Tema, dag 11; mina syskon

Ja, blir alltså två inlägg om temat idag men iaf.

Jag har tre syskon, en lillayster, en storasyster och en storebror.
Jag är alltså näst yngst, det skiljer tre år mellan oss alla.

Min storebror Per-Ola är då alltså 32 år gammal.
Han är äldst i flocken och det där med att skydda sina systrar har han jämt tagit på allvar :)
Han finns jämt där för mig och tvivlar aldrig på att rycka in när jag behöver. Om inte annat visade han det nu när jag behövde ett jourhem, har "bott" hos honom och hans familj i många månader i år men så hittade HAN mig så jag fick byta, igen.
Han har två fina söner, en som han bara har varannan helg, en underbar kille på 10 år och så har han då en liten knatte, en ettåring, min lille "pluttefis", har varit så härligt nu när jag varit så mycket hos dem då jag verkligen fått ta del av hans utveckling :) Jag älskar ju allt vad ungar heter så trivdes verkligen hos dem.
Ja Per-Ola betyder så mycket för mig, älskar dej så bror min <3

Min storasyster heter Johanna och är 29 år gammal, hon har en en superfin pojk på 4 år.
Tyvärr bor de 70 mil härifrån så träffar dem inte så ofta.
Jag och Johanna hade förra hösten ett rejält gräl och sen föll det sig så att vi inte haft nån kontakt sen dess. Jag saknar verkligen henne då hon en gång var så mycket för mig...Det där med att tjabba är så himla onödigt, man ska ju ta vara på varann så länge man kan. Men det skar sig helt och allt hon sa till mig kan jag bara inte glömma och förlåta. (HOn har heller inte ens förskt be om ursäkt)
Men iaf så ska vi ses i jul, så får väl se hur det blir. Jag hoppas på att hon nu mår bättre i sig själv så att vi kan börja hitta tillbaka till varandra. Det ska bli trevligt att träffa dem och allra helst hennes pojk, han måste vara stor nu.
Trots allt så har ju även Johanna en plats i mitt hjärta så visst älskar jag även dig <3

Och så min lillayster Alexandra. Hon är 23 år gammal och hon är mitt allt!
När vi var yngre var vi som hund och katt (har skrivit om henne här innan) men så växte vi båda upp och fann varann som aldrig förr.  Hon finns jämt där för mig och jag kan verkligen prata om allt med henne, hon lyssnar dag som natt och hon tvivlar aldrig på att hjälpa mig. Jag kan alltid räkna med henne, i både glädje och sorg, precis som det ska vara.
Vi är väldigt olika som personer men trots det ändå så tajta nuförtiden då då. Lite roligt som det kan bli sådär :)
Hon bor nära mig så vi ses nästan dagligen och om inte annat så hörs vi av varje dag, flera ggr om dagen oxå för den delen :)
Jag älskar dig så <3

Jag är verkligen glad för mina syskon, måste vara ensamt och trist att växa upp som enda barnet men det är klart, då vet man ju inget annat.
Jag hade då aldrig klarat av allt jag dras med utan mina syskon.
Ni är bäst!!! <3<3<3
/Cornelia


Kommentarer
Postat av: Linda

Oj 4 barn på 3 år !! Å här sitter jag o klagar över min graviditet :O

Men alla upplever vi ju den olika. Men det måste samtidigt ha varit några tuffa år för era föräldrar.

Är ni helsyskon alla?

det var roligt att läsa om dina andra två syskon, har ju mest hört talas om den yngsta.



Kramar

2010-12-17 @ 15:16:44
URL: http://bidrottning.bloggplatsen.se
Postat av: Terese

Oj endast 3 år mellan er syskon. Det var inte dåligt! Jag hoppas det kommer gå bra när du träffar din storasyster så ni hittar tillbaka till varandra igen. Livet är alldeles för kort för att inte hålla kontakten med nära och kära.



Kramis

2010-12-19 @ 23:56:27
URL: http://teresedenrara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0