anglavingarochappelskruttar

Jag har haft en tuff dag och då syftar jag på mitt fysiska mående och sjukhuset och den där biten och är nu totalt slut men så grubblar jag ju endel så måste få ur mig lite här då då.

En av mina kompisar ringde mig här typ nyss och hon hade en massa att prata om, alltid lika trevligt att prata med henne men så var det ju inte bara bra och roliga saker hon kom med.
Ända sen typ början av mitt helvete med HONOM har det cirkulerat endel rykten om detta, jag bor i en liten håla där grannen vet mer om mig än vad jag vet själv, ja det är nästan ingen överdrift alltså, tragiskt jag vet!
Och sen är det precis som att den som nu pratar lär på lägga lite för att göra det mer intresant, spännande eller nåt.
Visst kan jag förstå till en viss del för som sagt är det inget stort ställe jag bor på så att folk hör lite och sådär går inte att undvika ju, poliser som har koll på ens hus, eskorterar en, att jag inte kan vara hemma osv...Sant jag vet men allt det andra sen då...

Poliser hit o dit, rättegång, ex som trackar en, jag strular med två bröder, gör en abort hit o dit, jag som sen "råkar" döda lite människor när jag plöjer fram, att jag utsätter mina käraste för ett helvete så att de lär bryta helt med mig...Och att jag på köpet bara vågar mig hem och gå här ute rakryggad och med ett barn med mig...Ja detta var lite av det senaste folk pratar om. Hur fan kan dem?!

Visst ligger det lite sanning i det hela, dock har jag aldrig varit ihop med nån av de här galningarna och har absolut inte dödat nån (att jag sen har sån ångest över hur jag drog in vissa i detta men som sen inte orkade av olika orsaker är en annan sak för jag gjorde ju egentligen inte det utan de valde själva och det var HAN som knäckte dem, inte jag!) att jag sen utsätter de mina kan jag oxå förstå på sätt o vis för det gör jag ju men de väljer att ta det för min skull och fastän det är tufft även för dem fixar dem det pga kärlek till mig, jag har ju inte på nåt sätt behövt bryta med nån av mina pga detta och de jag hade från början av detta helvete har jag ju kvar, (att det sen är endel andra som gått är en annan sak det oxå då, det är ju "nykomlingar" i mitt liv) och att jag har lov att ha hand om ett barn, det där tar priset för alla som känner mig vet att jag är en person som jämt varit så himla barnkär. Detta skulle väl syfta på hur en mordmisstänkt/åtald kan få ha det...!?

Visst ska det bli rättegång och allt men det är ju pga HONOM och att HAN inte kan sina gränser och lagar, jag är ju oskyldig och jag är då laglig. Det är verkligen inte så att jag är mordmisstänkt utan det jag har på mig är en relativt enkel misshandel som jag från början erkänt och stått för. Självförsvar heter det!
Att jag sen fått flytta från ställe till ställe beror inte på att de här brutit med mig utan det har varit pga att min säkerhet inte funkat då HAN fått nys om mig. De jag länge bodde hos står orubbat vid min sida, nu som då och alla de mina som sagt.

Och jag vet att alla de som verkligen bryr sig vet hur det ligger till, de vet sanningen och står bakom mig men jag blir trots det så arg för vad är meningen? Är inte mitt liv tillräckligt svårt utan jag ska oxå behöva försvara mig emot en massa rena lögner och skitsnack. Och om nån nu är nyfiken så är det väl bättre att ta reda på fakta?

Jag har endel misstankar om hur detta kommer men som vanligt vet jag inget säkert och kan heller inte då utpeka nån eller ställa nån mot väggen utan kan egentligen mest bara tycka lite synd om denna för inte kan den ha nåt eget liv då den hela tiden ska hänga uppp sig på mitt. Tro mig, jag hade gjort mycket för att slippa hela denna röran för hur kul kan det lixom va?
Leva under ständiga dödshot, behöva vara livrädd för HONOM, inte kunna va trygg i sitt egna hem, inte kunna gå när jag vill och vart jag vill när som helst, knappt våga tala om vem jag är osv...Det har varit ett rent helvete och är ännu!

Jag ska som sagt inte bry mig men blir bara så less på det för den som pratar såhär förstår ju verkligen inte och på nåt vis bottnar det nog i hur denna nån mår, kan nog inte må så bra utan ska då också trycka ner mig med men vet ni?

Jag är av rätt segt virke, jag faller ofta men har många som jämt plockar upp mig, jag står för vad jag tycker, tänker och säger och det i sin tur gör att jag mår bra i mig själv, jag flyr inte verkligheten för att jag lever på "flykt" utan jag ser till mitt eget bästa, mitt liv som faktiskt ett antal ggr stått lite på spel här...Den känslan är HEMSK!

Att jag ska få höra en massa skit på omvägar gör bara det hela så himla ynkligt! Och hur rörigt mitt liv än är kan jag iaf med rent samvete titta samtliga berörda rätt i ögonen, kan du det?!
Jag vet att så inte är fallet då du inte vågade det i mina sist vi sågs och det var bra länge sen så hur skulle det då se ut nu?!
/Cornelia