anglavingarochappelskruttar

Jag var som jag skrivit om, på studiebesök igår. Detta var på Valejviken, ett ställe där det är mycket rehab av olika slag, folkhögskola m.m.
Klara livet heter ett projekt som är en storsatsning här i länet, vänder sig till de som gått hemma länge, sjukskrivna, arbetslösa, utstämplade...Ja, you name it.
Mellan 18 och 40 år gammla människor som då har en massa olika historier bakom sig, poängen är att samtliga ska komma ut igen, få den sociala biten, rutiner, och jobba med sig själv.
Det är en kurs på totalt 22 v och första tiden går det på halvfart då man ska träffas 4 dagar i veckan och då 5timmar per dag. Så mån, tis, tors och fredag är det mellan kl 9 till kl14.

Man ska jobba mycket med sig själv, testa sina gränser, och komma fram till de mål man vill komma åt.
Jag vet precis vad jag vill, har jämt haft ett mål i sikte, att få jobba med barn. Kommer aldrig ändra mig där skulle jag tro dock har det ju ändrats endel med åren som t.ex att jag sen jag själv blev sjuk 2000, inriktat mig på mer med barn med särskilda behov. Men barn är et iaf!
Nu har jag mycket att klara av då jag allra först måste ha en riktig gymnasieutbildning och sen vidare utbildning så när jag ska bli "klar" kan man ju bara undra, lagom till det är dax att gå i pension?
Hur som helst är jag ju en envis en så har inte gett upp det hela men då det inte gått så bra med utbildningar för mig är jag lite rädd för att bara hoppas in på ännu ett försök...Lika jobbigt varje gång när jag sen får inse mig besegrad. Så detta passar bäst just nu för på det här viset ser jag ju hur mycket jag orkar och kan just nu, går det sen bra kan jag fortsätta steget längre sen.

Jag har alltid gillat det här med grupper och människor så jag ser verkligen fram emot det här för att träffa nya människor, få rutiner och allt annat vad det nu innebär är bra!

Efter 6 v är det tänkt att man ska bygga på med praktik och det varvart med träffarna på skolan, allt är hemskt inviduellt så är övertygad om att jag kommer stortrivas och att det kommer funka!
Bara till att leva på hoppet om att kroppen nu vill lika mycket som huvudet mitt!