O var gamla kompisar och jag och denne kille var ju tillsammans när O gick bort så inte helt förvånande men ändå, tror inte jag sprungit ihop med honom 5 ggr sammanlagt sen jag gjorde slut med honom.
Han blev lika ställd som jag och han var nog rädd för att jag var arg för han visste inte riktigt vad han skulle säga men shit vad skamsen han var! Han bad så himla mycket om ursäkt och frågade hur det var, hur det gick med allt osv...Dock kände inte jag för att ens prata med honom så sa just inte mycket.
När vi sen gick så hade han tom mage att fråga om han fick ge mig en kram men icke! Haha japp, jag kan vara stenhård ibland! :P
Men det var ju tydligt att han iaf tagit åt sig av allt jag sa honom i helgen, alltid nåt ju.

Nu ska jag gå och göra pannkakor som vi ska ha till ärtsoppan sen, min andra äkta hälft och hennes sambo kommer hit för att äta middag idag. Även syster min dyker upp, trevligt! :)
/Cornelia

Mina nätter fortsätter att vara jobbiga och imorgon när jag ska till sjukhuset ska jag gå med på deras förslag om att börja med sömntabl.
Jag drömmer så fruktansvärt mycket nu, vaknar i ren panik och kan då inte somna om så lätt, sover jätte oroligt när jag väl sover osv. Inatt har jag nog också varit uppe i sömnen då endel av mina saker "råkat" flyttat på sig, lär ju va jag antar jag :P Ja eller om jag nu, som H och jag tror, har en inneboende i form av en ande hos mig ;)
I vilket fall får jag nu alltså ge mig ang det där med tabl för om jag inte får sova bättre så kommer jag bara inte orka med nästa vecka och har jag svårt för att sova nu lär det säkert bli ännu värre när allt dragit igång på måndag.
Jag är verkligen inte glad i tanken att behöva sova "nerdrogad" och då pga en annan människa som det faktiskt är här men anser mig inte längre ha nåt val och detta är då bara en tillfällig lösning, tills allt är över med rättegången och så.

Jag ska som sagt till sjukhuset imorgon, de ville egentligen ha dit mig i tisdags men fick då prioritera min advokat ist. Ska då dit imorgon för att kolla lungorna (avslutade antibiotikakuren igår) ta lite prover och så.
Min dr har också skickat en remiss på gastroskopi, nu är det ju ett bra tag sen magsåret och de där operationerna jag fick göra så de vill ta en koll och särskilt nu efter all stark medicin jag fått för lungorna. Detta har jag dock inte fått nån tid till ännu.

Ska innan jag avslutar här även göra lite raklm för min kompis som också börjat blogga :) Detta är en blogg där han varje dag lägger upp en låttext. Kul idé tycker jag, jag sitter rätt ofta med just texterna då jag gärna sjunger med i de låtar jag lyssnar på, kan ju underlätta lite då om man kan texten :P
Så ta en titt där vet jag :)
/Cornelia

Ja jag vet att det just nu handlar en massa om HONOM men som du sa Linda, jag lär ju passa på nu så jag är förberedd och så.
Jag fick ett samtal innan och det var S;s bror, alltså den snälle busschaffisens fru bror. Han som ringde mig i julas då S gått bort. Han håller då nu på att reda upp allt i deras hus och hade hittat ett paket som han förstod skulle till mig, där var mitt namn och ett brev som var halvskrivet. Han lär ju veta om det mesta om mig då S och hennes man blev så indragna i detta.
Han ville ha min adress så han nu kunde skicka detta till mig, vilket han fick såklart.

Jag tänker ofta på dessa båda och tycker det är så synd att de nu inte finns kvar för även de skulle ju ha sin upprättelse nu men så är det bara jag kvar ju. Tragiskt och jag har och kommer alltid ha dåligt samvete över hur dem fick det pga mig, inte så att jag känner det är mitt fel för det är ju HANS men det är ju ändå pga mig de fått det så.

Iaf fick jag olustkänslor av samtalet men jag kan just inte göra nåt för att ändra det hela.
Sen bara liten stund efter ringde min advokat för att prata en massa och så hade hon tänkt mer på det här paret, i breven HAN skrivit får man tydligt fram över hur glad HAN blev då B dog, alltså busschaffisen, och vi vet oxå att B fick ett antal hjärtinfarkter i samband med hotbreven så är det någon anhörig som vill kan man då enl min avokat yrka på vållande till annans död, så att deras anhöriga kanske får skadestånd. Både jag och advokaten tycker att det inte är mer än rätt så hon kom med förslaget att jag kanske skulle ringa upp hennes bror för att tala om detta, de vet kanske inte ens om den möjligheten ju.

Jag gjorde det och jo, de hade tänkt endel på det då de oxå tycker att det är HANS fel att de faktiskt idag inte lever. Jag fick reda på att de har en son och särskilt han hade varit inne på detta...Usch tänk den stackaren, står idag utan båda sina föräldrar! Inte klokt som det kan bli!
Han/de skulle tänka på det hela så vi får se hur det blir med det hela.
På sätt och vis hade det känts bra om de också tagit del av rättegången för jag tycker de har rätt till det och jag förstår väl att  lite ev skadestånd inte kan fixa det men blir lite upprättelse och det hade känts bra för mig då jag som sagt är grymt ledsen över hur det blev för dem...!
/Cornelia

Jag spenderade ett antal timmar med min advokat igår, jisses vilken pärs det var!
Att jag knappt sovit nåt heller gjorde såklart mig bara ännu mörare och det hela jobbigare men det gick ändå bra.
Var mycket info att ta in, allt det praktiska inför måndag och så en massa prat om hela soppan.
Jag om nån vet ju hur mycket HAN gjort, att det varit länge osv men nu när hon framförde sina sammanfattningar tänkte jag ändå att shit, hur har jag ens klarat det?
Det är ju alltså över 80 brev där det är döshot, det är hundratals foton av mig, det är så mycket saker som han gjort helt sinnessjuka saker med och sen gett mig...Ja det är verkligen enormt mycket och helt sanslösa grejer.
Eftersom ALLT ska fram nu blir det så svårt för mig för allt kommer efter mig nu, inte för att jag glömt nåt HAN gjort men nu tvingas jag gå genom allt en gång till och jag var verkligen totalt utpumpad efteråt sen igår.
Jag började tom störböla (jo jag är blödig och har alltså lätt för att gråta men brukar inte göra det sådär för främmande" människor) men kom fram till att det är bättre om jag liksom bara släpper fram allt nu sålänge HAN inte ser det. Det ser jag oxå som ett tecken på att jag har fullt förtroende för advokaten :)
Och först då fick jag frågan om jag ville ha kaffe oxå ju ;P Jag har regaerat lite på att man inte blir erbjuden det när man sitter där och pratar och pratar, och om jobbiga saker, och så dyrt det är att gå hos en advokat men igår kom det alltså, hihi!

