Detta eviga sjukhus

Ja ni vet nog alla hur mycket jag hatar allt vad sjukhus heter. Jag jobbar för fullt på att repa mig från operationen och grej och det går väl si sådär. I torsdagskväll lade mamma märke till att jag såg febrig ut så fick snällt kolla och visst hade hon rätt, som vanligt, visade en bra bit över 39 och då med Alvedon i mig.
Fick ringa sjukhuset då jag skulle det om jag fick feber. Skulle åka in akut direkt så var bara att åter igen ge sig av.
Jag kom in med en gång och de var där snabbt för att ta bltr (som faktiskt gått upp en aning) likaså mitt blodvärde och sen kollade de mitt snitt men det såg fint ut och febern berodde alltså inte på nån infektion därifrån. Fick upp på magröntgen där de kunde se att patronen ännu inta fastnat men nåt mer såg dem egentligen inte där utan började prata om att det måste va infekterat inne i magen, där det blött nu av den patron som rubbades. Detta kan de bara se med hjälp av en gastroskopi vilket de inte kan göra på mitt hemmasjukhus på kvällstid så läkaren ringde jouren på det stora sjukhuset och rådfrågade...Så sa han då att jag skulle börja med en antibiotika kur då han antar att febern beror på detta. Sen skulle den dr som opererade mig ringa som igår.

Så efter ett par timmar fick jag komma hem igen. Helt slut av allt och lagom till att ramla i säng, sov hyfsat bra på alla mediciner jag fick där på sjukan, alltid nåt ju iaf.

Sen ringde den andre läkaren igårmorse och han gick på samma linje, att det lär va infekterat inne i magen men han vill helst inte göra nån gastro i nuläget då min hals är helt sönderskavd sen 3 såna i veckan och ingreppet med ny patron så jag ska nu äta antibiotika i 10 dagar och sen ska jag iväg nästa vecka för att röntga magen för att se om patronen fastnat, ta nya prover och nytt tryck.

Jag har fortfarande hög feber och himla ont i magen, av snittet men mest av det här med patronen och sen ser det fortfarande ut som jag vore gravid då min mage är stenhård och rejält uppsvälld, detta beror mycket pga infektionen.
Så inte är det mycket jag orkar vara uppe, känns skönast att bara ligga ner dock börjar jag bli riktigt less och utråkad av detta. Men är rädd för att patronen ska rubbas så ligger snällt då då.

Sov hyfsat inatt oxå men får upp minst en gång om natten för att ta smärtstillande och febernedsättande. Är också avigt att ligga då jag inte kan ligga på min vanliga sida pga snittet.
Vaknade sen tidigt imorse av en hemsk dröm och nu sitter jag med en sån där dryg olustkänsla i mig, drömde om min kompis G förlorade sin kamp mot cancern och jag kan bara HOPPAS det bara var en mardröm, kan ju inte ringa honom ännu heller. Hoppet är ju det sista som lämnar en så jag fortsätter att HOPPAS och jag vet han är en kämpe vilket man kommer långt på. Mirakel kan ju ske så vem vet?
/Cornelia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0