Tema, dag 26; mina rädslor

Jag är nog när man tänker efter rädd för rätt mycket men det är ju inte så att jag låter mina rädslor styra mig alltför mycket, så länge man kan kontrollera det så är det nog bra för alla har ju mer eller mindre någon rädsla.

Kan ju börja med det som egentligen bara är "nojjiga" rädslor;
* Ormar (kan dock iaf va i samma hus som en bara jag vet att den inte kan komma ut)
* Spindlar (-||-)
* Råttor och möss
* Måttlig höjdrädsla (har ju dock vågat flyga men bara inom landet) och jag vågar ju faktiskt åka karuseller.
* Getingar, säkert bara för att jag vet att en liten rackare utan tvekan kan döda mig pga allergin.
* Mörkrädsla, har alltid kunnat gå ensam mitt i natten om det vore så men på senare år är detta nåt jag har utvecklat och det rejält då jag typ är rädd för min egen skugga idag. Vet ju varför det blivit som det blivit och vet också att detta är nåt jag måste jobba bort för inte kan jag var så jätte skraj när jag inte är äldre.

Ja, som jag ser det är detta såna där typiska nojjiga rädslor, många är ju rädda för samma men mer eller mindre då såklart. Jag vet att man kan vara så pass rädd så det lixom gått över styr men inget av detta jag nämner har väl det utan jag kan tackla det, med lite gallskrik och typiska nojjiga rörelser ;)

Sen finns det en annan sorts rädsla och den delen är värst då man inte kan påverka den, inte öva bort t.ex.

* Att de mina inte ska få leva eller att de blir svårt sjuka.
* Att jag aldrig ska bli riktigt fri från HONOM, att efter straffet han nu lär få börjar på ruta ett igen. Det är en skräck för hur skulle jag orka men å andra sidan kan jag ju inte bara gå och bäva utan får hoppas att han helt enkelt blir människa efter allt nu då. Att HAN även ska få sin önskan uppfylld är jag rädd för, för tänk om HAN verkligen bara skulle komma åt mig sådär som han vill en dag, HAN vill ju bara se mig död och den vetskapen är hemsk för vad har jag egentligen gjort?! Jag går inte dagligen och tänker på döden eller sådär men ja, ni förstår nog vart jag vill komma. Dock är detta betydligt lättare nu då HAN ju är där HAN hör hemma!
* Jag är rädd för att alltid vara den där hopplöst krasslige, inte att jag är rädd för att alltid vara sjuk eller så men jag har under alla dessa tio år haft en stor förhoppning om att bli frisk, har väl fortfarande dock har jag insett att jag nog aldrig kan räkna med att få vara smärtfri men lever fortfarande på tron om att ALLT den vägen iaf ska bli betydligt bättre. Vilket det ju också blivit under åren så skam den som ger sig!

Ja detta var iaf det hela i stora drag. Det där med ens rädslor är ändå lite kul när man börjar tänka efter, som sagt har jag ju en hel del när jag nu tänker efter men ska ändå vara glad då jag inte har nån riktig fobi sådär, det måste vara grymt jobbigt.
/Cornelia


Kommentarer
Postat av: Linda

Ja du vet ju vad min rädsla är..å det är då bara inte nån nojja :O Riktigt jobbigt faktiskt..för många skrattar bara bort det o säger att.."de kan ju inte göra dig illa, så sööta" Men det hjälps inte om man är rädd ju



Dina andra rädslor är ju verkligen befogade, allra helst helst det med HONOM..å vad det följs av med mörkrädsla o så.

Usch det är bara för sorgligt..:(



Kram

2011-01-20 @ 11:07:57
URL: http://bidrottning.bloggplatsen.se
Postat av: Linda

Nej Nej inte tror jag att du förlöjligar min rädsla för möss..men andra gör.



Så bra att du dricker vatten också !! ;)

2011-01-20 @ 12:18:43
URL: http://bidrottning.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0