Ja på måndag smäller det alltså och jag får som tur är ha de mina med mig, hade verkligen inte fixat det annars. Det blir dock inte helt "öppet" då journalister och allmänt folk ska hållas utanför.
Hon frågade mig om jag verkligen vet vad jag ger mig in på när jag hävdar att HAN ska va framme synlig för mig...Jag HOPPAS jag vet det men vill som jag sagt innan verkligen inte ge honom den äran med att bekräfta att jag fortfarande är livrädd för honom. Plus att det kanske på sätt o vis är lättare att gå vidare efteråt om jag liksom kör hela racet nu då. Jag vet ju att jag är grymt envis så har jag bara satt mig för att jo, jag ska klara ha fanskapet där i samma rum som mig så gör jag nog det, bara jag har alla de mina där så.

Mina vittnen är nu spikade fullt ut och jag är min kompis evigt tacksam då han ställt in en semester resa för just detta, tack igen G!
Ska även ha "min" snälle polis som vittne, det är bra att jag länge haft en och samma liksom "kontaktperson" där så hon kan intyga om hur allt varit, hur det kostat på mig varje gång de ringt osv. Det finns ju nämligen egentligen inte så mycket att vittna om utan det är främst för den här misshandeln som jag gjort. Allt annat är så svart på vitt med tanke på alla bevis.

Vi pratade om ev straff och hon tror det blir vård för honom, besöksförbud och skadestånd. De två sistnämda lär det bli men sen är frågan vad han får, vård är det bästa enl henne då HAN verkligen behöver det plus att det kan bli längre på så vis.
Hon sa också att hon tycker vi ska försöka trycka åt det bussbolag där det började för jag ringde och klagade så många ggr men inget hände förrens jag gjorde första polisanmälan, hade de tagit mig på allvar där direkt så hade jag kanske inte fått det som jag sen fick det. Mycket HAN gjort mig har han ju gjort i tjänsten.

Hon frågade endel om mig, är jag t.ex en sån som lätt tappar tålamodet, blir arg, som HANS sida utmålar mig till? Hon måste ju få sin uppfattning om mig klar men jag är ju inte sån, däremot blir jag arg så blir jag riktigt ARG vilket jag var den där dagen jag slog honom men det är ändå självförsvar. Det är väldigt få som sett mig riktigt arg så kan väl inte påstå att jag lätt far iväg på det viset. Inte heller är jag egentligen den där nervösa typen, visst är jag super NERVÖS för hela alltet här nu men hade ju varit omänskligt att inte vara det. Hon ville ju veta om jag tror mig klara av att vara saklig, säker och inte brusa upp alltför mycket där i rätten. HANS advokat lär göra allt för att provocera fram såna här reaktioner på mig men trots det tror jag att jag ska klara det för jag har satt mig för att sen ta smällen fullt ut när jag kommer hem. Då får jag låta alla känslor komma fram på riktigt.

Ja detta var ett utdrag från det hela, var verkligen mycket igår som sagt men det närmar ju sig med stormsteg så!
/Cornelia

Jag slocknade tidigt igår då jag var totalt slut efter föregående natt. Jag fick oxå ta sprutor för mina lungor igår vilket såklart bidrog till min trötthet, annars har jag sluppit det sen i helgen men går lite fram o tillbaka ännu.
Iaf sov jag kanske runt halv elva och vaknar sen av att jag hör så mycket otäcka ljud pga att det stormar, då är klockan nästan två...Ligger och jobbar så på att somna om, skruvade upp musiken extra högt men det viner så grymt i knutarna här när det blåser såhär mycket. Gamla hus har ju en förmåga till att låta en massa och jag som är så mörkrädd nuförtiden gillar inte det här alls. Blir en massa skuggor av träden jag har precis utanför och jag är verkligen på helspänn här hemma än.
Så jag kunde bara inte somna om, så jobbigt! Jag fick sen ett sms av en kompis som anade sig till min vakenhet och då han heller inte kunde sova så ringde han upp mig, skönt att ha nån att prata med när jag är sådär drygt nojjig! Vi har lika lätt för att prata och när man är trött, nyvaken och allt kan det liksom bli lite hur som helst så fick en massa goda grin :P

Jag traskade sen upp för att köra igång kaffebryggaren och då lyset blinkade oroväckande gjorde jag en hel kanna, strömmen har gått här lite till och från hela natten så jag tänkte rätt där och även med alla ljus jag hade att tända direkt. Men vilket läge att även strömmen ska gå när jag sitter här och är så mörkrädd. Det där är egentligen rätt löjligt och jag är arg på mig själv för jag är så himla rädd, har ju aldrig varit mörkrädd förr och nu är det extremt :s

Ja sen har jag då vankat här hela natten, druckit kaffe, eldat och pratat med flera kompisar, många som inatt haft en dålig natt och mycket pga blåsten. Så jag har ju iaf inatt haft sällskap på sätt o vis :)

Har en känsla av att jag idag får en låång och jobbig dag. Jag ska vara hos min advokat kl två och får sen va där ett par timmar, mycket att prata om men vill dit då jag har så många funderingar kring allt praktiskt nu.

