anglavingarochappelskruttar

För över ett år sen, i November månad, blev jag väckt mitt i natten av mamma som talade om det som alla bävar för ska hända i sin familj, min lillaystser hade åkt iväg med ambulans och hennes liv stod på spel. Vill inte hänga ut henne alltför mycket här genom att skriva mer detaljer men känslan hos mig det där ögonblicket går inte ens att beskriva, jag höll verkligen på att gå sönder och min tanke var att klarar hon inte sig gör inte jag heller det. För hur skulle jag orka utan henne vid min sida?! Inte en chans!
Men hennes tid var inte kommen och efter ett par låååånga timmars väntan fick jag reda på att hon skulle överleva och den känslan går verkligen inte av för hackor, jisses vad glad och lättad jag blev! Här blev egentligen två ögonblick omskrivna men jag vill ju såklart tänka mest på det senaste här då för utan henne hade jag verkligen inte klarat mig.
Hon är en helt underbar människa och min absolut bästa vän, att jag får ha henne som min syster också gör mitt liv så mycket bättre och enklare.

Jag älskar dig så mycket, nu och för alltid! <3
/Cornelia