Frustrerad!!!

Allt har verkligen en förmåga till att bara gå runt, i fredags fick jag påbörja ännu en hästkur av antibiotika.
Men inte var det så enkelt att läkaren jag var hos i torsdags ringde och bara kunde fixa in receptet han pratade om, nej han ringde inte alls och jag fick ringa dit själv. Fick sen åka in i panik för att hinna med innan de stängde, för illa!
Det här örat för med sig så mycket alltså :(
Men efter en massa såna där tabl verkar det redan gå på rätt håll igen, för tuggandet går lite lättare men känner bara för att sticka hål på alla "bulor" jar har runt tänderna, tandköttet är alltså så svullet att det liksom hänger över tänderna. Och jag står då hellre ut med värk i mitt ben, magen....men tänderna? Nej, där har man bara inget tålamod! Och visst har jag än skitont i örat men tror ändå att salvan o allt jag kör med där börjar ge lite småresultat.

Och nu är inte min mage alls glad pga antibiotikan, vadå pest eller kolera!
Jag får äta tabl som hjälper mot nåt och själper nåt annat och trött blir jag. Men inatt är första natten på länge jag kan säga att jag sov okej iaf. Har annars gjort si sådär 4-6 timmar per natt, idag sov jag till nästan åtta och det var länge :) Behöver ju mycket sömn när jag är nedsatt och skulle inte alls förvåna mig om nu mitt hb sjunkit igen, tog blodprov i torsdags så väntar på att få resultat och jag önskar det står att det var skithögt och järnbristen väck.

Sen skulle jag då komma till smärtmott ang mina mediciner, den där nya de i Karlskrona verkar då inte hjälpa nåt så den har jag nu själv börjat dra ner för kan inte äta såhär mycket tabl heller och vem vet när jag får en tid där? Nej, jag får ta mina Tradolan och sen i sin tur allergitabl mot kliandet de ger. För annars sover jag inget alls och orkar knappt röra mig. Ond cirkel det här alltså och i allt detta ska jag orka med oxå...Visst är jag seg och lite smått envis men när kan det bara få va bra? När ska jag kunna bara göra som jag vill?

Jag vill nåt och kroppen nåt annat!
Ja, idag blev det endel gnäll men kan sluta med nåt positivt, det går ju trots allt framåt! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0