Min sömn är verkligen avig nu och det är tom så illa att jag funderar starkt på att kanske ändra uppfattning om att ta sömntabl som läkarna varit på mig om. För hur ska jag orka nästa vecka utan att sova? Redan nu är det då pga för mycket grubbel och fastän jag pratar med min kontaktperson på KJ så är det ju en massa att fundera på och värre lär det ju såklart bli under rättegången. Men sen är jag så anti tabl och jag äter redan alltför många så det är svårt det där. Har jag å andra sidan klarat att sova utan nåt nu de här åren HAN hållt på så känns det illa att behöva börja nu :s
/Cornelia

*Hihi nej jag tror inte att det är idag :P*

Min advokat ringde mig här i förmiddags och hade nu ett datum då rättegången ska dra igång, detta blir den 14 Feb, alltså alla hjärtans dag, jag kopplade just den detaljen direkt nästan för det hela känns bara ännu värre på nåt vis då.
Jag har ju just alla hjärtans dag (ja vilken dag har jag egentligen inte förknippad med HONOM?!) förknippat med HONOM oxå då jag förra året fick en dag jag aldrig glömmer pga HONOM och de "presenter" jag då fick, var nog bland de första riktiga grejer, alltså inte brev,  som jag fick och det bestod av vissna rosa rosor, halshuggna änglar, foto av mig själv där det stod som en dödsannons på baksidan och rispade ögon osv...Så jäkla sjukt och nu med facit i hand var detta bara milt jämfört med hur det sen artat sig med grejer jag fått.

Och så nu nästa alla hjärtans dag ska jag då sitta i samma sal som HONOM och jisses vad jag redan bävar för detta!
Jag blev alltså helt seriöst skit skraj med en gång och kom helt av mig, vet egentligen inte varför för jag har ju liksom vetat om att det kommer men dels var det ju med rätt kort varsel och så att få det sådär svart på vitt att nu börjar det riktiga helvetet. För jag är medveten om att det lär bli tufft utan dess like med allt som ska dras fram, ältas, förhör hit, förhör dit...Ja och att ha HONOM i närheten!
Jag kommer vara livärdd fastän jag vet att HAN bara inte kan göra mig nåt där men jag vill nog ändå ha det så. Allt för att inte HAN ska få den äran med den vetskapen om att jag ännu är livrädd för honom.

Jag ska imorgon iväg för att ha en lång överläggning med min advokat, får räkna ett par timmar där sa hon så får då reda på mer detaljer, har så många frågor och funderingar så har hela dagen bara grubblat en massa och varit uppe i för höga varv, varit sådär jobbigt rastlös och allmänt frustrerad då jag som sagt bävar så!
Men visst vill jag ändå ha det gjort, kluvna känslor som ni förstår.

Ja herre gud säger jag då bara, tänk vad man ska vara med om alltså!
/Cornelia

Jag brukar få höra att jag är en sån där duktig en som utan problem kan klara mig undan laster, har aldrig rökt, snusat, dricker alkohol gör jag ju fast kan båda ha och va utan egentligen, äter bara godis under julen, dricker väldigt sällan läsk/saft...Javisst stämmer detta men så har jag ju faktiskt endel annat ist.
Jag har fyra saker jag bara MÅSTE ha i mig dagligen;

*Kaffe, inget direkt ovanligt för det är ju verkligen beroendeframkallande. Nu jobbar jag på att försöka dra ner mitt drickande av detta lite då jag ju skulle vara försiktig med det pga min magproblematik. Jag känner av mitt gamla magsår en hel del nu, säkert mycket pga de starka medicinerna för lunginfl men oxå såklart av för mycket kaffe. Jag sover just inte med nån reda och sitter då ist med en kaffemugg i händerna både natt som dag. Har aldrig känt av att sömnen påverkats av kaffe förr men det kan ju bidra det vet jag men så lär jag ju lugna mig med kaffe när jag vaknar av drömmar, är skrajjsen och så...Ja en ond cirkel helt klart!
(Ska tillägga att jag är kräsen ang muggar här, har mina egna som bara jag använder, stora ska det va och mina är då extra fina oxå, barn på, grisar eller änglar m.m...:))

I somras när jag fick kaffeförbud av min dr pga magsåret frågade jag tom honom om jag inte kunde få det i typ dropp eller så men fick inget napp där :D

*Äppel, detta är väl kanke inte riktigt lika vanligt begär men ett faktum hos mig då jag efter frukost bara lär ha ett så jag liksom kommer igång. Och skulle jag då av nån anledning (t.ex om jag ska fasta pga provtagning eller så) inte får ett så blir jag påverkad av det, ja samma effekt som när man bara lär ha kaffe.

Ska helst vara svenska äkta äppel, brukar köpa stora lådor av en lokal odlare :)

*Tuggummi, detta ska vara en speciell sort, Stimorol Ice. Jag tuggar nästintill mer eller mindre för jämt och detta är verkligen ett måste för mig. Hörde förra året att just denna sorten skulle utgå och jag köpte upp ett lager utan dess like...Men fick sen reda på att det inte skulle utgå så kunde då andas ut :)
Igår var jag medveten om att jag tog det sista jag hade hemma men hade fixat med så att jag skulle få en leverans senare under dagen så nemas problemas men så sprack detta och ja, jag fick alltså lite av panik...Helt galet och lite småskrämmande faktiskt för hur sunt är detta då på en skala? Visst, de är sockerfria och bra för tänderna men menar att man har ett så stort behov av just en viss sak.
Jag fick sen fixa det så jag fick ett par påsar till slut och när jag väl fick tugga, ja det var GOTT!


*Lypsyl, då ska det vara det där klasiska blåvita (fast har nu gått över till det rosa som en förmån till bröstcancerfonden) originalet. Detta är nåt jag jämt har i fickan, ett i väskan, ett i jackan...Ja ni förstår, detta är alltså också ett måste för mig.

