anglavingarochappelskruttar

Jag var imorse måttligt trött när alarmet gick igång, min natt blev tuff då jag bara inte kunde sova, den där olustkänslan jag skrev om igår höll i sig och då är jag bara omöjlig, vankar omkring, tvinnar mitt hår...Ja en hel del sånt som tyder på oro men vad gör jag då i såna här lägen? Kan just inget göra utan lär bara försöka trycka undan det och hoppas på det bästa. Kan ju inte ta och bara vänta på att nåt hemskt ska hända menar jag.

Ja, somnade till slut iaf och fick endel timmar.
Sen drog dagen igång och den var super duper trevlig, H;s kompis som jag aldrig träffat förut var supertrevlig och lika social, pratglad som mig så vi klickade kan man väl säg :)
Vi drog då sen till diverse hobby varuhus och där mådde vi då, samtliga är sådär pyssliga av oss ju. Blev endel smått och gott inhandlat och mycket pratat, H hade så rätt så, jag behövde det :)

Efter många timmar sen då var jag och ja de andra båda oxå helt slut, tar på krafterna med såna här tripper men som sagt, ger ju oxå så :) Så vi drog hemåt igen och var allmänt nöjda med dagen våran.
Hinner sen knappt hem förrens jag får ett samtal, väntat! Detta var då från polisen och som vanligt när jag hör deras röst i andra änden så tänker jag bara, måtte du säga att ni nu hittat HONOM död, ja så illa är det men som jag sagt förr, på så vis hade jag fått frid och mitt liv tillbaka. Sen kan man ju bara spekulera i hur jag är som sitter och önskar livet av nån, är jag inte lika hemsk som HAN då för han vill ju "bara" detsamma med mig...Hmm iaf!

HAN lever och sitter där han sitter men gör allt han kan för att fortsätta sin psykning av mig, kan jag bli annat än ARG och LESS?!
Det är den här misshandeln som spökar mer o mer då då, HAN har tydligen nu vittnen på hur illa jag gjorde honom. Vad fan?! Jag har ju inte varit sådär hård mot honom, fine jag vet att jag säkert tog i lite väl men jag står för det och hävdar bara, självförsvar men så var det då nån som såg detta och vittnar till HANS försvar, alltså har HAN fått nån att ljuga om detta och detta gör allt värre för mig för tänk om inte min advokat kan genomskåda detta?! Jag vet att HAN bara har en punkt på mig men detta räcker för jag tycker det är jätte jobbigt men dock ångrar jag ändå inte det jag gjorde, man lär ju bara sätta ner foten och sen att jag gjorde det bokstavligt på HONOM kan ju inte jag hjälpa, för ´HAN förtjänade då det utan dess like!

Jag blir så arg för hur sjuk är han inte då?! Jag blir oxå så orolig för hur den där andra, vittnet, är inblandat, har han t.ex koll på mig åt HANS vägnar nu då eller? Fy säger jag då bara!
Polisen ska nu förhöra vittnet och som tur är så tror ju "min" polis på mig i detta plus att jag har tre vittnen, varav ett stort som talar till min fördel så inte kan jag bli fälld...eller?!

Ja, som jag sagt hela tiden ang denna soppa, frågorna är så många men svaren finns knappt eller är iaf få och det stör mig så för jag orkar verkligen inte hur mycket som helst ju. Rättegången blir heller aldrig av känns det som, det är mycket i hela soppan som försvårar det ju och det förstår jag ju men jag vill bara få ett slut på det!
Och än en gång fick jag rätt asng mina "känslor" om att det hänt nåt, skumt, obehagligt och ändå lite småkul eller nåt.

Och som inte detta vore nog har jag ju det rörigt med G oxå, han vägrar helt enkelt att prata med mig över huvud taget så vad gjorde jag för fel där då? Jag får inte ens nån respons på när jag kan och ska hämta mina grejer jag har kvar hos honom, inte blir det bra för att man bara skiter i det?!
Jag förstår som sagt på sätt o vis hans hela grejen men menar, vi var ihop flera mån och så bara får han för sig att nu räckte det visst och kan sen inte ens prata med mig? Jag har ju faktiskt inte gjort nåt sådär, sen att hela jag är en röra kan jag ju inte hjälpa och han visste det från början men envisades med att jo, han skulle aldrig göra mig illa, han tog det för att han ville ha mig osv...Jahapp så gick det!?

Nåt kul med den här kvällen är ändå att när vi satt och åt middag, jag, H och hennes sambo så utbrister H bara sådär (ja jag satt och suckade över allt och H ser hur detta påverkar mig antar jag, hon känner ju mig innan och utan)Cornelia, vill du bli ihop med mig då? Så himla sött bara och typiskt henne, hon gör ju verkligen allt för att få mig att le, må bra osv. Jag var nära att bara spotta vattnet jag just drack för det kom bara sådär spontant lixom :) Det är såna saker som får mig att inte bryta ihop helt ska jag då säg!
Vet att jag sagt det förr och inte sådär värst länge sen men nu har jag då verkligen fått nog av allt vad killar heter för hur ont gör det inte?!
Inte för att jag ska gå över till tjejer, trots H;s förslag, haha, nej jag skulle kanske bara gå till det där klostret jag pratat om innan. För om inte så lär jag ju typ få gå under jorden när HAN är ute igen så vem vet? Kanske det är nunna som är lösningen på alla mina problem...haha ;)
/Cornelia