Rastlös
Ja, det är jag idag. Vissa dagar blir jag det så fruktansvärt och sådär allmänt frustrerad över hela min situation. Att jag sen är hemma själv hela dagen gör det såklart ännu värre, jag är ju en himla social människa, som lätt blir sällskaps sjuk. Efter allt med HONOM har jag blivit ännu värre med det, känner mig mest trygg när jag har nån av de mina i min närhet, då jag alltför ofta nuförtiden känner mig rädd och otrygg. Min största rädsla är ju att HAN ska komma åt mig, HAN är så vidrig så ni anar inte!
Jag vet att HAN egentligen inte kan göra mig något nu då jag är på en trygg plats men jag vet ju också att jag egentligen inte kan vara helt trygg nånstans, HAN vill ju verkligen hitta mig och han har tidigare lyckats alltför många ggr.
Jag är så innerligt trött på honom och jag vill ju bara kunna leva normalt, kunna vara hemma när jag vill, kunna gå utanför dörren uitan att ständigt va på min vakt och speja efter misstänskamma personer...Ja att det är jag som ska behöva leva som en zigenare och flykting stör mig så fruktansvärt för vad har jag gjort?! Jag har alltid levt på rätt sida om lagen och jag gjorde ju ingenting självmant för att komma i beröring med honom. Allt jag gjorde var att åka bussen...Inte klokt!!!
Och när ska det få ett slut?!
Jag vet att jag inte ska tänka så mycket på det men vissa dagar är det lättare sagt än gjort och ju längre tid det går desto värre blir det.
Men ikväll ska jag trots allt ha en mycket trevlig kväll. Just nu väntar jag på att mina vänner ska komma hem från jobbet och sen ska jag bli kvar här ikväll då även min G kommer och så ett par till, några jag aldrig träffat innan. Ska bli skoj :)Och är det nån som kan få mig att känna mig lugn och trygg så är det ju G så just nu längatr jag så hemskt efter honom och hans trygga famn.
Sen ska jag ägna hela helgen med honom, det behöver jag nu! Sen är det bara till att hoppas att mina nya mediciner gör att jag kan må lite bättre med min andning när jag nu ska va hos honom.
Ha nu en trevlig helg mina vänner!
/Cornelia
Jag vet precis vad du pratar om, jag är också oerhört social, även om jag kan tycka det är skönt att vara själv ibland..nån timme sådär..när det passar mig ;) Vissa dagar är så låånga och sen när J kommer hem är han såklart super trött efter att ha gått upp 04.30 och pendlat 16 mil per dag. Medans jag då är super social o vill umgås..ett dilemma det där. Därför gillar jag när helgen kommer !! :D
Kram
Jag förstår att det måste bli mer jobbigt emellanåt. När man är ensam så tänker man ju dessutom mycket mer också.
Jag hoppas du i alla fall har haft en supertrevlig och mysig helg tillsammans med vänner och din kära G!
Kramar