Det enda som inte är så värst hälsosamt här är ju då kaffet för det andra är ju rent av sunt och bra men hur sunt är det när man verkligen har såna behov?! Tänk vad konstig man egentligen är...:P

Det är oxå så att är jag utsatt för nåt extra jobbigt så lär allt detta öka i användning för då lugnar jag ner mig med de här sakerna så när en kompis frågade mig här i helgen om jag nu beställt hem pallvis av detta till rättegången så kan man väl bara konstatera att han känner mig bra eller nåt för det är ju så det lär bli. Haha :)

Så nu stoppade jag precis i mig två tuggummi, efter att ha tagit sista tuggan av ett äppel ihop med ännu en mugg kaffe och så avslutade jag det hela med lite lypsyl...:)
/Cornelia

Igår fick jag reda på vilken det är som kommit med alla de här rykterna/anklagelserna m.m om mig. Och de misstankar jag länge haft blev sanna. Det är alltså en kille jag för ett par år sen stod väldigt nära, vi var tillsammans i många år, var förlovade och bodde ihop. Han blev rätt galen när jag gjorde slut då han inte alls ville samma eller tänkte som jag där...Vi har sen dess inte pratat med varann, jag har inte velat ha nåt alls att göra med honom.
Jag vet då att denna är väldigt pratglad av sig och har som sagt haft mina misstankar länge. Jag har bara typ rist av mig allt jag hört innan men nu kan man inte kalla det hela för lite allmänt skvaller för det är riktigt grova saker och blir då ist förtal.
Så nu när jag fick ett namn att gå på och ja, jag kunde vara helt säker på att det var rätt, då ringde jag helt enkelt upp honom.

Kändes lite si sådär då det som sagt är ett par år sen sist men han kopplade mig direkt och sa att det var en trevlig överaskning...Hmm, han ändrade uppfattning om trevlig sen...haha!
Jag sa rent ut vad jag hade på hjärtat och frågade honom vad han håller på med. Jag är en sån som kan gå på hårt när det väl gäller och det forsade alltså bara ur min mun, han körde då med klena bortförklaringar, som t.ex att han bara bryr sig om mig för vi har ju dock haft ett liv ihop, att han hört endel och liksom bara pratat om det för min omtankes skull eller nåt osv osv...Det var bara ren patetisk smörja jag fick till svar och han hade tom mage att minsann göra klart för mig hur olycklig han är med den fru han idag har, kan jag bry mig mindre?! Det svarade jag faktiskt med och fick då höra hur kaxig jag är...haha! Men hur kan han lixom?! Och vad tror han?!
Ja, jag blir bara inte klok på endel människor och jag har då haft denna medvetet i mitt liv sådär länge och mycket...hmm ja jag fick ju mina ögon till slut men ändå. Förstår inte hur jag kan dra mig till alla puckon!

Jag gjorde iaf klart för honom att jag inte vill veta av nåt mer snack från hans sida och att jag inte drar mig för att anmäla det till förtal om jag gör det, jag om nån vet ju att polisen inte gör så mycket men låter ju iaf bra att säg sådär :P Och förhoppningsvis tar han nu till sig lite!
Han frågade mig tom med om han kan få prata med mig om han nu vill höra fortsättningen på denna röra men det är då inget jag nappar på!

Ja jisses vilka tokiga människor det finns. Jag blir så arg på sånt här, visst vet jag och de som bryr sig på allvar om mig hur det hela ligger till så inte ska jag lägga nån energi på sån här gojja men som sagt, är inget kul att höra och jag kan ju tycka att jag har tillräckligt ändå.
Nu återstår det då att se om det hela avtar, jag hoppas verkligen det!

Jag kom på att det är sån här jag behöver va i rättegången för jag kan då verkligen tala för min sak och låta väldigt säker, hade endel som lyssnade lite sådär just för att minimera risken om att sen få höra att jag sagt nåt jag inte sa och så. Ja jag litar då inte på honom!
Och de blev lite impade av hur jag kunde men har man mål i mun så har man ju :P
Så jag ska jobba på att vara likadan sen när det gäller HONOM, dock går det ju inte att jämföra dessa killar direkt men ja, ni förstår nog vad jag menar.
/Cornelia

Jag hade en hyfsat bra natt och känner mig bara piggare och piggare, härlig känsla som jag gillar! :)
Klurar på en grej som jag oxå skrev om på FB, jag drömde mardrömmar inatt och vaknade i ren panik, eftersom jag jämt sover med min mp 3 i öronen så sitter de där lurarna lite hur som helst när jag flyger upp för jag flyger verkligen upp. Men så inatt kände jag även nåt annat på mig, min drömfångare hade jag trasslat in mig i. Förstår inte hur jag lyckas då denna hänger ovanför hyllan som i sin tur hänger en bra bit över sängen...Jag når inte den liggandes så hur blev det sådär? Ja ingen som vet men vilken syn jag måste utgjort, jag intrasslad i hörlurar, täcken, fjädrar och nät från drömfångaren...Ja jag tro ni själva kan se detta framför er och den synen bjuder jag på, haha :P

Mina goa brorsöner har inatt varit här så imorse hade jag härligt morgonmys med de där båda raringarna <3
Sen vinkade jag av dem rätt tidigt då de skulle iväg och nu är det då så himla tyst här...!

I eftermiddag ska jag iväg för att hämta hem mina saker från G, skönt att få hem det så jag sen kan avsluta det där riktigt. Ska dock nämna här att han verkar ha tänkt om ang sitt beteende så nu kan vi höras av utan problem, eftersom jag skrivit endel om det där så förtjänar han väl lite av en liten upprättelse antar jag :)

Och efter det ska jag sen till min H, det vankas ju Melodifestival ikväll så ska spendera kvällen med henne och det tänkte jag :) Fast jag är ju av den uppfattningen att hela det där jiippot med Melodifestivalen blivit för mycket, det var helt enkelt bättre förr :P
/Cornelia

Ikväll blev det en ganska så spontan träff med en kompis från förr. Hon var den första jag lärde känna när jag flyttade hit, vi hängde sen ihop konstant från sjätte klass till hela högstadiet. Sen blev det tyvärr så att vi slutade att umgås, det bara rann ut i sanden.
Vi har sen setts lite sådär då och då och så hittade vi varann bra genom nätet igen då för ett tag sen. vi har sen ett tag pratat om att vi bara lär ses och ikväll var hon i mina hemtrakter så jag åkte bortom hennes och så trevligt det var :)
Det är alltså typ 10 år sen sist, vilket är för illa! Men det blev bara så på nåt vis...
Iaf kom vi igång direkt och att prata och skratta har alltid varit våran grej, hon är lika pratglad som jag så inte är det nån sån där dryg tystnad mellan oss heller, inte ens efter tio år :P De gamla takterna sitter minsann i :)
Så min kväll har varit super duper trevlig och nu lovade vi varann att det då inte får gå tio år till nästa gång vi ses.

