anglavingarochappelskruttar

Ja jag har som ni vet haft en tuff och svår vecka med allt den nu haft med sig.
Och jag har då inte repat mig än men jobbar för fullt på det åtminstone och då med de minas fina stöd, kan bara än en gång konstatera att ni är bäst <3
Pratade med en mycket nära vän till mig innan, hon ringde för att bara kolla läget och så utbrister hon; jadu Cornelia, det är ju bara att ta och konstatera att det minsann krävs en riktig man för att han ska palla att ta det du varje dag tar, för vilken normal människa skulle orka som du? Detta var ju förstås menat som värsta komplimangen till mig och det tackar jag för men så kontrar jag då med, vadå är jag inte normal menar du? Haha som det kan bli. Hon sa oxå att hon ju trodde att G var den här jag behövde för hon som alla andra runt mig fastnade verkligen för honom. Alla i min familj och ja runt mig då som sagt tyckte verkligen om honom så hela detta slutet kom mest som en förvåning, synd enl alla då vi klickade så bra och såg så himla kära ut.
Ja finns ju egentligen inte så mycket att säga utan livet lär gå vidare och jag har varken ork eller tid att gräva ner mig fullständigt i detta slag då så mycket värre väntar mig, måste ju försöka va så pigg jag bara kan till rättegången, usch som jag bävar!

Men dettta slaget går iaf framåt som min underbare vän H konstaterade här innan, jag småsjöng nämligen när jag stod och diskade, ett gott tecken enl henne, själv har jag nog inte ens tänkt att jag hade slutat med det. Jag är ju en sån som knappt kan va tyst när jag ens borstar tänderna utan pratar, gnolar, sjunger typ konstant :)
Så visst orkar man resa sig ännu en gång, dock går det så mycket trögare denna gången än som i somras t.ex, detta är inte att jämföra med det då det i somras bara typ var katastrof från början till slut och den killen en enda stor idiot, G är ju så himla fin och bra så jag har svårt för att hitta min ilska, som annars brukar va bra i såna här lägen men iaf.

Ja här sitter jag och skriver en massa ist för att satsa på att sova, fastän jag är så trött. Är typ konstant supertrött men det är tydligen bara normalt enl min dr då mina prover är värre än nånsin.
Jag grubblar så mycket så min sömn är inget vidare, är helt trygg där jag i nuläget är så det är inte det men jag drömmer så himla mycket och rörigt. Jobbigt! Det handlar om det senaste som hänt i mitt liv och så varvat med rättegången där jag till slut blir dömd och satt i finkan...Jag vet, orimligt men iaf. Av nån konstig anledning är jag så rädd för att inte bli betrodd, utmålad som värsta galningen som bara sparkar på de som redan ligger (vet att jag skulle slutat efter han låg men hur lätt är det då?)vet ju att de lär tro på mig då jag har så mycket bevis på min sida men som offer i en sån här situation ligger det ändå på nåt vis jämt i bakhuvdet, lika att jag kanske kunnat göra nåt annorlunda. menar inte att jag tar på mig skulden men ändå. jobbigt och kluvna känslor, enl kvinnojouren är detta nåt väldigt vanligt, att känna såhär menar jag.
Det enda jag verkligen känner skuld för är de två människor jag drog in här och som inte längre finns med, de skulle ju oxå kunnat njuta av det slut vi till slut får. Vet även här att det är fel att tänka sådär men att de båda nu inte lever tar jag hårt!

Ja egentligen är det väl inget konstigt att jag sover dåligt för hur mycket har jag egentligen inte att tänka på då?
Men måste tänka positivt och jag vet att jag har nästan allt på min sida så det där kräket ska då inte få äran i att bryta ner mig helt, han ska minsann få ett lika hel**ete som jag har och haft!

Nähä, dax att ta tag i det där sovandet då jag och H ska upp rätt tidigt imorgon, hon är för go den människan. Hon tyckte jag behövde annat att tänka på och komma ut lite så vi ska ta en tripp till Skåne imorgon, för att handla på Pema :)
Sen blir det lite av en skum eftermiddag då H,s sambo ska ha hem kompisar här, varav en där är ett ex till mig...Hmm jaja ska nog klara av honom med ;)

Godnatt på er och sov så gott!
/Cornelia