Glad påsk!

Dagarna rullar på, jag är nästan helt klar i nya lyan och trivs redan bättre i den änden än förra så toppen :)
Jag drog på mig en dunderförkylning i helgen som sen satte sig rejält på mitt öra och min hals, kraxat som en kråka hela veckan. Jobbigt för en pratglad när rösten kärvar :P
Jag gick till min läkare i tisdags då jag var rädd för att jag hade fått en öroninfl igen men det hade klarat sig. Dock en infl på hörselgången och rejält exem så fick några starka kortsondroppar att droppa i. Känns redan lite bättre så mer krut i dem än den där salvan jag brukar få för samma problem.
Sen skulle jag öka upp mina astmamediciner och hostmedicinen då det var en hel del rossel på lungorna, blir lätt det på mig pga astman.
Fick jag sen feber skulle jag återkomma men jag mår lite bättre nu som sagt så ska nog bli bra.
Dock blev jag helt andfådd av att traska en sväng och baka lite bullar så bra är det då inte än.
 
Påsken är här och jag som köpt hem godis ifall det skulle komma några påskakärringar väntar förtvivlat :P
Imorgon ska jag till Carola, avnjuta en middag och massa babbel hela kvällen lång.
På lördag blir det påskmat här hemma med nära och kära och på söndag ska jag hem och få middag hos Christian. Ja, jag som inte äter vanlig middag längre blir bjuden hela tiden haha :P
Får göra lite undantag i helgen, är det påsk så är det ju liksom.
Dock skippar jag påskgodiset, så det mumsandet får va till jul istället.
 
Jag hoppas ni alla får en bra helg! :)
 
 
 

Flytt igen

I helgen har jag flyttat, ja igen fast det hela var ju planerat ända från början. Skulle bara in på andra sidan väggen så inte särskilt långt. Dock var jag ju övertygad om att jag skulle vara bra i mitt knä tills det var dax.
Men än en gång kunde jag förlita mig på de fina människor jag har bakom mig så det gick bra trots allt. Vi fick över alla grejer i fredags och igår städade jag och lämnade nyckeln dit.
Lägenheterna är likadana fast spegelvända men denna är faktiskt bättre, mer symmetrisk på nåt vis med möblerna och så.
Än är inte allt klart men det ser helt okej ut iaf så blir nog bra i slutänden :)
Och i fredagskväll tog vi en liten inflyttningsfest, ingen mening att spilla nån tid haha :P
Vi var ett trevligt gäng på si sådär sju åtta personer, hade det jätteskoj och det slank ner lite go dricka också. Evigheter sen  och efter en vecka med diet tyckte jag att jag var värd det haha ;P
 
Ja, diet går jag ju på nu som sagt.
Måste göra nåt drastiskt för att försöka gå ner i vikt. Jag äter Allevo, två mål om dagen och så ett mål med kött/fisk/kyckling och massor grönsaker till. Alltså ingen potatis, ris eller pasta. Inte heller något bröd eller mjöl.
På helgen unnar jag dock mig nåt mer men det har inte varit så mycket i helgen, ja skulle väl va cidern och det i fredags förstås :P
 
Det där med soppor funkar bra för mig för jag är ändå aldrig hungrig och jag har inte jättemycket sötsug eller, har även dragit ner på min frukt.
Sen får vi se om detta ger resultat.
 
Nu är jag rätt mör, blivit genomförkyld och kraxar som en kråka gör jag. För en som gillar att prata är det inget kul när inte rösten håller!
Har också rätt ont efter allt flyttstök nu så ska slänga mig i sängen med lite hästlinement och min sköna ärtkudde.
 
