anglavingarochappelskruttar

Ikväll var det åter igen dax för ett mindre kul telefonsamtal, inte helt förvånande då jag hela dagen bara vankat omkring, tvinnat mitt hår, bitit på naglarna, ja varit allmänt orolig och rastlös. Börjar få bra intution ang detta, om det är positivt eller inte vet jag inte men iaf.

Idag fick jag ett paket och kort i förskott inför min namnsdag imorgon (HAN har ju koll på mina samtliga namn)
Det var en docka med samma namn vars huvud låg jämte och hennes ögon var urstuckna och så ett sånt här klassiskt namnsdagskort, där det typ står info och så om namnet.
Sen var det då det gamla skrivet, att han ska hitta mig så jag ska gå samma väg som dockan till mötes.
Vad ska man säg?!
Jag blir inte ens förvånad längre, tragiskt men sant!
Jag blir bara så jäkla less på allt! Hur länge ska det hålla på? Hur mycket ska jag orka? När ska rättvisan segra? När ska han få vad han förtjänar?

Mitt tålamod börjar verkligen ta slut och jag vet inte vad jag ska göra.Jag vet att jag inte kan ge upp helt och låta mig knäckas för då får han ju som han vill men hur ska jag kunna ta in såna här helt sinnessjuka grejer?!?!

Polisen hävdar bara att det gör allt i sin makt, efter helgens nya spår och tips hoppas de på en snar lösning men när ska den komma? De hoppas oxå på den höjdare som nu är inkopplad, enl vad jag hört så finns det ingen som klarar sig undan honom bara han får lite tid på sig men det är ju tid i mitt liv som bara tickar på.
Visst har det som sagt hänt en hel del positiva grejer på utredningsfronten men faktum är att mitt hopp börja tryta rätt bra.

Trots alla hemska grejer innan så blir jag så skärrad och jag kommer helt ur gängorna varje gång de ringer.
/Cornelia