Fina lilla Anita
Idag är det på dagen en månad sen vår värld förlorade en underbar människa.
En hel månad sen jag pratade med Anita för allra sista gången. Känns som igår!
Allt gick så himla fort så det är svårt att ta in fortfarande och helt overkligt liksom.
Jag har känt henne i över tio år, på de åren kom vi väldigt nära varandra, hon blev som en bonusmamma till mig. Har i tio år pratat med henne nästan dagligen och varit hos henne flera ggr i veckan.
I fredags var jag på begravningen och såklart var det jättejobbigt, men trots det totalt önödiga och obehagliga där så var det en fin cermoni.
Ja, denna fina lilla tant som bara blev 67 år gammal kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta och banden vi knöt när vi blev grannar komma också för alltid finnas kvar. Anita har det bra nu och framförallt slipper hon alla bekymmer för av den varan har hon haft mycket.
Trots alla problem hon hela sitt liv haft, både psykiska och fysiska så tog hon mig under sina vingar, hon brydde sig så himla mycket om alla de hon höll av.
Hon hade sagt till ett av sina barn att det bästa med deras flytt till Lister var att hon fick en bonusdotter i mig...Ja, de där banden oss emellan var som sagt väldigt speciella.
Vem ska jag nu sitta och måla med?
Vem ska jag ringa när det egentligen är Anitas röst jag vill höra?
Vem ska jag sitta och bara småprata och dricka kaffe med de dagar jag egentligen vill till Anita?
Vem ska jag sitta och bara småprata och dricka kaffe med de dagar jag egentligen vill till Anita?
Gud vad jag saknar dej min fina lilla tant Anita <3<3
Kommentarer
Trackback
