Det rullar på
Idag är jag feberfri, så skönt så. Sen läkaren ändrade min strumamedicin har jag sluppit de där jobbiga febertopparna jag alltid haft innan då min feber skulle vända. Så alla ggr innan måste detta alltså berott på just struman.
Dock ligger jag trots medicinen väldigt lågt i medeltemp, hade bara 34.3 imorse, brukar ligga på det så inte konstigt att jag jämt är så kall och frusen.
I förmiddags var jag iväg på VC och kollade mitt hb och bltr, det hade gått upp, hb är 98 och mitt bltr 80/60 så det går framåt med alltihopa. Väntar nu på att min dr ska ringa ang en tid för röntgen och lite sånt, vet ju ännu inte om patronen fastnat så kan fortfarande inte röra mig så värst mycket. Har fortfarande ont och magen är lika uppsvullen som igår men det tar väl sin lilla tid antar jag.
Jag blir iaf piggare och piggare och även mer rastlös, inte lika kul men det är ju bara till att gilla läget :P
Nu fick jag ett samtal som gjorde mig himla glad, min kompis G ringde :) Har känts konstigt nu när jag inte kunnat prata med honom på ett par dagar. Man vänjer sig snabbt alltså då vi pratat varje dag ett bra tag nu.
Han är alltså vid fullt medvetande nu (ja väldigt omtöcknad av alla mediciner såklart) och hjärnblödningen han fick tog rätt hårt men efter efter en stor operation och koma ett par dagar vaknar han alltså, han är stark!
Han kan inte röra sin vänstersida och hans tal är märkbart påverkat men trots detta lär han hyfsat pigg vilket gör mig så glad. Det var inte länge han orkade prata men som sagt, blev glad av att höra hans röst. Innan här nu har jag ju bara pratat med hans bror och med sköterskorna. Att han ens vaknade ur koman (och så pass snabbt) får mig att våga hoppas lite mera igen. Ett gott tecken helt klart!
/Cornelia