 
 

Ortopedbesök

Ja, i torsdags var jag på sjukhuset och då för att träffa den ortoped som från början behandlat mig och mitt knä.
Tyvärr blev det ingen kul dom för sannolikt krävs det en operation för att mitt knä ska få bättre vinkel, det är ju den där vinkeln som är det stora bekymret då det gör att det blir himla sårbart, svullet, gör ont och kuggar över.
Den "brännande" smärtan jag har i hela skenbenet efter jag ansträngt det pekar också tydligt på att det lär krävas en op sa han. Han ska skicka mig på fler röntgen men mest för att bekräfta det hela sa han.
Har bävat för en operation :S Hur ska jag veta att det liksom inte bara blir ännu sämre? Mitt edna riktiga ben ju, eller ja, var ju det iaf. Han sa också att han personligen hade velat ha på gipset längre, si sådär en vecka iaf. För då hade det inte kunnat "halka" ut igen plus att jag skulle haft knäskyddet med en gång så alltså har de gjort lite fel...Inte konstigt att jag är livrädd för en op!

Sen är det ett krux till och det är att jag måste gå ner i vikt innan, detta för att få så bra resultat som möjligt efter operationen. Visst är det ju så att övervikt påfrestar knäna så inte så konstigt egentligen.
Det konstiga är däremot att jag väger så pass mycket som jag gör för jag äter redan hyfsat bra. Äter regelbundet, husmanskost, grönsaker, glutenfritt (viljket gör att mycket onyttigt genast faller bort) sällan skräpmat och aldrig godis. Och jag äter "onormalt" små portioner enligt många så inte kan jag dra ner på mängden då.
Sen kan man ju såklart alltid äta bättre så nu lär jag gå in stenhårt för detta. Får nog också göra nåt mera drastiskt, som att äta soppor eller nåt. Jag är ju aldrig hungrig ändå så hade nog klarat av det.
Sen måste jag träna ännu mera, oavsett hur ont jag får.

Har jag sen tur kan det ju bli bättre utan op men min sjukgymnast sa även hon igår att det nog lär krävas ett ingrepp. Annars skulle det vara bättre idag än vad det är.
Hon skulle skicka en remiss till sjukhusets bassäng, jag tål ju inte klor men annars är ju all slags träning i vatten bra och jag vet sen tidigare att mina leder älskar det där varma vattnet för gick där regelbundet när jag satt i rullstol. Och där är det då klorfritt.
Sen skulle jag inte simma enl min sjukgymnast då det säkert hoppar ur led just i bentagen, men kan ju göra annan träning.

Ja, detta blir svårt och sen måste jag erkänna att jag inte blir särskilt motiverad att göra allt detta för att sen göra en op men dock är jag verkligen motiverad till att få knät bättre så nu jäklar!
Jag är envis som få så detta ska bara gå och då allra helst utan en op.

Sen frågade ortopeden om jag hade koll på min ämnesomsättning då han kände hur kall jag var. Även min sjukgymnast frågade detta så får ringa min dr på måndag och se vad det var för prover han tog på det.
Tror ju också att mina mediciner påverkar en hel del, all kortison för min astma och de andra tabletterna. När jag blev dålig då för alla år sen var jag nästan för smal...Hmm, skumma svängar egentligen.
 

Är man inte redan dålig så blir man...

Hela tiden ska det finns så många "om" och "men"...Jag har nu haft tillfällig ersättning i tre mån, pga strulet med den tillfälliga har jag fått flera tusen kronor mindre än vad jag ska ha.
Jag har genomgått en himla påfrestande utredning på 3 v, tog rejält på krafterna den, både fysiskt och psykiskt men mest fysiskt i mitt fall. Mitt knä fick nog lite av "dödstöten" där nån gång så tänk vilken tur att jag iaf sa stopp innan jul då utredningen skulle satts igång. Typ i samma veva som jag förstörde knät. Men med facit i hand finns det ingen som helst möjlighet att det hade gått att genomföra då så alltid nåt antar jag.
Alla funderingar jag ska ha i mitt huvud för vill ju bara ha ett beslut på att jag får fortsatt ersättning.
Men i denna väntan måste man såklart fungera och jag har gjort mitt bästa men det här hänger liksom alltid över mig. För ska jag ha pengar till min hyra i April? Rätt så avgörande och därför kan jag inte släppa det helt.

