Jag repar mig
Ja, jag börjar pignna till. Blev feberfri i veckan och både örat och bihålorna känns bättre, dock har jag hemskt ont emellanåt så drygt elände helt klart.
Jag får ont i magen av Antibiotikan och tar fyra tabl om dagen så inget kul alls, och fyra dagar kvar av kuren.
Jag konstaterade precis att detta är sjätte öroninflammationen på ett år, inte klokt. Det är den där borrelian som fördärvat mitt öra fulllständigt.
Får avakta några veckor efter den här sista kuren och har det då inte blivit bättre än vad det var nu innan får jag ha läkaren till att kolla upp det riktigt, han sa ifrån om det nu när jag vär där men sen så länge det är inflammerat kan de ju just inte göra så mycket.
Min hörsel blir kanske helt enkelt inte vad den en gång varit men det kan jag leva med, är värre med den ständigt spruckna trumhinnan. För det gör alltid lite ont i det örat, blir lätt inflammerat osv.
Innan jag fick borrelian har jag knappt haft nån öroninfl över huvud taget, högst en i hela mitt liv så stor skillnad helt klart.
Får se och hoppas på det bästa!
Så mina dagar har varit hemskt lugna nu, har inte varit i skolan på hela veckan, som tur var så var det hemstudier i både torsdags och fredags, så då missade jag inte så mycket.
Så nu skanar jag alla fina där inne mycket, hoppas och har som mål att orka med den här veckan så jag hoppas det går vägen.
Är för rastlös av att gå hemma nu och då kursen snart är slut vill jag ju verkligen inte missa något.
Så idag ska jag bara ta det lugnt. Orkar ju inte ens vara upp en hel dag men blir väl trött av både infektionerna och av tabletterna skulle jag tro.
Är det inte det ena, så är det då det andra
I torsdags förra veckan fick jag gå hem tidigare ifrån kursen, var hemskt risig och så hade jag migrän.
Efter ett migränspray och sömn kändes det sen något bättre, iaf migränen.
Därför var min förhoppning om att jag skulle kunna ta nya tag på fredagen men icke, förkyld, febrig och allmänt risig så fick va hemma då oxå.
Dett har sen hållt i sig, så i måndgas var jag på vårdcentralen där min dr konstaterade en öroninflammation plus en bihåleinfl, inte konstigt att jag var så risig och hade ont i både örat och av bihålorna.
Så en kur med antibiotika blev det och sen sa han att om mitt öra fortfarande inte är okej efter en månad eller så får jag höra av mig. Det är ju mitt dåliga öra, sen jag fick borrelian i det har det liksom aldrig hämtat sig, blir ju inflammerat för ingenting, hör jättedåligt och min trumhinna läker aldrig.
Varenda gång jag nyser gör det fruktansvärt ont och så går det liksom in i huvudet. Kan ju inte tryckutjämna över huvud taget.
Yr är jag men allt detta plus hög feber bidrar ju till det. Plus att det går virus på skolan där just yrsel är ett problem. Alla är nästan sjuka där inne.
Mitt blodvärde är iaf helt okej så skönt att nåt funkar som det ska i min kropp.
Antibiotikan är dryg då den redan ställt till det för min mage, får så ont och det hörs ut som det åskar i den. Och så ska jag ta den i så många dagar till :S
Men med hjälp av den kuren borde jag ju iaf bli bättre och feberfri snart så bara till att försöka gilla läget. Men det är drygt nu för tycker det har varit rätt mycket på sistone.
Och så stör det mig att jag missar så mycket på kursen, vill ju bara dit!
Ja, det blev bara gnäll här idag men iaf.
Nu ska jag ramla i säng och så hoppas jag på att orken kommer så jag snart kan ta nya friska tag.
