anglavingarochappelskruttar

Jag är en som har väldigt lätt för att gråta men brukar trösta mig med att jag faktiskt har lika lätt för att le och skratta, så länge man liksom har en bra balans där så :)
Så svaret på vad som får mig att gråta kan vara väldigt mycket, det är ju inte så att jag bara sitter och gråter mig genom mina dagar men har alltid haft lätt för att bli lite känslosam eller kan man ju helt enkelt bara säg att jag är en himla blödig en.

Jag har lätt för att bli tårögd när jag tittar på nåt gripande, sorgligt, bra på teven eller nån film. Många som har lite kul åt det där, att jag bölar nu igen....hihi ;)
Men för att jag ska sitta och gråta riktigt vid teven krävs det endel, dock har det ju hänt ett antal ggr.

Detta händer även när jag läser nåt gripande vilket händer rätt ofta. Jag kan lika gärna bli tårögd av att det helt enkelt bara är så fint så det är inte så att jag endast läser en massa sorgligt.

Likaså kan jag bli det när mina medmänniskor visar mig sitt fina stöd, kanske man blir lätt tårögd just för att man då går genom nåt svårt och jobbigt.
Nåt jag ofta varit med om är att jag liksom bestämt för mig själv att nu sluta upp och gråta och ta mig i kragen men så kommer det nån och bara t.ex kramar om mig och då brister det igen.

Det var en kompis som bara härmodagen sa att jag är en sån som gråter lättare för nån annans skull än min egen och det kan det nog ligga nånting i, kanske jag gör sådär för att inte gräva ner mig själv i mitt eget strul...Jag vet inte. Det är ju inte så att jag bara kör på utan att släppa fram mina känslor, det har man ju fått erfara den här veckan t.ex.
Men det är bara så att jag trots min höga blödighet oftast är en väldigt glad och positiv människa. Sen att det inte är lika lätt alla ggr är ju en annan femma.
/Cornelia