anglavingarochappelskruttar

Igår var det middag hos mina föräldrar som gällde, jag, min syster, min fina G och hans mamma var bjudna.
G är ju min underbare kille som ni vid det här laget vet men tror inte jag berättat här om att hans mamma och min mamma är gamla kompisar sen förr, de var mycket tillsammans i deras ungdom (men så delades dem när de växte upp, så som det tyvärr ofta blir) och så fann dem varandra igen nu tack vare oss. Kul! :)

Jag tycker inte av uppenabra skäl inte om att vara hemma länmgre, är bara på helspänn och efter i söndags (då det brast igen!) gillade jag inte alls tanken om att hem igår men gjorde det ändå då jag är så grymt envis.

Iaf var middagen god och trevligt var det ju trots allt. Sen blev det soffmys med allihopa inblandade men så började min feber stiga och stiga...Det var dax för en sån där otäck febertopp jag jämt får när min feber ska gå ur kroppen.
Detta är så himla jobbigt, för både mig och de som är runt mig just då. Eftersom både G och hans mamma är nya i vårt umgänge har de såklart inte sån koll på mina egenheter, dock har G redan fått vara med på en hel del när det gäller mig men han bara gillar läget och visar att han finns för mig.
Och han gjorde lika igår, gud vad fin han är säger jag då bara!
Han satt och höll om mig precis hela tiden och bara att känna det gjorde mig mycket lugnare.
Han är då verkligen inte den lättskrämda typen då han som sagt jämt finns vid min sida, i ständiga dödshot, hotbrev, polisen hit o dit, kronisk värk, operationer osv...Är så glad för jag har dig G  det vet du! DU är bäst och helt underbar <3

Eftersom den här febertoppen bara kom sådär fick jag sen svårt för att åka hem till ett av mina "jourhem" som planerat då jag bara svimmade av i ett, som vanligt vid såna där tillfällen.
Jag fick alltså bli kvar vilket jag helst inte ville men iaf, kunde gärna inte ge mig ut och samtidigt riskera att svimma och ramla i trappen och sådär.
Men som rätt väntat fick jag en natt utan dess like, har jag sovit en hel timme i sträck är det nog bra. Och inte gjorde telefonsamtalet jag fick tidigare på kvällen igår det hela bättre.
Kan man bli annat än less på skiten?!

Idag är jag då feberfri, så skönt så.
Är dock totalt slut och så måste jag ge mig iväg nu på morgonen då jag ska få mitt sår omlagt,  har jag tur slipper jag endel av mina stygn också då det nu gått tio dagar sen de första, misstänker dock att plockandet av dem kan bli försenat pga infektionen.
Återstår att se.
/Cornelia