Tolv år!?

Idag är det på dagen 12 år sen jag genomgick den där ödesdigra operationen, en simpel gallstensop som jag skulle va återhämtad ifrån 2 veckor senare.
Jag var 16 år och hade gått två veckor på gymnasiet, detta gymnasie jag längtat så efter.
Så med en akutop blev jag orolig över hur det skulle gå med skolan, fick då löftet från läkaren att jag skulle kunna va där igen efter enbart en vecka eller två.
Jag oroade mig som sagt mycket för just skolan men vilka orosmoln som sen dök upp då, det där med skolan blev plötsligt litet då.
Som ni vet gick den där operationen inget bra, jo de fick ut all sten (som var en massa) men vilka konsekvenser det blev.
Den närmsta tiden (menar då ett par år) var det in o ut på sjukhuset som gällde, magvärken har jag aldrig sluppit och dessutom spred sig smärtan. De blev kryckor samma år där pga att min fot började bråka, smärta även där och till slut i hela benet. Nästan precis ett halvår senare var det likadant i handen/armen plus att handen var totalt låst, (förlamningssymtom)så inte kunde jag gå med kryckorna, det blev rullstol.
Vilken omställning jag fick göra där, det var hemskt!
Men jag gav mig tusan på att jag en dag skulle upp ur rullstoeln och under tiden leva så bra jag kunde.
Jag vande mig och tack vare all enorma hjälp av de mina fick jag en helt ok tillvaro, jag kämpade t.o.m på med skolan, som även där gav mig enormt mycket hjälp.
Efter den smällen har det sen blivit en värk i totalt hela högersida, rygg  och nacke, huvud.
 
Jag kom upp ur stolen, jag anpassade mig bra med att leva med ständig värk. Jag har gjort så gott jag kunnat och vägrat ge upp.
Men ändå har det varit och är skitjobbigt och jag drömmer fortfarande om att få vakna en dag utan att ha ont nånstans, hur det känns minns jag inte.
 
Detta är ett datum som etsat sig fast i mitt minne och ibland känner jag ånger över hur mycket jag missat, jag har ju inte kommit nånstans i livet om man tänker på hur mina planer var från början men faktum är ju att jag ändå kommit skitlångt på de här åren.
Jag är så tacksam för att det ändå gått så bra för mig och utan alla som jämt plockar upp mig när jag faller hade jag aldrig kommit såhär långt.
Ni är bäst! <3
 
 

Kommentarer
Postat av: Linda

Gummelumman min <3 <3 Du är så stark! Du blev liksom utvald till detta för "nån" visste att du skulle fixa det..inte alla som skulle palla tror jag!
Förstår att du måste känna dig bitter på nå vis..den där jäkla läkaren!! Jag har ju gjort en gallop själv o vet ju hur pass snabbt man SKA komma tillbaka igen..
Hur är det nu? Har du fått några pengar för detta? Sveda o värk? Inte för att pengar gör det hela bättre men ja, du fattar.
Du är så snäll som tror på mig med skolan. Blir så rörd av dina fina kommentarer, är glad över att jag har dig MAlin <3

2012-09-05 @ 21:51:47
URL: http://vimsmaja.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0