Nu ska jag då gå och vänta och vänta...Jag väntar på ett beslut så jag äntligen kan få reda på hur det blir, svart på vitt. Jag vet att de på "rehab centret" sa att det tar ca en till två veckor innan de lämnar sin bedömning till FK, jag vet att de fortfarande inte fått den och jag vet att halva månaden snart har gått...Jag väntar fortfarande på pengar jag ej fått från dem och jag har ett knä som inte gör annat än tickar just pengar, inte räcker det med att det liksom är förstört på nåt vis som jag inte vet hur de ska fixa.
 
Usch och fy alltså :S
Jag får såklart bara hoppas på det bästa och tro att allt löser sig.
Men jag kan då också säga att har man inte magsår så får man!
 
 

Full rulle

Igår kom Melwin, riktigt härligt att få honom här då det inte längre är alls ofta han är här. Nattiset är ju igång så nu har de det lättare med allt där.
Men nu var det dax och jag älskar ju verkligen att ha ungar runt mig, balsam för själen som jag brukar säg :)
Han och jag är rätt tajta och han ska göra som jag gör, hjälpa mig (han är så omsorgsfull) prata en massa och gärna hela tiden, såklart :P
Energi till tusen vilket ju hör till!
Han har sovit här inatt så tidigt imorse vaknade jag när han vaknade men då klockan bara var sex ville jag gärna sova lite mera så jag låg kvar och blundade. Han började prata tyst för sig själv och hade djupa små gulliga funderingar så inte kunde jag hålla msaken så värst länge :)
Vaknade till ordentligt gjorde vi med hjälp av tvmys och kaffe för mig då då.
Och efter alla diverse morgonbestyr fick vi främmat, Melissa och hennes lille Zeb kom redan i förmiddags för fika. Melwin gillade helt klart att få hit en liten kompis, de har aldrig träffats förut men han är himla söt emot de mindre barnen så sen blev det full rulle här hela förmiddagen.
En massa babblande och skratt, precis vad jag behövde!
 
Ska dock erkänna att när samtliga lämnat huset här var jag totalt slut och ont hade jag så tog en tablett och gick för att sova. Men det där sovandet är inte riktigt på min sida just nu. Värken ställer till det mycket och jag sover jätte oroligt och bara fyra fem timmar. Jag är så fruktansvärt trött och vill helst bara sova och sova...Gör verkligen allt jag kan för att få upp  mina prover men inte har det gett någon effekt ännu.
Sov dock igen si sådär en halvtimme innan idag och sen får jag hoppas på mer sömn inatt. När jag tar tabletterna brukar jag sova bättre så får hoppas på det. Ska ju dock egentligen inte ta några pga mina levervärden, ja tabl är ju inget bra i vilket fall men vad gör man? Blir så lätt en ond cirkel av alltihopa.
 
Nu blir det en lugn hemmakväll, ska ladda med kraft för att iväg på ett kalas imorgonkväll. Min "lilla" kusin är tio år fyllda så han ska firas :)


Mitt sneda, trista ben

Igår var jag hos min sjukgymnast, är där en gång i veckan och visst har det gått framåt med träningen och allt men fortfarande är det inte så bra. Det skulle varit bättre nu än vad det faktiskt är, min sjukgymnast sa redan för par veckor sen att jag skulle ta kontakt med ortopeden och nu har jag då fått göra det.
Ringde i Måndags och ska dit om en vecka.
Den där sneda vinkeln jag ännu har verkar de flesta reagera på, ska inte va så efter så pass lång tid. 
Det slår liksom nästintill ihop med mitt andra ben, detta gör det himla sårbart sa sjukgymnasten igår och det märks då. För det svullnar himla lätt, och då är det verkligen en stor svuullnad, blir som en extra knäskål och ner i hela benet så jag inte får på min sko.
Idag är det en sån dag, får inte ens på mitt knäskydd vilket ställer till det.
Det ger ju en bättre stabilitet för knät när jag går och bultandet minskar med det på. Jag ska ha det på så mycket som möjligt och absolut när jag ska gå, både vanligt promenerande och så i trappor.
Mitt knep med att typ dränka in benet med hudlotion innan jag sen ska dra på skyddet funkar inte ens idag.
Får testa med jämna mellanrum idag och sen får jag se om jag blir nåt klokare nästa vecka.

