Ledsamt!

Idag fick min kompis G reda på att cancern har spridit sig, han har den galopperande sorten så därför har det inte hjälpt med cellgifter och allt han fått nu i en månads tid.
Läkaren sa att han kanske har en månad kvar, par mån, en vecka...Ja dem vet inte utan vet bara att det är kört och att han inte har en chans att klara sig ur detta. :( Shit vad jobbigt!
Han var såklart hemskt ledsen när han ringde mig och vad säger man lixom?! Jag lider så med honom och som jag sagt innan har vi båda blivit himla tajta den sista tiden, han är en helt underbar människa. Och man kan väl bara konstatera att cancer är en hemsk sjukdom som tar en massa fina liv. Jag har mist ett antal fina människor till denna sjukdom.
Ja jag gör såklart nu mitt bästa för att vara ett stöd till honom och jag måste vara stark för hans skull men det är inte det lättaste, absolut inte när jag träffar honom men jag fixar det på nåt vis och jag har ju tyvärr varit med om likn situation förr.
Men G har ju inte ens sin familj här, hans bror var ju tvungen att åka hem igen och hans föräldrar och släkt är ju i Turkiet så jag är den som står han närmast här i Sverige och jag vet ju också hur mycket jag betyder för honom. Han betyder en massa för mig också såklart!
 Ja jag kan bara finnas här och se på när han bli sjukare och sjukare. Världen är grym och orättvis!

Du är en toppenkompis G och du har varit et superfint stöd för mig i soppan med HONOM, du tevkade aldrig att hoppa in och försvara mig fastän du själv utsatte dig och sen fick en massa på dig med rättegången och allt. Jag vet att du drömmer om ett helt annat liv än detta och att jag ingår där men vet du? Jag kommer jämt finnas där för dig och jag lovar att jag jämt ställer upp för dig precis som du gjort på mig och fastän det nu lär sluta som vi bävade för så kommer vi ju alltid ha varandra ändå, på vårt egna lilla vis och sätt.
/Cornelia



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0