Allmäna funderingar

Vet att jag är lite tjatig nu då det känns som jag bara skriver om HONOM nuförtiden men jag tänker så mycket på allt det nu, allt ska ju dras fram nu så inte så konstigt antar jag.
Och jag tycker det känns bra att kunna skriva av sig här.

Igår tittade jag i mina gamla kalendrar, har jämt varit snabb med att skriva ner typ allt och inget och detta gjorde jag från början med HONOM också, så fort jag fått nytt brev osv...Detta är verkligen nåt jag nu får användning av då det här ska användas som bevismaterial i rättegången. Sen kommer ju allt jag skrivit däri komma fram och det känns kanske inte lika kul men ändå.

Första gången jag gjorde en polisanmälan var 13 Juli 2008, är det klokt vad länge sen det är?!
Och innan dess hade jag stora problem med HONOM men inte så att jag liksom kunde polisanmäla det, han var ju bara trevlig mot mig men dock för trevlig då jag bara upplevde honom som allmänt dryg och tjatig. Jag gjorde ju klart för honom snabbt med att tala om att jag inte var intreserad. Men han envisades och jag kommer ihåg det var många av de mina som sa åt mig att jag skulle vara glad för det här smickret, han var ju riktigt charmig, gav mig en massa komplimanger osv men det var kanske den välkända kvinnliga intutionen som sa åt mig där då :)
Men tänk sen som det kan gå, trevligt smicker blev upprepade dödshot...!

Relativt snabbt blev jag medveten om att han hade stenkoll på mig, han kunde t.ex kommentera att han sett mig göra nånting, varit ute och gått bl.a, sen frågade han då när jag hoppade på bussen vilken det var jag hade gåttt med, om jag haft trevligt osv...Då drog jag öronen åt mig eftersom jag inte sett honom de gångerna och vad hade han ens med det att göra? Jag ringde bussbolaget och framförde klagomål och sa att det inte kändes bra för mig, de skulle prata med honom...Men ändå hände det inget, snarare blev han bara uppretad på mig, lika det att jag efter ett tag började snäsa av honom när han kom med sina smeknamn o allt på mig, när han sen grattade mig den dagen jag fyllde år, då blev jag verkligen rädd och då skällde jag ut honom efter noter när jag väl fann mig igen. Blev så paff hur han kunde veta att det var min födelsedag...Sen spårade det alltså bara ut och särskilt efter jag gjort första polisanmälan för då blev han riktigt arg på mig.

Tänk om ändå bussbolaget hade tagit mina klagomål på allvar, då hade det kanske inte gått så långt. Jag ringde ju flera ggr men inte förrens polisanmälan gjordes blev han av med jobbet.
Och det osannolika med att det hela tiden varit två...Helt sjukt och det låter verkligen som en dålig skräckfilm eller nåt.
Kommer ihåg när jag såg HONOM på sjukhuset i våras, trodde då att mitt psyke verkligen gått utför när jag såg en människa som var död, vet ändå att jag var snabb med att ringa min lillasyster och då sa vi ändå att inte kan han ha en tvilling, det är ju inte Sunset Beach lixom men så visade det ju sig vara han tvilling. Vad paff jag blev, höll på att svimma där i korridoren och det måste sett ut som jag sett ett spöke.
Jag funderar på om det där mötet bara var en slump eller hade han koll på att jag skulle vara där just då, har ju visat sig att även tvillingen måste haft koll på mig. De ser också precis likadana ut så jag kan inte säga vilken av dem jag haft att göra med.

Det är bara helt sanslöst alltihopa och tänk bara hur det kan bli alltså.
Jag vet att HAN bara vill knäcka mig och jag vet att han kommer göra allt i sin makt för att få mig att bryta ihop helt i rättegången men inte ska jag bjuda på det! Nej jag ska bara ta mig genom det och jag ska göra mitt absolut bästa för att han ska sättas dit så mycket det bara går!
Sen kommer han väl tyvärr inte få så hårt starff som jag önskar men bara det att de håller honom häktad hela tiden nu är ju ett tecken på att de ser det hela allvarligt vilket jag tjänar på i längden.
Jag vet också verkligen hur många som stöttar mig i detta, hela rättsalen kommer vara full av de mina och det behöver jag verkligen för att orka genom det.

Jag har åter igen haft en tuff natt, bara drömmer en massa om allt detta och jag är verkliogen rädd men jag måste bara helt nekelt ta mig över det och jag ska envisas vidare, dock är ju sömnen viktig för att jag ska må bra så blir lite segt när det inte funkar bättre.
/Cornelia


Kommentarer
Postat av: Terese

Ja du, vad ska man säga? Jag har berättat lite grann för min man (hoppas det är okej?) om det här och han säger också att det låter precis som en dålig thriller/skräckfilm, helt otroligt. Men tyvärr är det ju verklighet.



Jag hoppas inte att du låter honom knäcka dig, det är ju så nära nu. Han är verkligen inte värd det! Hade jag bara kunnat skulle jag sjävlklart vara på plats i rättegången och stötta dig!!



Massa kramar till dig

2011-01-11 @ 09:57:06
URL: http://teresedenrara.blogg.se/
Postat av: Linda

Ja det låter som en riktig dockusåpa, verkligen!

Å inte ska du be om ursäkt heller vad du skriver om här, det är din blogg och vill man inte läsa så är det bara att låte bli:)



Så himla bra att du har skrivit ner så mkt, om alla brev o så. Då har du ju verkligen svart på vitt sen att visa upp!



Jag säger som Terese, hade jag bara kunnat så hade jag inte tvekat om att vara med i rättegången som stöd åt dig!



Kramar

2011-01-11 @ 12:20:52
URL: http://bidrottning.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0