Det gick bra på vårdcentralen annars idag och idag fick jag de mediciner jag skulle haft igår. Lungorna låter fortfarande för illa men det blir iaf bättre så nu kan jag förhoppningsvis snart dra ner lite på sprutor och grej.

När jag var iväg innan idag fick jag reda på att ännu fler nu hört lite av alla de rykten som går om mig och det är då inget oskyldigt skvaller längre utan riktigt fula anklagelser som nästan är mer förtal än sladder, bli irreterad på sånt och skulle bra gärna bara velat veta vem det är som pratar en massa skit. Inte ska jag lägga ner nån kraft eller energi på detta men kan liksom inte låta bli att störa mig.
Han som hade hört allt detta hade genast försvarat mig och dragit i stora drag över vilket hel**ete jag haft och att detta inte alls är sant så som tur är har jag många som utan tvekan kommer till min undsättning, tack!
/Cornelia

Mitt mående fortsätter att gå på rätt håll, tror den här rejäla Antibiotikakuren var precis vad som behövdes för denna gången har det ju trots allt gått relativt fort.
Jag fick även igår ta en sån där Adrenalinspruta, ser verkligen ut som en knarkare nu då jag bara har en massa blåmärken överallt. Och sen lite skakningar på det, haha :P
Inatt låg jag i min sköna säng och faktiskt kunde jag ligga ner det mesta av natten och ändå få luft, skönt! Somnade fort men vaknade sen inatt och kunde bara inte somna om så låg och läste ett par timmar ist, har ju blåst som tusan hela natten och det gillar jag inte då det blir såna otäcka ljud i gamla hus, såna där riktigt spöklika förstår ni, hihi ja jag sa ju att jag numera är en riktig nojja hela jag ;)
Ändå ligger jag med mina hörlurar i öronen under natten, trots detta hör jag då en massa och lite till, störigt.
Men sen sov jag iaf till nästan sex imorse så jag ska väl inte gnälla alltför mycket :)
Mer än 4-5 timmars sömn här hemma är bra för mig, fastän jag utan tvekan hade behövt det tredubbla just nu.

Jaha vad händer då idag? Jag ska iaf till vårdcentralen och få lite mediciner, som jag sen förhoppningsvis står mig på i helgen sen :)
Sen vet jag inte riktigt utan tar bara dagen som den kommer tänkte jag.
Ha nu en bra fredag på er allihopa :)
/Cornelia

Igår pratade jag länge och väl med mina advokat igen, vi har ju en hel del att ta upp. Jag gillar verkligen henne och känner ett stort förtroende för henne, vilket är superviktigt här.
Hon har nu gått genom de kalendrar som jag lämnat in, där jag skrivit upp precis ALLT som HAN gjort och exakta datum, jag visste såklart om att det är mycket som HAN gjort men när man får en riktig sammanfattning av det går det verkligen upp för en alltså. Jag har så mycket punkter emot honom så vem som kommer vinna det hela finns det ingen tvekan om.
Jag lär oxå utmålas som en mycket trovärdig en just för jag hela tiden i detta varit riktigt ärlig, har ju inte HAN direkt! Att jag direkt erkände den där misshandeln är nu till min fördel t.ex, var endel kompisar och så som sa åt mig att inte dra upp det där men då jag nästan var säker på att det då skulle komma en motanmälan från HONOM gjorde jag det för det kändes som det enda rätta och nu med facit i hand var det ju oxå det rätta då då.
Vi pratade om hur utgången i det hela kan bli och risken är rätt överhängande att jag blir dömd för att brukat övervåld i självförsvar och får kanske betala böter då då men gjort är gjort och jag ångrar fortfarande inte det utan jag tar det isåfall.
Sen vet man ju inte vad han döms till, han ska genomgå en rättpsyk undersökning så han får kanske vård, ett besöksförbud, lite skadestånd...Ja det var endel av det hon nämde.

Förra vintern fick jag tag i en jätte bra dr, han som jag sen nästan haft ett år, han skrev ett intyg om hur jobbigt jag hade det, att mitt blödande magsår i somras säkert berodde mycket på den psykiska press och hot jag tvingats leva med alltför länge...osv. Detta är super bra för mig att ha nu då det kan höja mitt skadestånd och sådär. Inte för att pengar på nåt vis kan göra det bra för mig men får lite upprättelse på det viset ju. Jag hade givetvis med glädje gärna sluppit varenda krona och ist haft ett riktigt liv de sista åren.
Ja framöver också för detta har ju för alltid satt sina spår i mig, såklart mer eller mindre men ändå. Jag kommer aldrig glömma detta och en kompis sa just här för lite sen vilken skillnad det blivit på mig, nu som emot ett par år sedan...Jag var aldrig sådär rastlös, orolig, lättskrämd, rädd, mörkrädd och allmänt nojjig förr och nu är jag då det, för mycket för många ggr men detta är ju nåt jag får jobba bort med åren.
Ja det sätter då sina spår helt klart!