Trodde det skulle vara helt bra nu ju? Länge sen jag fördärvade det ju.
Trodde absolut jag skulle kunna gå helt utan kryckor? Måste ha de utomhus fortfarande.
Trodde inte att jag så länge skulle ha ont i det? Värken är så hemsk ibland så att jag bara måste ta smärtstillande just för knät.
Trodde det sneda skulle rättat till sig för länge sen? Där är nog det största problemet, enl min sjukgymnast, för vinkeln är enorm ännu som sagt.

Kanske det är vinkeln som då fortfarande sätter stopp för så mycket ännu?
Eller de där benfragmenten jag fick i samband med fallet?

Ja, många frågor finns och inte lika många svar tyvärr.
Jag får stå ut och hoppas på det bästa helt enkelt.
Min vänstra sida är ju mitt allt då det är min enda friska sida så det där fallet blev verkligen besvärligt, för mitt högerben reagerar mycket på att jag nu inte har nåt riktigt ben att stå på.




De fina mina

Jag brukar få frågan "hur orkar du med allt som du drabbas av"?
Svaret är enkelt, tack vare alla de mina fina. Det är verkligen så för vilka plockar upp mig varje gång jag ramlar och snubblar längs livets väg? Jo, de mina!
Jag har den enorma turen att ha fina människor bakom mig, jag har världens bästa föräldrar, och jag har tre fina syskon, fina släktingar och fina vänner <3
Att ha bra människor bakom sig är A och O, så där har jag en enorm tur, i den otur jag brukar drabbas av.

Det är också härligt hur man på olika sätt kan få in nya fina människor i sitt liv.
 
Tack vare att jag kom in på en blogg, av en slump fick jag inte bara en vän för livet utan två då jag genom den bloggen också fick kontakt med en annan tjej. Ja, det är såklart er Linda och Terese jag syftar på. Tre olika människor på olika ställen i landet som inte känner varann sen tidigare har nu fått en toppenfin kontakt. Och vi råkar tyvärr bo långt ifrån varandra men detta är då två tjejer jag ändå står nära. <3<3
 
Ja, det är ett exempel på hur man kan få nya kontakter och vänner för livet, genom kursen jag gick förra året har jag också fått många fina vänner.
Jag är en social och öppen person och då knyter man ju nya kontaker längs livets gång, gillar det skarpt och vänner får man då inte för mycket av.
 
Med detta inlägg vill jag just bara poängtera hur viktiga ni är för mig och hur tacksam jag är för att få ha alla er vid min sida, ingen nämd och ingen glömd <3
 
 

Äntligen är jag i mål

Idag var jag för sista gången på det sk Rehab centret, äntligen för det där blev då en pärs för mig ska jag då säga.
Idag var jag hos deras läkare, han skulle ha hela min berättelse och så undersökte han mig.
Fick väl egentligen inte reda på nåt jag inte redan visste, det gamla vanliga typ haha.
Han ville dock att jag skulle höra av mig till min ortoped igen ang knät för den där vinkeln är oroväckande, det är ju så snett så att det slår i det andra benet på mig :S
Nu ska de fyra jag träffat där göra en gemensam bedömning som de sen skickar till FK och därefter fattar de ett beslut på hurvida jag är berättigad till fortsatt ersättning, så bara att hoppas på det bästa nu.
 
Nu är jag totalt slut och helt mör i kroppen. Allt det där kännandet och klämmandet var inget skönt, mina ben värker som bara den.
Tack till alla er som ställt upp och kört mig under den här tiden, hade aldrig orkat med det annars.
 
Nu blir det soffläge nästa, märks att jag inte hunnit sova något idag för jösses vad trött jag är nu.
Läkaren tyckte jag var himla blek och alldeles grågul under ögonen. Så mycket järn jag nu får i mig vore det konstigt om inte mina prover höjs. Det gula beror väl på mina dåliga levervärden skulle jag tro.
 
Avslutade en tuff em med tvättäkta bebisgos med lilla Olivia. Helen och Manne var snälla som hämtade mig så sen åt vi middag här hemma, deras lilla tös växer så det knakar! :)

Ha en fortsatt bra helg på er!
 

RSS 2.0