anglavingarochappelskruttar

Jag spenderade ett antal timmar med min advokat igår, jisses vilken pärs det var!
Att jag knappt sovit nåt heller gjorde såklart mig bara ännu mörare och det hela jobbigare men det gick ändå bra.
Var mycket info att ta in, allt det praktiska inför måndag och så en massa prat om hela soppan.
Jag om nån vet ju hur mycket HAN gjort, att det varit länge osv men nu när hon framförde sina sammanfattningar tänkte jag ändå att shit, hur har jag ens klarat det?
Det är ju alltså över 80 brev där det är döshot, det är hundratals foton av mig, det är så mycket saker som han gjort helt sinnessjuka saker med och sen gett mig...Ja det är verkligen enormt mycket och helt sanslösa grejer.
Eftersom ALLT ska fram nu blir det så svårt för mig för allt kommer efter mig nu, inte för att jag glömt nåt HAN gjort men nu tvingas jag gå genom allt en gång till och jag var verkligen totalt utpumpad efteråt sen igår.
Jag började tom störböla (jo jag är blödig och har alltså lätt för att gråta men brukar inte göra det sådär för främmande" människor) men kom fram till att det är bättre om jag liksom bara släpper fram allt nu sålänge HAN inte ser det. Det ser jag oxå som ett tecken på att jag har fullt förtroende för advokaten :)
Och först då fick jag frågan om jag ville ha kaffe oxå ju ;P Jag har regaerat lite på att man inte blir erbjuden det när man sitter där och pratar och pratar, och om jobbiga saker, och så dyrt det är att gå hos en advokat men igår kom det alltså, hihi!

Ja på måndag smäller det alltså och jag får som tur är ha de mina med mig, hade verkligen inte fixat det annars. Det blir dock inte helt "öppet" då journalister och allmänt folk ska hållas utanför.
Hon frågade mig om jag verkligen vet vad jag ger mig in på när jag hävdar att HAN ska va framme synlig för mig...Jag HOPPAS jag vet det men vill som jag sagt innan verkligen inte ge honom den äran med att bekräfta att jag fortfarande är livrädd för honom. Plus att det kanske på sätt o vis är lättare att gå vidare efteråt om jag liksom kör hela racet nu då. Jag vet ju att jag är grymt envis så har jag bara satt mig för att jo, jag ska klara ha fanskapet där i samma rum som mig så gör jag nog det, bara jag har alla de mina där så.

Mina vittnen är nu spikade fullt ut och jag är min kompis evigt tacksam då han ställt in en semester resa för just detta, tack igen G!
Ska även ha "min" snälle polis som vittne, det är bra att jag länge haft en och samma liksom "kontaktperson" där så hon kan intyga om hur allt varit, hur det kostat på mig varje gång de ringt osv. Det finns ju nämligen egentligen inte så mycket att vittna om utan det är främst för den här misshandeln som jag gjort. Allt annat är så svart på vitt med tanke på alla bevis.

Vi pratade om ev straff och hon tror det blir vård för honom, besöksförbud och skadestånd. De två sistnämda lär det bli men sen är frågan vad han får, vård är det bästa enl henne då HAN verkligen behöver det plus att det kan bli längre på så vis.
Hon sa också att hon tycker vi ska försöka trycka åt det bussbolag där det började för jag ringde och klagade så många ggr men inget hände förrens jag gjorde första polisanmälan, hade de tagit mig på allvar där direkt så hade jag kanske inte fått det som jag sen fick det. Mycket HAN gjort mig har han ju gjort i tjänsten.

Hon frågade endel om mig, är jag t.ex en sån som lätt tappar tålamodet, blir arg, som HANS sida utmålar mig till? Hon måste ju få sin uppfattning om mig klar men jag är ju inte sån, däremot blir jag arg så blir jag riktigt ARG vilket jag var den där dagen jag slog honom men det är ändå självförsvar. Det är väldigt få som sett mig riktigt arg så kan väl inte påstå att jag lätt far iväg på det viset. Inte heller är jag egentligen den där nervösa typen, visst är jag super NERVÖS för hela alltet här nu men hade ju varit omänskligt att inte vara det. Hon ville ju veta om jag tror mig klara av att vara saklig, säker och inte brusa upp alltför mycket där i rätten. HANS advokat lär göra allt för att provocera fram såna här reaktioner på mig men trots det tror jag att jag ska klara det för jag har satt mig för att sen ta smällen fullt ut när jag kommer hem. Då får jag låta alla känslor komma fram på riktigt.

Ja detta var ett utdrag från det hela, var verkligen mycket igår som sagt men det närmar ju sig med stormsteg så!
/Cornelia