Vi gick också genom vilka jag ska ha som mina vittnen och jag har endel jag kan välja att kalla, folk som kan intyga hur detta kostat på mig, hur tufft jag haft det, hur han varit efter mig i skolan och allt...Ja finns ju som sagt en hel del. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det par som nu skulle varit med mig här och på så vis fått egen upprättelse också ju...Vi blev ju med tiden tre st som fick leva på flykt och under upprepade dödshot och det är bara en kvar i livet nu...Tragiskt men nu slipper de det he**ete som hela rättegången lär bli för de hade kanske helt enkelt inte orkat med det iaf, jag kommer ju göra det men ack hurdant vet jag inte, men jag har ju iaf åldern eller nåt på min sida :)
/Cornelia

Imorse ringde de från min VC (något de egentligen skulle gjort som igår!) min dr ville då ha iväg mig till sjukhuset som idag kl halv ett, då för att kolla upp mina lungor, få en massa mediciner och sådär, dock inte i dropp denna gång så jag frågade honom ändå om det inte räckte med en sväng till vårdcentralen men där hade dem visst inte den där Antibiotikasprutan jag skulle ha, är ju allergisk mot endel mediciner så har en lite ovanlg sort.
Jag ordnade då skjuts till sjukan som ligger ca en halvtimme bort. När jag hade kommit dit, typ kvart över tolv ringde de från sjukhsuet för att säga att jag ist skulle vara där kl ett då läkaren hade fått gå hem lite akut. Blev redan där lite småsur över det hela men vi fick ju alltså vara så goda att ta en fika så länge då då.
Sen ringde de igen efter typ 10 min och sa att jag fick hoppa över besöket där helt, där stod jag ju redan på sjukhuset! Då blev jag faktiskt riktigt sur och hon som ringde var en sån där riktigt snorkig en, blir galen på såna!
Hon sa då att den andre läkaren fick ta en akutop och sådär ist, var jag i stort behov av medicinerna fick jag alltså gå till Akuten och sitta där för att vänta...Jag kände då inte för det så åkte hem och så gjorde jag klart för henne att jag inte bara orkade ta mig till sjukhuset imorgon oxå så då tyckte jag att jag ist kunde ta mig till min vc så fick de helt enkelt fixa dit medicinen och så. Åh vad sur hon blev och var men detta var ju bara lite för dåligt enl mig.
Hon svarade med att hon fick kolla upp det och sen återkomma.

Så jag fick alltså åka hem igen, visst klarar jag mig idag utan de där medicinerna då jag ju har egna sprutor och så men det var ju just den där antibiotikasprutan, såna har ju inte jag hemma direkt.
Iaf ringde hon senare idag sen och sa att det var fixat så att jag imorgon em kan in till vårdcentralen.

Ja så kan det gå eller nåt, lite småtypiskt alltihopa tycker jag.
/Cornelia

Jag tror knappt det går en hel natt utan att jag drömmer nånting, ja drömmer gör vi ju alla alla nätter, men som jag kommer ihåg då och såklart är det bara mardrömmar. Det är verkligen jobbigt!
På vaken tid kan jag ju liksom lägga manken till för att hålla mina tankar och funderingar under kontroll men så är det ju när man sen sover som allt ska bearbetas och hur styr man sånt?
Går det ens att styra?

Tror knappt det eller jag kan inte det iaf. Jag har aldrig haft några större problem med drömmar men att jag typ konstant har det nu är ju inget konstigt alls för det hänger ju ihop med HONOM och allt det. Men inte nog med att de tre sista åren varit en ren mardröm i verkliga livet utan sen ska mina nätter också bli det.

Jag har alltid tyckt att drömmar av alla slag varit intresanta för jag är övertgad om att alla drömmar har nån betydelse eller mening men ibland är de bara jätte svåra att lista ut för vad är meningen för mig? Blir ju bara ännu räddare av hela situationen och på köpet konstant trött...Ja en vacker dag får jag kanske förklaringen eller nåt :)

Jag köpte en drömfångare för bra länge sen, skrev ändå om hur svårt det var att hitta en sån som endel av er kanske kommer ihåg. Trodde nog lite att den faktiskt skulle hjälpa men tveksamt fast visserligen är det ju alltför ofta fortfarande som jag inte sover hos mig där den hänger, får kanske börja flytta runt den :) Nu sover jag på soffan just för att det är lättare att halvligga skönt i den, pallrar jag upp i min säng rasar det lika fort för inte ligger jag stilla direkt.

Inatt drömde jag en massa om den stundande rättegången, innan drömde jag om hur HAN hittade mig och nu fastän jag är helt säker från HONOM fortsätter min skräck för denna vidriga människa och rättegången är nåt jag bävar så för. Min advokat sa häromdagen att jag måste vara väldigt medveten om hur tufft detta blir, visst vet jag om det, HAN har ju sin sista chans till att verkligen knäcka mig helt här så det är därför det nu kommer fram det ena värre än det andra, falska anklagelser, ren smutskastning osv. Jag vill ju bara få ett datum och det snart så jag kan slippa det sen...! Blir ju ändå inte av med det så lika bra att få det gjort så jag slipper denna långa väntan, fast på ett sätt så är ju HAN där han ska nu, vem vet vad han sen får för straff?

Jag har funderat en massa på hur det kommer vara att sitta i samma sal som HONOM där i rättegången, det kommer bli skitjobbigt och bara jag ser hans ansikte i tankarna mår jag illa så vet inte riktigt hur jag ska klara det men klara det ska jag. Jag kan få genom så vi inte behöver vara där samtidigt, så jag inte behöver se honom och så men då ger jag honom den äran genom att tala om för honom att jag fortfarande är livrädd för honom, det vill jag inte så därför har jag sagt att vi ska va där samtidigt. Jag ska fixa det för jag kommer ha så många med mig.
Min pappa sa häromdagen att han kanske får låna en stor buss då det som sagt är många som sagt att de självklart ska hjälpa mig genom detta, det blir 10 mil härifrån också och i ett antal dagar, så mycket vet jag och det gör ju det hela lite jobbigare men som sagt, en bussresa då hade ju varit det ultimata...haha ;)
Bara sen inte alla börjar kräva ersättning för förlorade arbetstider och dylikt hos mig, kan bli dyrt :P

Det är ju tack vare alla jag den dagen/dagarna kommer ha bakom mig som oxå blir min räddning för jag hade verkligen inte klarat det ensam där i rättsalen, är ju skraj som tusan för det där för hur liten kommer man inte känna sig? Och HAN och hans advokat vill ju bara sätta dit mig för allt o inget så tur att jag är bra på att stå på mig och har mål i mun, frågan är ju bara om jag kan det där o då med? Får då hoppas på det!
/Cornelia

