Bra advokat
Igår pratade jag länge och väl med mina advokat igen, vi har ju en hel del att ta upp. Jag gillar verkligen henne och känner ett stort förtroende för henne, vilket är superviktigt här.
Hon har nu gått genom de kalendrar som jag lämnat in, där jag skrivit upp precis ALLT som HAN gjort och exakta datum, jag visste såklart om att det är mycket som HAN gjort men när man får en riktig sammanfattning av det går det verkligen upp för en alltså. Jag har så mycket punkter emot honom så vem som kommer vinna det hela finns det ingen tvekan om.
Jag lär oxå utmålas som en mycket trovärdig en just för jag hela tiden i detta varit riktigt ärlig, har ju inte HAN direkt! Att jag direkt erkände den där misshandeln är nu till min fördel t.ex, var endel kompisar och så som sa åt mig att inte dra upp det där men då jag nästan var säker på att det då skulle komma en motanmälan från HONOM gjorde jag det för det kändes som det enda rätta och nu med facit i hand var det ju oxå det rätta då då.
Vi pratade om hur utgången i det hela kan bli och risken är rätt överhängande att jag blir dömd för att brukat övervåld i självförsvar och får kanske betala böter då då men gjort är gjort och jag ångrar fortfarande inte det utan jag tar det isåfall.
Sen vet man ju inte vad han döms till, han ska genomgå en rättpsyk undersökning så han får kanske vård, ett besöksförbud, lite skadestånd...Ja det var endel av det hon nämde.
Förra vintern fick jag tag i en jätte bra dr, han som jag sen nästan haft ett år, han skrev ett intyg om hur jobbigt jag hade det, att mitt blödande magsår i somras säkert berodde mycket på den psykiska press och hot jag tvingats leva med alltför länge...osv. Detta är super bra för mig att ha nu då det kan höja mitt skadestånd och sådär. Inte för att pengar på nåt vis kan göra det bra för mig men får lite upprättelse på det viset ju. Jag hade givetvis med glädje gärna sluppit varenda krona och ist haft ett riktigt liv de sista åren.
Ja framöver också för detta har ju för alltid satt sina spår i mig, såklart mer eller mindre men ändå. Jag kommer aldrig glömma detta och en kompis sa just här för lite sen vilken skillnad det blivit på mig, nu som emot ett par år sedan...Jag var aldrig sådär rastlös, orolig, lättskrämd, rädd, mörkrädd och allmänt nojjig förr och nu är jag då det, för mycket för många ggr men detta är ju nåt jag får jobba bort med åren.
Ja det sätter då sina spår helt klart!
Vi gick också genom vilka jag ska ha som mina vittnen och jag har endel jag kan välja att kalla, folk som kan intyga hur detta kostat på mig, hur tufft jag haft det, hur han varit efter mig i skolan och allt...Ja finns ju som sagt en hel del. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det par som nu skulle varit med mig här och på så vis fått egen upprättelse också ju...Vi blev ju med tiden tre st som fick leva på flykt och under upprepade dödshot och det är bara en kvar i livet nu...Tragiskt men nu slipper de det he**ete som hela rättegången lär bli för de hade kanske helt enkelt inte orkat med det iaf, jag kommer ju göra det men ack hurdant vet jag inte, men jag har ju iaf åldern eller nåt på min sida :)
/Cornelia
