Tema, dag 30; ett sista ögonblick
Ett för mig stort och skönt ögonblick kom idag.
Jag tog nämligen en skön vinter promenix, vad är det då för särskilt med detta, en promenad lixom?
Jo jag kunde gå ensam (ja jag hade visserligen min lille pluttefis i vagnen med mig oxå) utan att behöva vara livrädd för att HAN skulle komma efter mig eller se mig. Detta var en frihetskänsla utan dess like alltså, sen att jag gick och sneglade mig bakom axeln hela tiden ändå är ju en annan femma. Men jag visste ju med all säkerhet att HAN bara inte kunde komma, vilket jag inte gjort på jag vet inte när. Som jag längtat efter den här känslan!
Jag kunde ju oxå bara gå idag då jag sluppit mina kryckor efter många mån så gissa att jag bara stornjöt av våran promenix :)
Och såklart bar vägen till mitt älskade hav! Vi var ute i tre kvart säkert och lille M somnade i vagnen sin så jag fortsatte i bara farten liksom.
Ja det var verkligen jätte härligt och jag är så innerligt glad av att veta att HAN sitter där han hör hemma och ska!
Detta var sista delen i denna utmaningen och det tog då mer än 30 dagar för mig att göra klart den men den blev ju klar iaf :P
/Cornelia