Ja det är verkligen vad jag är nu, då syftar jag inte på nån nervös skakis eller så utan menar verkligen det bokstavligt talat. Detta är en biverkning av alla mediciner jag just nu lär ta pga mina lungor. Jag har ju även idag fått ta en sån där spruta, eller ja jag slapp att sticka mig själv idag för det fixade min syster. Hon kan sin sak :) Jag är som tur är inte på nåt vis nålrädd eller så så jag fixar det själv utan problem, så länge jag är kontaktbar vill säga för skulle jag få ett riktigt astmaanfall tuppar ju av till slut så därför brukar jag vilja ha andra runt mig som oxå får ta den, så de kan det om det verkligen skulle behövas en dag.
Min mamma är livrädd för allt vad sprutor heter och hon kan inte ta den på mig, dock tror jag ju stenhårt på det där om att om hon verkligen skulle vara tvingad en dag hade hon gjort det och det galant. Det är ju bara en penna typ likn en insulinpenna. Dock är det ingen nål ute i denna så man får allt se upp lite vart man håller sina fingrar för två st som skulle ha tagit denna på mig fick den i sig själva. Jag förstår att det nog inte är så lätt alla ggr och absolut inte om jag ligger helt pall och inte får nån luft, de runt mig blir ju lätt skärrade i såna situationer och med all rätt för visst ser det hemskt ut och låter ju ännu värre då det bara väser och piper i mig i såna lägen.

Sen lär man verkligen slå in denna för annars utlöses inte nålen, man kan ta den rätt genom byxorna för den ska ju i yttersidan av låret då då.
Jag är ju så kraftigt allergisk mot bl.a getingstick så har tom fått ett sånt här allergikort att ha i min plånbok, där det då står hur man ska gå tillväga om man skulle hitta mig ute på gatan livlös t.ex.
Det där har jag tänkt på en och en annan gång för tänk om jag t.ex skulle bli getingstucken när jag är ute och går, inte ens säkert att jag hinner ta sprutan själv innan jag svimmar av syrebrist ju. Undrar hur många som skulle gå fram liksom?
Hur hade ni gjort i ett sånt läge?

Jag hade utan tvekan gått fram och försökt bedöma situationen men sen vet man ju verkligen inte varför det ligger nån avtuppad så visst kan det vara lurigt, menar kan ju lika gärna va en som är askalas eller påtänd eller ja vad som helst och även då också reagera hur som helst, t.ex våldsamt när den vaknar till...Ja ni förstår nog min poäng.

Jag har ett par kompisar som är jätte rädda för sprutor och som vet om min men då brukar de tackla det som så att de vill ha lite genomgångar då och då på hur man gör om det skulle behövas, sånt gillar jag för det är ett väldigt bra sätt, för som sagt förstår jag ju att endel är rädda och jag visar mer än gärna om de vill.
Känns ju tryggare för mig oxå :)

Annars har jag iaf idag känt att det går framåt med mitt meånde vilket är en så skön känsla!
Har haft trevligt sällskap av ett par kompisar som kom på middag och så min kära lillasyster också, alltid trevligt och uppiggande i sig :)
Nu blir det soffläge resten av kvällen för är totalt slut!

Så här sen min spruta ut.

Och såhär blir sen nålen.

/Cornelia

Fy vilken dag jag fick här igår, mina lungor gör då sitt bästa för att knäcka mig och sen allt det andra. Allt går ju liksom in i vartannat hela tiden :s

Jag fick sådär akut svårt för att andas när jag hade ätit lunch, blir lätt såna "spontana" astmaanfall i samband med en lunginfl. Fick då ta min spruta och den har bra effkt så på bara några sek märker man skillnad, helt otroligt egentligen och tur det finns såna där säger jag då bara. Jag blev sen lite mer konstig än vanligt efter den, det är ren adrenalin så hela kroppen rusar bara iväg vilket man märker på extrem hjärtklappning, skakningar och även i huvudet känns den. Bt stiger alltid rätt rejält men nu de här dagarna har jag av nån anledning haft lågt, det brukar ligga bra på mig annars, 120/70 i snitt men i måndags hade jag då bara knappt 80 genom 60 (samma i helgen när jag var iväg på akuten), de på sjukhuset tyckte det var lite skumt då det som sagt stiger vanligtvis av de här medicinerna men sen gjorde de ett nytt innan jag åkte och då var det uppe på 200 genom 100, så stora skillnader alltså. Inte konstigt att det snurrar i mitt huvud kanske :P

Iaf tror jag då att det blev nåt likn här igår men då jag var hemma så kunde jag ju inte kolla, jag går på känslan vet ni :)
Efter sprutan då fick jag mest sitta och jobba på att ta mig till sängen men blev sen illemående och fick kräkas ist. Som jag hatar det, känns som om jag inte gjort annat denna vinter!
Men igår behövdes det då eftersom det kom upp en massa slem (mysig info jag vet :P ) så för min lunginfl är det bra, första gången jag hade lunginfl och dubbelsidig sån så kräktes jag en massa och då sa läkarna att det var vanligt på just en astmatiker för man får inte upp allt lika bra som en frisk med lunginfl.

Men så klarar inte min mage av att kräkas utan får ju så grymt ont pga mina nervsmärtor så svimmade av med detsamma och var sen inte människa mer av dagen. Som jag säger så är det ändå tur i oturen med de där svimningarna för värken där står ingen människa ut med, jisses vad grymt det är och allt bara pga en hopplös drygt op för herrans många år sen...:s

Jag kunde iaf somna relativt tidigt igår sen, helt klubbad av alla starka mediciner men sov sen oxå skapligt inatt.
Vaknade redan vid fem utan att kunna sova mer, får ingen luft när jag ligger ner så gav upp helt då och upp för att börja sörpla kaffe. Jag är feberfri idag så visst går det framåt :)
Ett säkert tecken på att Antibiotikan verkar så det gillar jag helt klart!

