anglavingarochappelskruttar

Livet är verkligen en prövning och jag är ju inte känd för att va den som har turen på sin sida, det har visat sig igen.
Jag var så kluven i höstas ifall jag skulle våga släppa in en ny man i mitt liv, var rätt bränd av det som hände mig i somras och så allt med HONOM men så var G envis och när jag väl vågade träffa honom föll jag som en fura, blev kär direkt och jag kunde inte hålla emot mina känslor, tro mig, jag försökte för jag var så rädd.
Han visade sig vara en som jag kom att klicka tillsammans med och det på studs, det kändes så himla bra och han poängterade att han skulle vara vid min sida, hjälpa mig genom rättegången och allt.
Detta trots att han har egna problem då då men så blev det väl helt enkelt för mycket för honom för igår fick jag ett mess där han skrev att han ville ta ett break...Vadå ett slag i magen! :(
Och att han inte ens vågade ta det med mig öga mot öga gör mig arg, det är väl det minsta man kan göra efter varit tillsammans med mig i flera månader.
Jag kan verkligen på ett sätt förstå honom för hur det än är så har jag en massa tuffa grejer bakom mig, det är jobbigt för de mina, är medveten om det men ändå. Älskar man nån tar man ju det bara men vad gör man sen om man helt enkelt inte har orken...Det värsta är ju att jag saknar honom så, han kom ju att bli allt för mig, när jag väl vågade släppa in honom i mitt liv förlorar jag honom....Fan vad jobbigt det är alltså!

Och vilken taskig tajming sen då, jag har knappt repat mig efter allt det sjuka, ska fixa rättegången och allt med HONOM och nu då allt detta utan min G...Som tur är har jag många som nu kommer in ännu mer i mitt liv, för att plocka upp mig och för att hjälpa mig att hitta fotfästet igen, måste ju ha det så jag orkar detta jag har framför mig.

Min kompis ryckte in iår, hon har en förmåga till att känna på sig när jag behöver henne så jag åkte till henne, fick prata av mig med henne och sov även över så jag skulle försöka få vettig sömn. Gick sådär men slapp ju iaf att vara rädd. Jag har sen myst med henne hela dagen, behövdes!

Ja jag kan väl bara konstatera att jag lär resa mig än en gång men shit vad ont det gör!
Jag är så himla ledsen över hur detta slutade :(
Jag trodde ju verkligen att jag äntligen hade hittat det jag behövde och att jag kunde få ha tur när det gällde den här biten då iaf men så fel jag hade!
/Cornelia