Härliga släktingar

I eftermiddags kom våra fina släktingar på besök, det är detta par som jag tidigare skrivit om, de som jag ser som mina "bonus mormor/morfar". Det är två helt fantastiska människor<3
De brukar inte göra sig nån brådska när dem kommer så blev att de stannade på middag också så vi har haft en himla fin em och kväll tillsammans :)
Föll sig så att även min syster yster och två gemensamma kompisar till oss kom, och så kom även kuse min och min moster så huset fullt i vanlig ordning, vilket jag trivs superbra med!
Så trots att det krassliga under hela dagen hängt i sig på mig så har jag haft en bra dag :)

I eftermiddags ringde de från advokatbyrån, jag tror jag skrev att hon fick avsluta vår träff lite tidigare än beräknat då häromdagen när jag var där, iaf har hon en privat familjekris i hemmet så nu kan hon inte jobba lika mycket under en tid framöver. Jag blev genast rädd för att jag skulle få höra att jag nu skulle ha en ny advokat, för jag har ju redan fastnat för denna. men så var inte fallet utan hon ska ha kvar endel av sina fall, särskilt de hon kommit långt i vilket hon inte har gjort i mitt men hon vill hålla i mitt själv så ska inte ha nån ny, skönt.
Det blir dock inte som tänkt med träffar och sådär utan vi kommer ta mycket av det på telefon, gör väl egentligen inget så jag har inget emot detta. Jag har ju fortfarande inget datum för rättegången så vi ska nog hinna med att gå genom allt och att jag inte ska åka dit så ofta är ju bara bra för mig då denna byrån inte ligger i min stad.

Jag vill bara få ett datum och få kunna känna det hela med HONOM snart är över, samtidigt som jag inte vill. Kluvna känslor helt klart! Jag bävar redan för den dagen HAN är fri igen och så länge inte ens rättegången börjat dröjer det ju ett bra tag till...Men det hade ju också varit lättare att gå vidare då allt varit över, på ett sätt. Ja, man kan vrida och vända på det ett bra tag till.

Vet ni förresten vad jag hade gjort häromnatten?
Jag är ju lite av en "sleep walker", det är ingen nyhet direkt :)
Jag vaknade då av att jag stod vid min ytterdörr med mitt pepparspray i högtsa hugg, jag visste alltså inte att jag gått dit. Konstigt! Men jag var väl antagligen rädd för att HAN var utanför mitt, vilket det oftar handlar om i mina mardrömmar. Jag drömmer fortfarande grymt mycket, särskilt när jag ligger ensam ute i min stuga, så fort jag är i närheten av nån annan sover jag lugnare. Men detta är nåt som just nu bara är psykiskt för HAN kan ju inte längre komma åt mig så jag måste fortsätta att envisas och jobba på att komma över detta.
Skam den som ger sig brukar det ju heta säger dem :)
/Cornelia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0