anglavingarochappelskruttar

Imorse blev jag uppringd av S;s bror, han och det här fina parets son hade kommit fram till att de också ska kasta sig in i rättegången. Deras fall går då in i samma som mitt så även dessa har min advokat, det värvs ju liksom ihop och nu kan då de här båda försöka få lite upprättelse för S och B.
Hennes bror frågade mig om deras son kunde få ringa mig då han hade en massa funderingar så han ringde mig senare idag och det var jobbigt att prata med honom så blev mycket känslor som kom upp där då...Jag är ju verkligen jätte ledsen över hur hans föräldrar fick det. Så grymt orättvist!
Han sa dock att B, alltså hans pappa sagt att han iaf kunde gå bort med rent samvete över att han gjort allt han kunnat för att hjälpa en medmänniska, alltså mig då då. Sen att nu D, som deras pojk kan heta, har en massa frågor är ju inget konstigt alls så givetvis får han fråga på.

Sen blev det också innan idag bestämt att även D ska till advokaten imorgon, vi ska dit samtidigt så då får jag för första gången träffa honom. Kommer bli lite tufft men får ju hoppas han inte skyller allt på mig...Så nu kommer alltså även D vara med i rättegången så jag hoppas HAN kan åka dit ännu mera nu då då!
För indirekt kan man ju faktiskt säga att det var HAN som tog livet av både B och S...Inte klokt!

Idag har jag varit hos min moster och hälsat på, hon opererade höften för lite sen så fick upp och titta om henne lite :)
När jag sen var där fick jag för mig att jag skulle traska bort till kyrkogården för att tända ett ljus för O, min systers sambo som jag skrivit endel om här.
När jag satt där för att tända ljuset så märkte jag att det kom nån bakom mig och ser sen att det var han som jag bodde ihop med, alltså han som jag i helgen här fick ställa emot väggen för alla falska rykten.
Att vi var där just samtidigt då...Han och O var gamla kompisar och jag och denne kille var ju tillsammans när O gick bort så inte helt förvånande men ändå, tror inte jag sprungit ihop med honom 5 ggr sammanlagt sen jag gjorde slut med honom.
Han blev lika ställd som jag och han var nog rädd för att jag var arg för han visste inte riktigt vad han skulle säga men shit vad skamsen han var! Han bad så himla mycket om ursäkt och frågade hur det var, hur det gick med allt osv...Dock kände inte jag för att ens prata med honom så sa just inte mycket.
När vi sen gick så hade han tom mage att fråga om han fick ge mig en kram men icke! Haha japp, jag kan vara stenhård ibland! :P
Men det var ju tydligt att han iaf tagit åt sig av allt jag sa honom i helgen, alltid nåt ju.

Nu ska jag gå och göra pannkakor som vi ska ha till ärtsoppan sen, min andra äkta hälft och hennes sambo kommer hit för att äta middag idag. Även syster min dyker upp, trevligt! :)
/Cornelia