anglavingarochappelskruttar

Roten till allt mitt onda sitter i magen där det hela började då för många år sen så jag är verkligen van vid att ha ont i min mage för den där op 2000 gick ju inte som planerat, har sen dess konstant haft ont, mer eller mindre.
Det är nog även här man kan hitta roten till min enorma sjukhusrädsla och avsky för allt vad läkare heter.

Men det var bara till att ge sig iväg i tisdags och det gick bra, läkaren som jag fick opererade mig en gång i somras också och han tycker jag om. Det blev ett snitt på runt 35 stygn då den där patronen svällt en hel del, precis som den ju ska. De fick samtidigt som de opererade göra en gastroskopi på mig för att se hur dem låg till inne i magen och för att se om jag nu behövde en ny patron. Det såg bra ut så vi skulle avvakta med en ny.
Sen fick jag ligga en timme på uppvaket, var dock inte nedsövd för det vägrar jag bara!
Där lyckades jag tjata (sköterskan visste ju att det var en magsårshistorik som var problemet på mig) till mig en kopp kaffe och oj vad gott det var! Jag var ju fastande sen åtta på måndagskvällen och op var klar vid kanske halv tolv så gissa att mitt kaffesug var enormt då då. På vägen dit (åkte tåg dit då det är långt att ha skjuts dit) höll jag på att bli smått galen på tanten jämte för hon gjorde inget annat än sörpla kaffe :P

Sen blev jag då fri igen efter en timme och då traskade jag upp till min kompis G, har aldrig känmts så långt att gå på ett sjukhus alltså för var inte dne piggaste men självklart ville jag passa på att träffa honom då det är tio mil hemifrån så inte så ofta jag ändå är där. Han mår verkligen inget bra och det tar i mig över att se honom så svårt sjuk, lider så med honom! Fick igår reda på att cellgifterna inte tagit nåt alls på tumören så inte är läkarna positiva heller. Fick även träffa hans bror som nu kommit från Turkiet (G är därfirån så har sin familj där då) så jag vet iaf att han nu har mycket sällskap, vet oxå hur mycket hans bror ebtyder för honom så dte känns skönt.

Sen gav jag då mig hem och gisssa att jag var mer död än levande. Blev ju en lång dag och ont hade jag som tusan där på eftermiddagen. All bedövning började ju gå ur då då men jag hade ändå ondare än vad jag brukar ha.
Jag gjorde tre likn operationer i somras/höstas så är van och som sagt van vid magvärk också men på kvällen blev det nästan för mycket alltså. Jisses vad ont jag hade och inte bara i snittet utan hela magen. Var tom nära att åka iväg akut men stod ut hela natten, inte blevd et nån sömn att skryta med och igår var det ännu värre så ringde sjukhuset. Min mage var så uppsvälld så kunde inte ens knäppa jackan!

De ville då ha in mig akut så var bara att ge sig av, de röntgade, gav mig smärtstillande med en gång och så togs det prover, tryck och annat. Det var inga bra resultat och de kom fram till att jag behövde en ny patron, det hade blivit för mycket för magen då den andre togs ut så allt hade typ knutit sig. Eftersom mina nervbanor är trasiga  så kom reaktionen så snabbt. Jag fick höra att jag egentligen skulle åkt in redan på natten men så är det ju det där med min envishet...
Ja i vilket fall så fick jag då genomgå detta hemska ingrepp igår, de gick in genom halsen (som redan var sönderskavd av all gastro) och så kom den nya på plats. Jag fick komma hem igen men med stränga order, får inte dricka kaffe (TUFFT!!!) ska oxå bara hålla mig till "magsårsdiet" alltså kokt och mild mat,  i 2 veckor.
Detta för att undvika att såret brister igen.
Får heller inte röra mig direkt nu i 2 dygn då patronen lätt kan rubbas de första dygnen. Men har så ont å orkar ändå knappt stå på benen. Jag fick starkare smärtstillande så tar morfin var fjärde timme nu och visst hjälper det men är ändå allmänt påverkad av det hela.

Men det går framåt för idag ser det ut som att jag bara är i femte månaden ist för nionde som igår :P
Nu får det bli sängen igen.
/Cornelia