Mitt sneda, trista ben

Igår var jag hos min sjukgymnast, är där en gång i veckan och visst har det gått framåt med träningen och allt men fortfarande är det inte så bra. Det skulle varit bättre nu än vad det faktiskt är, min sjukgymnast sa redan för par veckor sen att jag skulle ta kontakt med ortopeden och nu har jag då fått göra det.
Ringde i Måndags och ska dit om en vecka.
Den där sneda vinkeln jag ännu har verkar de flesta reagera på, ska inte va så efter så pass lång tid. 
Det slår liksom nästintill ihop med mitt andra ben, detta gör det himla sårbart sa sjukgymnasten igår och det märks då. För det svullnar himla lätt, och då är det verkligen en stor svuullnad, blir som en extra knäskål och ner i hela benet så jag inte får på min sko.
Idag är det en sån dag, får inte ens på mitt knäskydd vilket ställer till det.
Det ger ju en bättre stabilitet för knät när jag går och bultandet minskar med det på. Jag ska ha det på så mycket som möjligt och absolut när jag ska gå, både vanligt promenerande och så i trappor.
Mitt knep med att typ dränka in benet med hudlotion innan jag sen ska dra på skyddet funkar inte ens idag.
Får testa med jämna mellanrum idag och sen får jag se om jag blir nåt klokare nästa vecka.

Trodde det skulle vara helt bra nu ju? Länge sen jag fördärvade det ju.
Trodde absolut jag skulle kunna gå helt utan kryckor? Måste ha de utomhus fortfarande.
Trodde inte att jag så länge skulle ha ont i det? Värken är så hemsk ibland så att jag bara måste ta smärtstillande just för knät.
Trodde det sneda skulle rättat till sig för länge sen? Där är nog det största problemet, enl min sjukgymnast, för vinkeln är enorm ännu som sagt.

Kanske det är vinkeln som då fortfarande sätter stopp för så mycket ännu?
Eller de där benfragmenten jag fick i samband med fallet?

Ja, många frågor finns och inte lika många svar tyvärr.
Jag får stå ut och hoppas på det bästa helt enkelt.
Min vänstra sida är ju mitt allt då det är min enda friska sida så det där fallet blev verkligen besvärligt, för mitt högerben reagerar mycket på att jag nu inte har nåt riktigt ben att stå på.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0