anglavingarochappelskruttar

Jag skulle som sagt sova hemma och sådär inatt igen som jag skrev om igår.
Men så ändrade jag taktik lite då jag skulle ha sällskap hos mig, min älskade lillkille, min pluttefis, så så var det med den där killen hörni ;) Där satte jag allt lite griller i endel huvud, hihi :P
Jag brukar ju sova gott och lugnt när jag har ett barn intill mig och jag myser ju verkligen då så hade räknat ut det bra tyckte jag eftersom pluttis då behövde vara hos nån då hans föräldrar jobbade.

Sagt och gjort men som sagt, det gick inte som jag tänkt mig. Han fick nämligen maginfluensa den stackaren.
Jisses vad sjuk han var och som jag fick hålla på, vi är ju fler här hemma så fick naturligtvis hjälp men av diverse anledningar var det ändå bäst att han var hos mig. Smittorisken har ju redan blivit om man säger så så jag hade hand om honom och vilken natt vi fick. Jag bytte blöja efter blöja, han kräktes över allting och över oss båda typ, han hade så ont i sin lilla mage och vad jag led med honom. Gud vad man känner sig hjälplös i såna här lägen, man vill ju bara plocka bort det onda på dem. Först vid fyra tiden imorse somnade han och sov sen relativt bra och lugnt till vid halv åtta imorse då det åter igen var dax att byta på honom då då.
Vi halvlåg framför teven då han nog mådde bäst i den ställningen, låg och masserade hans lilla mage och sjöng för honom i vad som kändes timmar, vilket det oxå var ju. Så fort jag slutade så slog han upp de blå igen.

Sen lugnade det ner sig och han fick behålla sin frukost relativt länge iaf så jag hoppas han piggnar på sig nu. Hans halvbror som åkte hem från dem igår hade också en tuff natt så visst är det magsjuka som går och såklart är det värre på barnen när de får det.
Sen har jag själv slängt i mig en massa vitpepparkorn för att försöka undvika att jag får det, mitt immunförsvar är ju inte det bästa så att detta kom just inatt var lite olyckligt men man kan inte veta sånt här ju så vad gör man?
Peppar peppar... så får jag helt enkelt hoppas på att jag klarar mig denan gången, känns då inte som att jag har nån ork kvar till att få detta oxå men inte kan jag tro det värsta med en gång. Kanske det oxå på sätt o vis kan hjälpa lite att jag var så mitt uppe i det hela för jag tror det där kan vara lite undermedvetet (inte att man liksom bestämmer sig för att bli sjuk eller ej men tror ni förstår vad jag menar här), menar jag kunde bara inte bli sjuk jag då för hans skull efersom jag hade hand om honom. Jag som annars är så äckelmagad, hade det varit en vuxen som legat jämte mig och kräkts på mig hade jag också gjort det av bara farten men när det gäller barn har jag alltid bara tagit det liksom.

Så idag är jag så slut och helt mör i kroppen, ja knoppen också då min huvudvärk är extra tuff idag.
Inte många knop som blivit gjorda idag, försökte sova lite sen när han hade åkt hem men gick si sådär så inatt borde jag ju iaf kunna och få sova.

Krya nu på dig min lille pluttefis och som sagt, ni kunde inte veta att han hade baciller i sig så inte ska ni nu ha dåligt samvete över en ev smitta hos mig. Vi hjälper ju varann i alla lägen så det är sånt här som händer bara.
/Cornelia