Trots att jag då är totalt slut idag med så kom jag igång bra då min älskade pluttefis varit här inatt, alltså kunde han och jag ha härligt morgonmys här nu innan han skulle till dagis. Han är helt underbar den sötnosen, älskar allt vad musik heter så det vill han ha igång med en gång och inte mig emot då jag är likadan, har musik på dygnet runt. Så vi tog lite gamla hederliga Lasse Stefanz, han är lika tossig i dem som sin far sin och som sin faster då då. Jag har ju fått det efter just bror min så det lär såklart fortsätta att gå i arv :P
Nu när han är så stor kille med så ska han ju visa alla sina snygga moves...Det har han nog oxå fått av far sin, (or not) då jag nog tom kan säga att pluttis är duktigare än bror min alleredan, hihi :D

Nu är han på dagis och jag saknar honom redan, finns det nåt härligare än ha barn vid sin sida, då stortrivs jag som alltid! <3
Och ja, de vågade lämna honom här trots allt man nu kan höra om mig på byn, haha!
/Cornelia

Jag har haft en tuff dag och då syftar jag på mitt fysiska mående och sjukhuset och den där biten och är nu totalt slut men så grubblar jag ju endel så måste få ur mig lite här då då.

En av mina kompisar ringde mig här typ nyss och hon hade en massa att prata om, alltid lika trevligt att prata med henne men så var det ju inte bara bra och roliga saker hon kom med.
Ända sen typ början av mitt helvete med HONOM har det cirkulerat endel rykten om detta, jag bor i en liten håla där grannen vet mer om mig än vad jag vet själv, ja det är nästan ingen överdrift alltså, tragiskt jag vet!
Och sen är det precis som att den som nu pratar lär på lägga lite för att göra det mer intresant, spännande eller nåt.
Visst kan jag förstå till en viss del för som sagt är det inget stort ställe jag bor på så att folk hör lite och sådär går inte att undvika ju, poliser som har koll på ens hus, eskorterar en, att jag inte kan vara hemma osv...Sant jag vet men allt det andra sen då...

Poliser hit o dit, rättegång, ex som trackar en, jag strular med två bröder, gör en abort hit o dit, jag som sen "råkar" döda lite människor när jag plöjer fram, att jag utsätter mina käraste för ett helvete så att de lär bryta helt med mig...Och att jag på köpet bara vågar mig hem och gå här ute rakryggad och med ett barn med mig...Ja detta var lite av det senaste folk pratar om. Hur fan kan dem?!

Visst ligger det lite sanning i det hela, dock har jag aldrig varit ihop med nån av de här galningarna och har absolut inte dödat nån (att jag sen har sån ångest över hur jag drog in vissa i detta men som sen inte orkade av olika orsaker är en annan sak för jag gjorde ju egentligen inte det utan de valde själva och det var HAN som knäckte dem, inte jag!) att jag sen utsätter de mina kan jag oxå förstå på sätt o vis för det gör jag ju men de väljer att ta det för min skull och fastän det är tufft även för dem fixar dem det pga kärlek till mig, jag har ju inte på nåt sätt behövt bryta med nån av mina pga detta och de jag hade från början av detta helvete har jag ju kvar, (att det sen är endel andra som gått är en annan sak det oxå då, det är ju "nykomlingar" i mitt liv) och att jag har lov att ha hand om ett barn, det där tar priset för alla som känner mig vet att jag är en person som jämt varit så himla barnkär. Detta skulle väl syfta på hur en mordmisstänkt/åtald kan få ha det...!?

Visst ska det bli rättegång och allt men det är ju pga HONOM och att HAN inte kan sina gränser och lagar, jag är ju oskyldig och jag är då laglig. Det är verkligen inte så att jag är mordmisstänkt utan det jag har på mig är en relativt enkel misshandel som jag från början erkänt och stått för. Självförsvar heter det!
Att jag sen fått flytta från ställe till ställe beror inte på att de här brutit med mig utan det har varit pga att min säkerhet inte funkat då HAN fått nys om mig. De jag länge bodde hos står orubbat vid min sida, nu som då och alla de mina som sagt.

Och jag vet att alla de som verkligen bryr sig vet hur det ligger till, de vet sanningen och står bakom mig men jag blir trots det så arg för vad är meningen? Är inte mitt liv tillräckligt svårt utan jag ska oxå behöva försvara mig emot en massa rena lögner och skitsnack. Och om nån nu är nyfiken så är det väl bättre att ta reda på fakta?

Jag har endel misstankar om hur detta kommer men som vanligt vet jag inget säkert och kan heller inte då utpeka nån eller ställa nån mot väggen utan kan egentligen mest bara tycka lite synd om denna för inte kan den ha nåt eget liv då den hela tiden ska hänga uppp sig på mitt. Tro mig, jag hade gjort mycket för att slippa hela denna röran för hur kul kan det lixom va?
Leva under ständiga dödshot, behöva vara livrädd för HONOM, inte kunna va trygg i sitt egna hem, inte kunna gå när jag vill och vart jag vill när som helst, knappt våga tala om vem jag är osv...Det har varit ett rent helvete och är ännu!

Jag ska som sagt inte bry mig men blir bara så less på det för den som pratar såhär förstår ju verkligen inte och på nåt vis bottnar det nog i hur denna nån mår, kan nog inte må så bra utan ska då också trycka ner mig med men vet ni?

Jag är av rätt segt virke, jag faller ofta men har många som jämt plockar upp mig, jag står för vad jag tycker, tänker och säger och det i sin tur gör att jag mår bra i mig själv, jag flyr inte verkligheten för att jag lever på "flykt" utan jag ser till mitt eget bästa, mitt liv som faktiskt ett antal ggr stått lite på spel här...Den känslan är HEMSK!

Att jag ska få höra en massa skit på omvägar gör bara det hela så himla ynkligt! Och hur rörigt mitt liv än är kan jag iaf med rent samvete titta samtliga berörda rätt i ögonen, kan du det?!
Jag vet att så inte är fallet då du inte vågade det i mina sist vi sågs och det var bra länge sen så hur skulle det då se ut nu?!
/Cornelia