Snart i mål

Veckan som gick blev inte som planerad.
 
I måndags var jag och träffade min nya dr, han verkar bra och han var lätt att prata med. Min vc i Sbg hade inte skickat alla papper som jag bad om, såklart, så jag fick dra ett sammandrag av mina senaste 13 år. Inte jätte enkelt men han lyssnade och tog in allt.
Jag var där främst för att ta nya blodprover och då blodvärde och järnet.
Men han ville ha mera efter att ha träffat mig, ett nytt borreliaprov, leverprover, ämnesomsättningen (hans första fråga var om jag frös så han reagerade på hur kall jag var och ville därför ha det, min bristande aptit bidrog också till ett sånt prov sa han)
Han var rätt övertygad om att strulet med mitt blodvärde och järn beror på gluten.
Skulle ringa honom på måndag och få svaren så får vi se vad allt visar.
 
Efter det var det precis så jag hann med i svängarna för att ta mig till Kristianstad där mötet med psykologen väntade.
Han var bra att prata med och det hela gick betydligt snabbare än vad jag trodde det skulle göra. Han konstaterade rätt snabbt att felet i mig inte sitter i huvudet. Det är ju det fysiska som är värst på mig. Att jag var en öppen, social, förnuftig person, som gör mitt bästa i de situationer jag hamnar i. Så efter massa prat och sjutusen frågor senare var jag klar där :)
 
Tisdagen var det tänkt att jag skulle till min häxa men avbokade det. Ringde dit för att jag inte trodde till mig att orka det också, hon ville ändå inte ha dit mig när jag talade om att min nya dr tagit nytt borreliaprov, skulle jag fortfarande ha spår av den infektionen i mig kan inte hon behandla utan då måste jag ju ha antibiotika.
 
Likaså fick jag avboka onsdagens tid, då skulle jag till min sjukgymnast men efter att ha pratat med henne ändrade vi den tiden. Hon är inte så glad i att de nu ska greja en massa med mig och mitt knä. Hon tyckte heller inte om att  det blivit så dåligt igen, säkert en rejäl överansträngning men så sa hon att det kanske vore dax för en ny ortopedundersökning utav det.
Jag kan ju ha fördärvat det mer då när jag ramlade för två v sen sa hon. Trappor skulle jag försöka undvika, inte gå så mycket och inte ta så många av de övningar jag annars ska göra dagligen.
 
I torsdags sen då, ja då var det dax för rehabcentret igen och deras sjukgymnast där. Du milde tid säger jag då bara!
Hon såg rätt fort på mig att jag inte kunde göra allt de ville, mitt knä är ju så fruktansvärt snett.
Men det var hur mycket som helst man skulle göra och fastän jag fick endel dispans för mitt knä var det mycket annat. Händerna och armarna fick mycket stryk och mina ben också såklart för det var endel där trots allt.
Bara att ta sig upp dit innebär ett halvt gympapass ju. Och då ett pass på si sådär 45 minuter, behöver jag tala om hur slut jag sen var?
Hennes bedömning var att jag trots mina hinder verkligen försökte, att jag var härligt envis och att jag blivit stark i min vä sida med åren. Jag ser ju mig själv som lika mycket vä hänt som höger idag. Högersidan är det rätt stor skillnad på då den överlag är betydligt svagare än vänstran.
 
Ja, efter att då tänkt om och lagt ner all min kraft på rehabcentret har jag kommit genom veckan.
Jag fick ordna skjuts fram o tillbaka dit och jag har haft långa samtal med fk kring allt det där, min handläggare tog åt sig av mina synpunkter och förstod mig himla väl. Det får inte va sådär, inte meningen att de ska fördärva en ännu mera ju. Så jag hoppas det blir en förändring på det hela, så det iaf kan hjälpa andra människor sen.

Jag har bara ett besök kvar och det är till deras dr, ska dit på fredag så sen är jag i mål med det hela där.
Sjukgymnasten jag träffade där sa att deras dr då kunde titta på mitt knä också för vinkeln är som sagt lite oroväckande.
 
Jag har så himla ont i det nu igen och svullet är det.
Ska till min sjukgymnast på måndag och då får hon titta på det, hon vet ju hur mycket det då har ändrats eftersom jag  träffat henne mycket.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0