Lite bloggtorka
Jag uppdaterar inte superofta här för tillfället. Allt rullar liksom på i en rasande takt så jobbar mest med att hinna med :)
Efter vi ökade upp tiderna i skolan går ju dagen ännu fortare och orken är såklart mindre för blir rätt långa dagar med buss och allt.
Vilan jag hade i flera dagar förra veckan gjorde gott, var nog i stort behov av det.
Jag har sen varit i skolan som vanligt men idag var det hemstudier som gällde då ledarna hade möten och grej.
Så dagen har jag spenderat med Christian och i Kristianstad, shoppat och bara strosat runt. Hittade en hel del och fina presenter till nästa helg då jag ska på namngivningsfest. Vi avslutade sen vår dag med att äta på en jättehärlig (relativt ny) restaurang. Vilken god mat dem har där så matkoma var det som gällde sen :P
Nu är jag helt slut och ont i foten har jag, den svullnar nåt hemskt på kvällarna, nu sen jag släppte kryckorna så blir väl av ansträngningen.
Jag har fortfarande hemska problem med huvudvärk men migränen har iaf hållt sig i schack, dock ska jag iväg på fredag för att kolla mitt blodvärde. Tidigare än vad som var tanken, just för att jag är väldigt trött och för att huvudvärk är ett problem ofta nu. Då det spökat så hemskt hela året är det lika så bra.
Ja, det hela rullar på som sagt och måste också bara tala om hur innerligt glad jag är för mina kurskamrater, gud vilket tajt gäng vi blivit och vilka underbara människor jag fått in i mitt liv. Så tacksam!
Igår när vi hade slutat följde jag med en av de där härliga hem, skulle köpa jultidingar av hennes tös och stannade nästan hela kvällen. Jättetrevligt!
Kryckfri
Efter fyra veckor på kryckor har äntligen min fot läkt så pass så jag nu kan gå utan. Äntligen!
Jag haltar rätt mycket och ont gör det men i alla fall. Sakta men säkert!
Mina handleder har tagit mycket stryk, särskilt den jag opererat, den bråkar mycket nu. Så pass så jag inte längre kan använda den riktigt. Men detta lär ju säkert gå över nu, de har blivit överansträngda, såklart.
Idag fick jag bli hemma, trist. Jag vaknade tidigt imorse av en grym migrän, haft mycket av den varan på sistone.
Och min vanliga värk är just nu oxå mer besvärlig, de håller på att mixtra med mina mediciner så säkert därför.
Så jag var uppe imorse och tog mina mediciner och så då ett nässpray för migränen och sen landade jag i sängen igen. Sov i nästan två timmar så det var ett smart drag att stanna hemma idag.
Jag har faktiskt sovit ännu mera sen, efter lunchen. Är så himla trött tycker jag.
Jag har faktiskt sovit ännu mera sen, efter lunchen. Är så himla trött tycker jag.
Nu börjar jag dock bli rastlös av att bara varit slö hela dagen.
Give Hope
Jag är med på deras sida på FB, en sida där det sponsras till Barncancerfonden.
Detta är något det ständigt behövs mer pengar till, ju mer forskning de kan bedriva, ju fler barn kan ju klara sig.
Detta är något det ständigt behövs mer pengar till, ju mer forskning de kan bedriva, ju fler barn kan ju klara sig.
Cancer är en fruktansvärd sjukdom och alla har nog tyvärr drabbats utav detta på något sätt. Jag har förlorat flera stycken fina människor till denna sjukdom, unga såväl som gamla.
Så att bidra med lite pengar till just dem är inget svårt val för mig.
Genom "Give Hope" kan man då bidra med pengar på olika vis, köpa fina saker, antingen till sig själv eller som gåvor till andra.
I somras skickade jag t.ex iväg en glass (min systerson som bor långt ifrån mig fick den) där endel av pengarna gick till Barncancerfonden.
I somras skickade jag t.ex iväg en glass (min systerson som bor långt ifrån mig fick den) där endel av pengarna gick till Barncancerfonden.
