anglavingarochappelskruttar

Det är titeln på en bok jag alltid har älskat. Den är skriven av Michelle Magorian, kom ut 1981 och då först på engelska, sen på svenska ett par år senare.
Denna boken ingick i undervisningen i skolorna för många år sen. Det var alltså där jag läste den första gången och det är den "riktiga" boken jag läste först av alla böcker tror jag för denna har jag alltid kommit ihåg och älskat.

Den handlar om Willie, nio år som blir evakuerad från London och sitt hem hos sin mor där, under andra världskriget. Willie är faderslös och bara vuxit upp hos sin mor som plågar honom på olika sätt jämt och ständigt. Både psykisk och fysisk misshandel är vargdagsmat.
Han kommer då till en liten by ute på landet och allt som hör landet till är helt nytt för honom, det är även helt nytt att människor kan va snälla emot honom. Han hamnar hos den lite äldre Tom, han drog sig helt undan det sociala livet när han förlorade fru och son och är när Willie kommer dit en butter enstöring.
Men det blir snabbt ett speciellt band mellan Tom och Willie och de hjälper båda varandra att komma vidare i sina liv. Tom tar den skrämde, blyge lille killen under sina vingar och Willie får Tom till att åter igen komma på fötter och leva upp.
Men efter ett halvår blir dem båda bestörta då Willies mor åter igen vill ha hem honom.
Han lovar att hålla kontakt med Tom men då Tom inte hör ett livstecken ifrån honom på en lång tid beslutar han sig till slut att helt enkelt åka till London och försöka hitta honom.

Boken är som sagt jättebra och fin, sorglig och allmänt berörande.
Har ni inte läst den så gör det!

Denna finns också på film så skulle vara intresant att se den men sen är jag rädd för att eftersom jag höjer boken till skyarna blir jag besviken på filmen...Men kanske ändå lite kul att jämföra, ja jag skulle kanske försöka hitta filmen. Den kom på dvd 1999, den har också satts upp på teater här i Sverige med många av våra stora teaterskådisar.
Och boken har vunnit många olika utmärkelser, det kan jag helt klart förstå!