Alla hjärtans dag
*Hihi nej jag tror inte att det är idag :P*
Min advokat ringde mig här i förmiddags och hade nu ett datum då rättegången ska dra igång, detta blir den 14 Feb, alltså alla hjärtans dag, jag kopplade just den detaljen direkt nästan för det hela känns bara ännu värre på nåt vis då.
Jag har ju just alla hjärtans dag (ja vilken dag har jag egentligen inte förknippad med HONOM?!) förknippat med HONOM oxå då jag förra året fick en dag jag aldrig glömmer pga HONOM och de "presenter" jag då fick, var nog bland de första riktiga grejer, alltså inte brev, som jag fick och det bestod av vissna rosa rosor, halshuggna änglar, foto av mig själv där det stod som en dödsannons på baksidan och rispade ögon osv...Så jäkla sjukt och nu med facit i hand var detta bara milt jämfört med hur det sen artat sig med grejer jag fått.
Och så nu nästa alla hjärtans dag ska jag då sitta i samma sal som HONOM och jisses vad jag redan bävar för detta!
Jag blev alltså helt seriöst skit skraj med en gång och kom helt av mig, vet egentligen inte varför för jag har ju liksom vetat om att det kommer men dels var det ju med rätt kort varsel och så att få det sådär svart på vitt att nu börjar det riktiga helvetet. För jag är medveten om att det lär bli tufft utan dess like med allt som ska dras fram, ältas, förhör hit, förhör dit...Ja och att ha HONOM i närheten!
Jag kommer vara livärdd fastän jag vet att HAN bara inte kan göra mig nåt där men jag vill nog ändå ha det så. Allt för att inte HAN ska få den äran med den vetskapen om att jag ännu är livrädd för honom.
Jag ska imorgon iväg för att ha en lång överläggning med min advokat, får räkna ett par timmar där sa hon så får då reda på mer detaljer, har så många frågor och funderingar så har hela dagen bara grubblat en massa och varit uppe i för höga varv, varit sådär jobbigt rastlös och allmänt frustrerad då jag som sagt bävar så!
Men visst vill jag ändå ha det gjort, kluvna känslor som ni förstår.
Ja herre gud säger jag då bara, tänk vad man ska vara med om alltså!
/Cornelia
Jag förtår din känsla C(eller tror jag förstår iaf, har ju aldrig varit med om samma sak) Men samtidigt så tror jag det är bra att du fick ett datum så snart, än om det skulle bli om en månad o du skulle gå o våndas..För det spelar nog ingen roll NÄR du jhade fått första datumet..en vecka eller en månad så hade samma känsla kommit iaf och då är det ju bättre att det drar igång fort så du blir av med det! Tänk sen när det hela är klart! Vilken känsla du!
Kramar