Alla summor betyder ju nåt så inte behöver det va några stora pengar det rör sig om.
Jag har som sagt den här sidan på min FB och såg att de ville ha hjälp med att sprida dem, som t.ex genom en blogg.
Fick denna text mejlad till mig då jag som sagt ville skriva lite om dem här.
Gör det du oxå vet jag! :)
Fick denna text mejlad till mig då jag som sagt ville skriva lite om dem här.
Gör det du oxå vet jag! :)
"Stöd kampen mot barncancer med ett knapptryck
Nästan varje dag drabbas ett barn i Sverige av cancer. Ett av fyra barn dör. Barncancerfonden kämpar för att alla ska överleva och finansierar 90 procent av barncancerforskningen i Sverige.
Jag är med och stöttar deras kamp. Gör det du också. Gilla Barncancerfondens insamlingskampanj Give Hope på Facebook: http://www.facebook.com/pages/Give-Hope/159531874129512
Ju fler som känner till Give Hope, ju fler som engagerar sig och ju fler som sprider information – desto större skillnad kan vi göra i kampen mot denna fruktansvärda sjukdom!"
Jag tänker ofta på alla de fina som förlorar kampen mot cancern och jag tänker ofta på dem jag förlorat för att cancern tagit överhanden.
Saknaden finns för alltid <3
Tolv år!?
Idag är det på dagen 12 år sen jag genomgick den där ödesdigra operationen, en simpel gallstensop som jag skulle va återhämtad ifrån 2 veckor senare.
Jag var 16 år och hade gått två veckor på gymnasiet, detta gymnasie jag längtat så efter.
Så med en akutop blev jag orolig över hur det skulle gå med skolan, fick då löftet från läkaren att jag skulle kunna va där igen efter enbart en vecka eller två.
Jag oroade mig som sagt mycket för just skolan men vilka orosmoln som sen dök upp då, det där med skolan blev plötsligt litet då.
Som ni vet gick den där operationen inget bra, jo de fick ut all sten (som var en massa) men vilka konsekvenser det blev.
Den närmsta tiden (menar då ett par år) var det in o ut på sjukhuset som gällde, magvärken har jag aldrig sluppit och dessutom spred sig smärtan. De blev kryckor samma år där pga att min fot började bråka, smärta även där och till slut i hela benet. Nästan precis ett halvår senare var det likadant i handen/armen plus att handen var totalt låst, (förlamningssymtom)så inte kunde jag gå med kryckorna, det blev rullstol.
Vilken omställning jag fick göra där, det var hemskt!
Men jag gav mig tusan på att jag en dag skulle upp ur rullstoeln och under tiden leva så bra jag kunde.
Vilken omställning jag fick göra där, det var hemskt!
Men jag gav mig tusan på att jag en dag skulle upp ur rullstoeln och under tiden leva så bra jag kunde.
Jag vande mig och tack vare all enorma hjälp av de mina fick jag en helt ok tillvaro, jag kämpade t.o.m på med skolan, som även där gav mig enormt mycket hjälp.
Efter den smällen har det sen blivit en värk i totalt hela högersida, rygg och nacke, huvud.
Jag kom upp ur stolen, jag anpassade mig bra med att leva med ständig värk. Jag har gjort så gott jag kunnat och vägrat ge upp.
Men ändå har det varit och är skitjobbigt och jag drömmer fortfarande om att få vakna en dag utan att ha ont nånstans, hur det känns minns jag inte.
Detta är ett datum som etsat sig fast i mitt minne och ibland känner jag ånger över hur mycket jag missat, jag har ju inte kommit nånstans i livet om man tänker på hur mina planer var från början men faktum är ju att jag ändå kommit skitlångt på de här åren.
Jag är så tacksam för att det ändå gått så bra för mig och utan alla som jämt plockar upp mig när jag faller hade jag aldrig kommit såhär långt.
Ni är bäst! <3
